Erik Axel Karlfeldts dikter/Flora och Pomona/Åka på isen hala
| ← Stjärngossar |
|
Träslottet → |
| Från Flora och Pomona (1906) |
ÅKA PÅ ISEN HALA
Stev av Ivar Aasen
Åka på isen hala
med oskodd häst och yr
kryssa i stormen strida
med båt som ingen styr,
ränna i kapp, där renen
på våta drivan flyr:
det är en galnings göra
och mannens äventyr.
Göra sig grann och fager
och färdas så fint och smått,
gömma sitt rätta lynne,
tills målet väl är nått,
låta dig länge hoppas
och svika dig sedan brått:
det har jag hört som oftast
skall passa kvinnor gott.
Göra sig mör i munnen
och fria på narri blott,
fresta de stackars flickor
till både stort och smått,
låta dem sedan fara
och le åt deras lott:
det har jag hört som oftast
skall passa karlar gott.
Gå så förnäm och kräsen
och byta sin håg var dag,
kappas om största ståten
och köpa av alla slag,
låta en annan svida
för slika företag:
det har jag hört som oftast
skall vara kvinnfolks-tag.
Gå så kavat och skryta
och pösa av självbehag,
sitta i dryckeslaget
och hänga natt och dag,
komma sen hem och dundra
och hota med hugg och slag:
det har jag hört som oftast
skall vara manfolks-tag.
Ändå så vill jag säga:
det finns så många slag;
råkar man på det goda,
så ser man väl andra drag.
Möter ett ärligt hjärta
ett lika hjärtelag,
ja, då är det ljust i hoppet
som sol på en sommardag.
Ja, när de rätta mötas,
är allt i sitt rätta lag.
Troget på väg de följas
i sämja och gott behag.
Ungdom och fägring vika,
men hjärtat slår friska slag;
kärleken håller sin värme
och varar till dödens dag.