←  Actus I Scena III
Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans, Thet är Een Comoedia Om then förlorade sonen, eller een oförfaren Wandringzman
av Samuel Petri Brask (1613-1668)
Actus I Scena V  →


[ 23 ]

Actus I. Scena IV.

Philautas. Acolastas.


Phil.HÖr Acolaste, broder kär,
Huru är gångit titt begär?
Har tin fadher warit gunstiger,
Låtit tigh bekomma Penningar?
Ac.Ja, han hafwer min willie giordt,
Fast han än först war migh emoot;
I dagh jagh migh gifwer till wägz
På Reesan, när klockan slår sex.
Phil.O hwilcken lycka tu nu har,
Som hafwer een så gunstigh Faar!
Aldrigh är thet migh hendt och skedt,
Som tin Fader har tigh betedt.
Derföre jagh nu beder tigh
Att tu aldrigh förglömmer migh.
Ac.O käre broder, tänck wäll på,
Huru wår kärlek wara må,
Jagh aldrigh skall förgäta tigh,
Gör tu thet samma emoot migh.
Phil.Skriff migh till tu min käre Broder,
Jagh tienar tigh igen till godo.
Ac.Min käre broder tu far nu wäll.
Phil.Gudh låte tigh wara hell och sell.
O huru nu min sorgh är stoor,
Som skall skilias ifrå min Broor!

[ 24 ]

Tårar falla aff Kinderna neder,
Gudh tigh bewara jagh troligt beder.
Ac.Adieu Adieu, Gudh tigh bewara.
Phil.Gudh tigh beskerme från all fahra.
See, här till har migh gångit wäll,
Jagh tycktes wara mycket säll,
Men nu weet jagh ey hwart thet hwelfwer,
Jagh troor migh icke mycket sielfwer;
Ty hwadh migh helst kunne behaga,
Monde jagh aff min Broder hafwa;
See, nu är den Dör slätt tillstängt
Förra än jagh thet hafwer tänkt.
Så mon lyckan medh sin barn speela,
Ondt är lefwa när Brödet feelar.