←  Actus III Scena VI
Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans, Thet är Een Comoedia Om then förlorade sonen, eller een oförfaren Wandringzman
av Samuel Petri Brask (1613-1668)
Actus III Scena VIII  →


[ 64 ]

Actus III. Scena VII.

Nisse. Jösse. Pelle.


Nisse.DV Jösse käre, sägh migh wäl,
Hwad wår Junker han want i qwäll?
Ty han kom så meckta snöpligh heem,
Som han ey kunne räkna til fem.
Jagh troor rätt förwist han haar smöret sålt
Och tappat alla Peningarna bort.
Jösse.Jagh skal tigh säyat nu på stunden,
Huru thet speel afflöpa månde:
Först ginge the på en Käller bort,
Ther Junker tyjo Rijksdaler kort
Spenderade, sedan på itt Bållhws,
Giorde the honom träffeligit puss;
At han öfwer tiugu Rijksdaler,
Rätt på stunden måste betaala.
Tå thet wart skeedt ginge the bort,
At speela i Bräde och Kort;

[ 65 ]

Men ther låta the tå sin slugheet see,
At han får winna i förstonne;
Men sedan kommo the dickt igen,
Giorde honom Pungen tom och reen.
Och at han ey wille bryta Laget,
Satte han i speel Kappa och Swärdet.
Det wunno the medh från then arme took,
Gudh nåde den icke är meera klook.
Der effter hade wäl wankat hugg,
Och wäl omknopat hans goda Lugg,
Hade han icke Broderskap,
Medh them swurit och all Trooskap.
Än måtte han på itt Bållhws gå,
Meente tå ther bättre lycka få;
På hwilket han icke meera want,
Än såttia sitt Armeband i pant.
Altså monde tå skilias theras Lagh,
Dee komma wäl samman een annor Dagh.
Niss.Jagh troor wist at han gaalen är,
Som faar så fram i Staden här.
Hundrade Ducater på een Dagh,
Kunna gå snart åt i sådant Lagh.
Han haar ey räknat medh Skomakaren,
Icke häller betaalat Skräddaren,
The willie och sin betaalning hafwa,
Hwad them tilkommer the och behöfwa.
Nu jagh säger een gaalen handel,
Blijr medh sådant Wäsen och Wandel.
Pelle.Det säger jagh medh som jagh förstår,
Detta blijr honom itt sorge åhr.
När honom Pungen begynner tryta,
Så moste wij kring om Landet flyta.

[ 66 ]

Hwad rådh wij finna weet jag slätt icke,
Om oss jagh sannerligh frucktar mycket.
Jösse.Jagh meenar wij sku taga thetta rådh,
At honom samptligen minna på,
Hwadh ordh hans Fader säya månde,
Tå han frå honom foor aff Lande;
Läggiom och til hwadh som sigh bör,
Hwem weet han wår förmaning hör.
Annat rådh jagh ey finna kan,
Den bättre weet så säye han.
Nisse.Jagh weet ey hwadh wij göra sku,
Han är iffrigh det weest wäl du.
Han tör i wreeden begynna raasa,
Oss hufwudh och Armar sönder baasa.
Wij weetom wäl hans gamble sätt,
Hwadh han meenar skal wara rätt.
Dock hwad tu råder lät oss en gång fresta,
Wij wille sannerligh hans eget bästa.
Pelle.Det är gott; lät oss nu ingå,
Hwadh han swarar wij höra få.