Erik Axel Karlfeldts dikter/Hösthorn/Sub luna

←  Vandring
Erik Axel Karlfeldts dikter: Hösthorn
av Erik Axel Karlfeldt

Sub luna
Korsmässa  →
Från Hösthorn (1927)


[ 353 ]

SUB LUNA

Sub luna amo.
 Mörk är min brud,
brinner i bruna kvällar,
 dansar i månglitterskrud,
doftar som nattglim
 under en kornblixtsky,
svalkar som morgondaggen,
 växlar som nedan och ny.

Sub Iuna bibo.
 Mörkt är mitt öl,
svartmältat korn dess kärna,
 skummet som månglittermjöl.
Tankar och löjen
 sväva kring kannans rund,
sväva som läderlappar,
 sväva som guldlöv i lund.

Sub luna canto.
 Mörk är min sång,
suckar som våg i vassen,
 rullar som bränningens gång,
reser sig trotsig,
 sjunker tillbaka tung,
ebbar sin tid och flödar,
 gammal och kvalfullt ung.

Sub luna vivo.
 Mörkt är mitt liv,
ringa och vanligt i öden,
 sorger och tidsfördriv.

[ 354 ]

Gärna jag delar
 tingens förgängliga lott,
lycklig att lida och njuta
 jordlivets fulla mått.

Sub Iuna morior.
 Mörk är min grav.
Giv mig åt namnlös torva
 eller åt vind och hav:
vilan i mullen,
 eller ett skärat stoft,
fladdrande som min längtan
 fladdrat mot månklara loft.