Där sjöng en fågel på lindekvist, på lindekvist:
En liten fågel är jag förvisst,
som nog kan spela och sjunga.
Men borta dröjer mitt hjärtas vän, mitt hjärtas vän;
i lund och mark är han fjärran än
och flyger långt uti skogen.
Guds vackra ängel med ögon blå, med ögon blå,
han satt i molnet och hörde på
och sjöng så sakta i kvällen:
Du lilla fågel på lindekvist, på lindekvist,
Gud giv din älskling åt dig så visst,
som du kan spela och sjunga!
Och fågeln sjunger ännu i dag, ännu i dag;
om vännen kommit vet inte jag,
och inte ängelen heller.
