1.
Evigt stor i makt och ära,
Herren med sitt allmaktsord
I begynnelsen har skapat
Himlens härar och vår jord.
Jorden var så tom och öde,
Mörker öfver djupet var,
Då Guds ande med sin varma
Lifsfläkt öfver vattnen far.
2.
Då blir ordning ljus och värme,
Der det förr var dödt och kallt.
Lifvets morgon härligt randas,
Skapelsen får ny gestalt:
Jorden kläds med träd och örter,
I en härlig högtidsskrud,
Och med människan allt skapadt
Stämmer in och lofvar Gud.
3.
Stjernirna i rymden vandra,
Herre, efter dina bud,
Och min lefnadsstig du leder
Lika vist, o Herre Gud!
Af ditt ord är allting skapadt,
Utan det är intet gjordt;
Intet är för dig för litet,
Liksom intet är för stort.
4.
O, hur djupa Herrens tankar,
O, hur stora Herrens verk!
Upp, min själ, att dem besinna
Och uppå hans under märk!
Morgonstjernorna tillsamman
Lofvs Gud i ära stor;
O, så må min svaga tunga
Stämma in i deras kor.
5.
Upp, min själ, att lofva Herren
Och hans godhet ej förgät,
Ty af evighet den varit
Och förblir i evighet!
Lofvad vare du o Herre,
För ditt underfulla råd,
För din allmakt, för din vishet,
För din kärlek, för din nåd!
