Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen III. Förmögenhetsbrotten. Första delen./Utkast till Lag
|
FÖRSTA AVDELNINGEN.
Utkast till Lag.
Förmögenhetsbrotten. Första delen.
Tillägnar man sig, i avsikt att åt sig eller annan bereda orättmätig vinning, annans sak, den man innehar; straffes, där fall ej är, som i 2, 10, 11 eller 12 § sägs, för förskingring, med böter eller med fängelse i högst två år.
Förskingrar man sådant, som man på grund av yrke eller enskild tjänst fått sig anförtrott, eller förskingrar någon gods, som annan i hans vård under lås, försegling eller dylikt stängsel insatt; må straffet kunna förhöjas till fängelse i tre år.
Den, som bryter mot föreskrifter rörande fynd eller hittegods, straffes med böter eller, där omständigheterna äro försvårande, med fängelse i högst sex månader.
Äro omständigheterna mildrande och var värdet ringa, må från straff kunna frias.
Tager någon, ur annans innehav, främmande sak för att, genom dess tillägnande, åt sig eller annan bereda orättmätig vinning; straffes, för stöld, med fängelse, där han ej haft samtycke av ägare eller av innehavare och där fall ej är, som i 4, 5, 6, 8, 10, 11 eller 12 § omförmäles.
Var det tillgripna av ringa värde, må till böter kunna dömas.
Förövas gärning, som i 3 § sägs, på något av här nedan nämnda sätt, skall, för grov stöld, dömas till fängelse i minst sex månader eller till tukthus i högst åtta år:
1. om brottet begås yrkesmässigt;
2. om det sker medelst inbrott, som i . . . kap . . . § sägs;
3. om gärningsmannen försett sig med vapen, livsfarligt tillhygge, medel för bedövning eller bländning eller annat dylikt;
4. om stölden begås av tre eller flera personer, vilka sällat sig samman att dylika brott föröva;
5. om man i kyrka stjäl något, som kyrkan tillhörer eller av andra där i förvar satt är, eller om man stjäl från offentliga bibliotek, museer eller andra sådana inrättningar, som hållas för allmänheten tillgängliga;
6. om man stjäl penningar eller annat, som är lämnat att befordras med allmänna posten eller med järnväg;
7. om stölden sker nattetid i hus, som bebott är, och gärningsmannen olovligen, dock utan inbrott, dit inkommit eller där sig undangömt;
8. om man stjäl ur kläder, som någon bär på sig;
9. om man stjäl kreatur, som går i bete ute å mark; jordbruksredskap på marken; räckor, utlagda till blekning; eller andra sådana föremål, som med hänsyn till det sätt, varpå de allmänneligen användas eller behandlas, måste lämnas utan stängsel eller tillsyn;
10. om man stjäl sak, som på grund av allmän farsot, eldsvåda, vattunöd, skeppsbrott, uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara ej kan på vanligt sätt vårdas;
11. om någon genom stölden råkar i nöd;
12. om man stjäl gift, sprängämne eller annat i syfte att därigenom förskaffa sig eller annan medel att föröva svår rättskränkning.
Var det stulna av ringa värde och äro omständigheterna i övrigt synnerligen mildrande, må straffet kunna nedsättas till fängelse i tre månader.
Förövar man gärning, som i 3 § sägs, genom att, medelst våld å person eller hot, som innebär omedelbar fara för person, avtvinga någon saken, eller förorsakar man eljest, i avsikt att åt sig eller annan bereda orättmätig vinning, skada å förmögenhet genom att, medelst sådant våld eller hot, någon tvinga; dömes, för rån, till fängelse ej under ett år eller till tukthus i högst tolv år.
Begår någon brott, som i 3 § sägs, och, där han å bar gärning anträffas, sätter sig med våld eller hot, som innebär omedelbar fara för person, till motvärn mot den, som det tillgripna återtaga vill; dömes, där tillgreppet fullbordas, för rån, och, i annat fall, för försök till rån, efter ty i 18 § stadgas.
Har våld, som i 5 eller 6 § sägs, haft svår kroppsskada eller döden till följd, må straffet kunna förhöjas till tukthus i tjugo år.
Sker tvång, som i 5 § omtalas, genom annat hot med brottslig gärning, än där sägs, straffes, för utpressning, med fängelse i minst sex månader eller med tukthus i högst åtta år.
Sker utpressning medelst hot att, på sätt icke enligt lag är straffbar, tåtala eller angiva någon för brott eller om någon lämna meddelande, som är förklenligt för hans ära eller medborgerliga anseende eller ägnat att skada hans näring eller fortkomst, straffes med fängelse eller böter, eller, om brottet utövas yrkesmässigt, med fängelse eller med tukthus i högst åtta år.
Har den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 3 eller 8 § förut genom laga kraft ägande dom blivit fälld till ansvar enligt något av dessa lagrum eller enligt 4, 5, 6 eller 7 §, må straffet kunna förhöjas
1. där högsta straffet är fängelse ej över två år, till fängelse i tre år; samt
2. där högsta straffet är fängelse i tre år, till tukthus i åtta år.
Tillgriper någon, i skog eller mark, av växande träd, i avsikt att åt sig eller annan bereda orättmätig vinning, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ållon, nötter, kottar eller kåda eller tager han, i sådan avsikt, vindfälle, tång, mylla, lera, mineralier, sten, grus eller annat dylikt, som ej till bruk berett, upphugget eller samlat är, straffes med böter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till fängelse i högst sex månader kunna dömas.
Var det tillgripna, i fall, som här sägas, av ringa värde och skedde ej heller skada å främmande egendom, må från straff kunna frias.
Den, som olovligen, i skog eller mark, tillgriper växande bär, svampar, vilda blommor eller dylikt, straffes med högst femtio dagsböter, där det skett mot ägarens uttryckliga förbud och ådragit honom förlust samt värdet av det tillgripna överstiger trettio kronor. I annat fall må ej till straff dömas.
Draga äkta makar något undan varandra; föräldrar undan barn eller barn undan föräldrar; eller göra det samägare inbördes; då skall i de fall, som eljest skolat straffas enligt 1, 3 eller 10 §, till böter dömas. Är fall, som i 4 § sägs, och äro omständigheterna mildrande, må straffet kunna nedsättas till minst tjugo dagsböter.
Har annan varit i sådant brott delaktig eller gärningen utfört, straffes, enligt vad här sägs, där han ej gjort det för egen vinning.
Har man, i avsikt att inbrottsstöld föröva, förfärdigat eller förskaffat sig dyrk eller falsk nyckel, eller har man uppsåtligen lämnat annan medhjälp till sådant brott genom att åt honom förfärdiga eller anskaffa slikt verktyg; straffes med böter, där ej gärningen med svårare straff särskilt belagd är.
I fall, som i detta kap. sägas, skall tillgrepp av elektrisk eller annan energi anses lika med tillägnande av sak.
Hava två eller flera personer lika innehav till samma sak och tillgriper någon av dem saken utan den eller de övriges samtycke, skall han anses hava tagit saken ur annans innehav.
Lika med våld, varom i 5, 6 och 7 § stadgas, skall det anses, om man uppsåtligen försätter någon i sådant tillstånd, att han ej till sig vet eller är oförmögen att handla efter sin vilja.
Varder någon, under en lagföring, förvunnen att å skilda ställen eller tider hava förövat tillgrepp, som i 11 § sägs, skall för gärningens bedömande avses det tillgripnas sammanlagda värde.
Försök till brott, som i 1, 3, 4, 5, 6 eller 8 § sägs, är straffbart; dock må vid försök till brott, som i 1 eller 3 § sägs, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, från straff kunna frias.
Har, vid försök till brott enligt 5 eller 6 §, gärningsmannen förövat våld, som haft svår kroppsskada eller döden till följd, må straffet kunna förhöjas till tukthus i femton år.