Erik Axel Karlfeldts dikter/Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim/Ett hjärta
| ← Maj i Munga |
|
Böljebyvals → |
| Från Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim (1901) |
ETT HJÄRTA
Mitt hjärta är en stadig bälg
av ekebarkat skinn.
i trettiårigt sökn och helg
den svackat ut och in.
Den suger in all världens lust,
den andas ut all världens pust;
håll ut, mitt goda bälgaspel, ty så är livets dust,
Mitt hjärta är ett gästfritt hus
med fyra stora rum.
Var sal är full av klang och brus,
men en är stängd och stum.
Nu dansen in, I jungfrur små,
men, kära, bullren icke så:
min käresta vill vila i sin kammars tysta vrå.
Mitt hjärta är ett bandat fat
med gammalt lagrat vin.
Kom an och drick, var glad kamrat
så vitt som solen skin,
och prisa rörd och minnesgod
vart gästabud jag dig bestod,
när sista droppen ritar rött sitt streck i dödens flod.