Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans/Actista2
| ← Actus I Scena VI |
|
Actus II Scena I → |
Actista II.
NV är han til fremmande Land
Kommen och har i Amsterdam
Sin Köpman råkat, som honom wäl
Fixerar ther strax på sin Wexel.
Hans Poikar thetta merkia kunna,
At han blijr narrat margalunda;
Derföre the gissa vppå,
At alting ey skal wäl tillgåå.
Vppå sådant sätt blijr een Pung full,
Snart vthslöst både aff Silff och Guld.
I medler tijdh han råkar them,
Och geer them hwar och een sin släng,
Låter see han Hwsbonden är,
Wil regera som han tycker.
Sedhan tänker han fast vppå.
At han öfningar lära må,
Låter kalla en Fäcktemästar,
Een Dansemästar och Språkmästar,
Sampt ochså een Berydare,
Deslijkest och een Jurist medh.
Dessa sin konst berömma högt,
At the äre wijda för sökt.
Han troor strax thenne theras ordh,
Will göra een flijt ganska stoor,
Gifwer förut Penningar på handen,
Åt sina Mästare allesammen.
Men rätt strax ledz han wid alt thetta.
Will ey meer i saken vthrätta,
Och will reesa till Franckerijke,
Förhoppas der få bättre lycka.
Den andre act hafwer sigh så,
Hwadh effter är j weeta faå.