Erik Axel Karlfeldts dikter/Flora och Bellona/Till en apotekare

←  Till en sekreterare
Erik Axel Karlfeldts dikter: Flora och Bellona
av Erik Axel Karlfeldt

Till en apotekare
Till Bellona  →
Från Flora och Bellona (1918)


[ 309 ]

TILL EN APOTEKARE

Min vän på Basilisken!
Var dag jag går förbi
jag ser dig bakom disken
i Eiras skafferi.
Du livs och döds förvaltare,
jag nalkas skygg ditt altare
och träder under risken
av svart och vit magi.

Jag vet din börd, av ära tung,
du räknar rättvist stolt
från alla pillerfurstars kung,
Liborius Trunkenboldt.
Men syns dig denna stam plebejsk,
så är din släkt ock mediceisk
och äger gammal vana
att smussla med tofana.

[ 310 ]

Kung Salomo i all sin prakt
var ock en man som du
och kände alla örters makt
och kunde tala oförsagt
med Sabas lärda fru.

En mästare du är försann
i yrkets hela list,
en tusen ädla salvors man,
en underbar drogist.
Dock står för dig ej skråets glans
i en dekokt, en styv purgans;
en högre konst det finns och fanns
du gode alkemist.

Du knådar och du blandar
och sjuder vått och torrt,
och lömska dunsters andar
du tvingar i retort.
Det jäser och det drager
vid månljus och vid dager,
och brillorna du tager
och väntar att i din kastrull
få se det klara gull.

Ej efter gods och guld jag står,
provisor, o min broder,
Jag trängtar endast till en tår
ur dina visdomsfloder,
Sa här en formel av Galen’,
berömd i många sekel re'n,
en härlig brygd, en stark och len,

[ 311 ]

för kropp och själ ett foder.
Besitter du förråden, säj,
till denna dråpliga artsney?
Du ler ett sorgset nej.

O ja, Bellonas tid är snöd
för Aæculapii äring.
Nu gapar brist, nu grinar nöd
mot din förnäma näring.
O saftiga Johannesbröd,
som deltes här i överflöd!
O tamarind och manna,
o ipecacuanha!
På det jag själv må smaka kärv
och rapa fränhet och fördärv
med tidens mun, jag äskar:
försätt mig ett par bäskar!

Men finner du de vises sten,
som gör var oren vätska ren,
så hör med gunst på mitt förslag.
Den mänsklighet som är i dag
är sjuk, förblödande och svag
och full av skabb och värkar.
Tänk ut en tidens teriak,
ett rafflande statt-upp-och-gack
för detta lytta släkte! — Ack,
som i en syn jag skådar dig
(kanhända bäsken verkar)
förfärande, förskräckelig,
aptekare, aptekare,
med sid kaftan och blekare
än världens alla särkar.

[ 312 ]

Stödd mot en dörr med klot och kors,
du står, en magus, en adept,
och ter till svar ett gult recept,
signerat: Doktor Mors.