Erik Axel Karlfeldts dikter/Flora och Bellona/Flora och Bellona

←  I Mora
Erik Axel Karlfeldts dikter: Flora och Bellona
av Erik Axel Karlfeldt

Flora och Bellona
Blommornas kärlek  →
Från Flora och Bellona (1918)


[ 253 ]

FLORA OCH BELLONA

Till —


Om själv jag bor i en vårlig dal,
så låt mig bjuda dig dit!
I susande hymner går Flora
och strör av sin doftande fora,
och Psyche vill med i den ljusa koral
och med i den fladdrande svit.

Om själv jag bor på det kala berg,
så kom och gästa mig där!
De höstliga stormarna dåna,
på molnvagnen åker Bellona,
och havet är stort i sin vredes färg,
sitt böljande, djupa begär.

Om själv jag går i det friska liv,
så kom och dela min färd!
För mycket jag har som mig bränner,
för mycket jag saknar och känner;
så läs i mitt hjärta och tag och giv,
så länge du finner mig värd.

Om själv jag gått till den stilla död,
så låt mig vänta dig där!

[ 254 ]

Som skimrande skuggor vi glida
på vindarna sida vid sida
och tala en stund om vår jäktan och glöd
och den heliga svalka som är.