1.
Fader och moder du städse må vörda,
Visa dem kärlek, som Herren befallt;
Aldrig dem bliva en tyngande börda,
Hellre dem lyda med glädje i allt.
2.
Visste du endast, hur varmt deras hjärtan
Klappa för dig uti väl och i ve,
Skulle du säkert i glädjen och smärtan
Innerlig kärlek de älskande ge.
3.
Tänk, vad de offrat för dig och försakat,
Innan du ännu ens tänkte därpå.
Ömmaste kärlek du dagligen smakat —
Ingen på jorden dig älskade så.
4.
Föga du anar, hur tomt det skall bliva,
När du står ensam i världen en gång,
När du ej längre dem kärlek kan giva —
Ack, då blir saknaden bitter och lång.
5.
Hedra och älska dem därför, de kära,
Medan du ännu dem äger hos dig.
Hjölp dem att sorgen och bördorna bära,
Var dem till glädje på vandringens stig.
