Förrän ett stoftgrand lades
| ← Jesus, vår Frälsare |
|
Du kommer snart → |
| Femte upplagan |
125
Förrän ett stoftgrand lades
Av denna skapelse,
Var Du, o Krist, tillstädes,
Din Faders älskade.
Då var det Gud oss utsåg
I Dig, den förstfödde,
I Dig, o Jesus Kristus,
Han oss benådade.
2 Vi se Dig, Herre Jesus,
På jorden vandrande,
En helig, ensam främling,
Till himlen skådande;
För oss Du lidit smärta,
Sorg, nöd och fattigdom,
På det vi måtte äga
Din fröjd, din rikedom.
3 Vi se Dig med din krona
Av skarpa törnen här,
Hur lydig intill döden
Ditt kors Du ödmjukt bär;
Föraktande all smälek,
Dig själv Du offrade,
När utom stadens portar
De Dig korsfästade.
4 Därför till Dig vi utgå,
Din smälek bära här;
Vi kunna nu ej stanna
Kvar uti lägret mer.
Lär oss att känna kraften
Av din uppståndelse!
Lär oss gemenskap hava
Uti ditt lidande!
5 Vi se Dig, Herre Jesus,
Med Fadrens ära krönt;
För all din själamöda
Han har Dig väl belönt.
Den pärla, som Du sökte,
Fann och dyrt köpte här,
Skall till din ära lysa
I evig skönhet där.
6 Din rika nåd vi prisa
Nu och evinnerlig.
I Dig har Gud sin vila,
Vi vila ock i Dig.
Med våra läppars offer,
Ditt namn lovsjungande,
Nu till vår Gud vi framgå
Med fröjd tillbedjande.