Fågeln i November
| ← Rese-minnen |
|
Apotekarn och jag. En Segeltripp → |
| Ur Svenska Familj-Journalen Band IV 1865, N:o 3(66) Se digitalisering på ALVIN! |
Fågeln i November.[1]
Af E. S—dt.
ör du liten fågel, som i trädet sitter!
Höstens vindar hvina öfver sjö och strand.
Sommarn en gång kommer, spar till dess ditt qvitter:
Fly! det ligger rimfrost öfver skogens rand.
Jag här måste vara
Qvar, men du kan fara
Fritt och lyckligt till ett bättre land.
Solen mer ej värmer, dagen knappast lyser,
Härjande kring fälten nordanstormen far.
Löfven sorgligt prassla, källans vatten fryser:
Fly! förrän att döden i din vinge tar.
Vi få långa nätter;
Öfver berg och slätter
Snart natur’n sitt vintertäcke drar.
Fri och öppen står dig hela verlden,
Mången dal mer varm, än nordens kulna ö.
Ufven skriar hemskt der borta öfver fjärden:
Fly! det bådar döden, storm och is och snö.
Du har fria vingar,
Snabb och lätt du svingar
Obegränsadt öfver skog och sjö.
Sångens källa frusit: all din slägt är borta,
Du är dödens offer, om du dröjer än.
Natten är så villsam, dagarne så korta:
Fly! men glöm ej bort din gamle sångarvän!
Svärma, sjung och hoppas,
Och när våren knoppas,
Kom och sjung uti mitt träd igen!
- ↑ Poemet finns utvald i Svea Poetiskt Album 1874