Erik Axel Karlfeldts dikter/Flora och Pomona/Vinterhälsning
| ← Ode till den höstlige Neptunus |
|
Vid sekelskiftet → |
| Från Flora och Pomona (1906) |
VINTERHÄLSNING
Möter du nordanvinden, karl,
då möter du sång och yra.
Nordens Apoll bland tallarna far
med snöfjun på sin lyra.
Möter du nordanvinden, karl,
då möter du eld och låge.
Nordens Cupid bland granarna far
med lingonlindad båge.
Vädren blåsa utan ro
ur himmelens sexton grindar.
Vem kan du lita på och tro
av alla de vilda vindar?
Möter du nordanvinden, karl,
då möter du man och ära,
lustig och djärv, med blicken klar
som nyårsmånens skära.
Glad har jag hört hans muntra apell,
när han trummade till på rutan.
Ljöd hans signal genom springor och spjäll,
då gömde jag svårmodslutan.
Glad har jag följt så mången mil
hans knarrande, vita vägar,
druckit ur bergens frusande il
hans ymniga hälsobägar.
Kom, går du med för gammans skull?
Den kyliga kvällen lågar,
skyn är av glimmande strängar full
till lyror och till bågar.
Hövding, ryck an, jag är din man,
din man under sälla stjärnor.
Bistra kämpar följa ditt spann
och leende vintertärnor.
Kom och följ med för gammans skull,
envar som kan le och sjunga!
Skyarna gå som fanor av gull:
framåt, I stridbart unga!