Folkökningsproblemet
|
| Arbetet 3 juni 1910 (Index:Arbetet 22 03 06 1910.pdf) |
[ sida ]
Folkökningsproblemet.
Överbefolkningsfrågan och det i samband därmed stående kravet på barnbegränsning har tillsvidare i vårt land icke väckt någon större uppmärksamhet. Folkmängden här har varit stadd i en snabb ökning,och vi ha nog bjudit till att uppfylla budet : «varen fruktsamma och föröken eder». Man har ansett och anser ännu att landet gott kan föda den massa människor, som här finnes och därtill en mängd till.
Överbefolkningsfrågan har sysselsatt en mängd nationalekonomer och särskilt är det en präst och nationalekonom vid namn Tomas Malthus (engelsman, död år 1834) som framställt läran att människornas antal förökas i ofantligt större grad än vad livsmedlen kunna ökas, så att det kommer den tid, då en stor del av mänskligheten måste gå under av svält om icke barnalstringen inskränkes, och uppställde han kravet på återhållsamhet inom äktenskapet och sena äktenskap. Dessa teorier gå under namn av malthusianism. En mängd moderna nationalekonomer äro fortfarande i dag som är anhängare av Malthus' teorier, men anse att det är omöjligt att kunna fordra avhållsamhet inom äktenskapet, varför de vilja genom konstlade medel förebygga kvinnans befruktning. Deras krav är känt under namn: nymalthusianism.
Nymalthusianismen har fått motstå en mängd anfall och förföljelser från samhällsbevarande och religiöst håll. Man har ansett det ligga något sedligheten stötande däri, att personer framträtt och öppet predikat barnbegränsning på frivillighetens väg genom användning av preventiva (= förhindrande) medel. I Tyskland införde en högre jurist, vicepresid. J. H von Kirchman, den nymalthusianska rörelsen år 1866 genom ett föredrag, i vilket för första gången i Tyskland behandlades överbefolkningsfrågan i samband med kravet på barnbegränsning inom arbetarklassen. Detta föredrag väckte stor anstöt hos alla sedlighetsivrare och föredragaren blev avsatt från sitt embete och gick sin pension förlustig.
I Tyskland räckte det till mitten av nittitalet förrän förföljelserna mot nymalthusianisterna upphörde. I England upptog Robert Dale Owen, en son till den allmänt kända socialisten Robert Owen, kampen mot den obegränsade barnalstringen genom ett av honom författat arbete «moralisk fysiologi». Redan den gamle Robert Owen hade i Frankrike studerat den där då redan allmänt praktiserade barn begränsningsfrågan, «därtill driven av de engelska arbetarfamiljernas måttlösa barnalstring som gjorde gamle Owen nästan förtvivlad». Sedan dess har nymalthusianismen i England vunnit många ivriga anhängare inom alla samhällslager, bland demden även i vårt land kända skriftställarinnan och teosofen Annie Besant. Trakasserierna mot malthusianisterna i England ledde därhän att en förening: «malthuska ligan» bildades år 1878 under ordförandeskap av en berömd läkare d:r Drysdale. I Sverge har redaktör Hinke Bergegren i dagarna genom några mycket uppmärksammade föredrag, behandlande ämnet «kärlek utan barn», dragit i härnad mot den stora barnalstringen inom arbetarklassen, vilket haft till följd att en mängd präster och sedlighetsdamer ropat kors och ve över skändaren. Myndigheterna ha ingripit och nu föreligger allmänt åtal mot föredragaren samt ett förslag till lag, som skall hindra agitationen för nymalthusianistiska teorier och göra slut på försäljningen av preventiva medel, för arbetarklassens vidkommande. En mycket känd nymalthusian i Sverge är professor Knut Wicksell i Lund, som anser att arbetarklassen icke kan uppnå bättre levnadsvillkor med nutidens stora folkökning, utan fordras främst en begränsning av barnalstringen för att individerna skola kunna göra sig gällande.
Denna i alla länder mycket brännande fråga, vilken måste intressera alla dem, som sträva efter ett höjande av de lägre folkklassernas ekonomiska villkor och främst bereda arbetarhustrurna en mänskligare tillvaro, har som sagt gått oss tillsvidare helt förbi, men torde det icke dröja länge förrän den ryckt oss in på livet, medförande här samma strider och samma sedlighetsnit hos överklassens fruntimmer och prästerna som i andra länder. Ännu så länge ha angreppen inskränkt sig till besök av «vita bandets» sedlighetsdamer hos dem, som annonsera om försäljning av preventiva medel (försiktighetsartiklar) i mening att få dem att upphöra med detta «lastbara» sysslande.
Under förra året utkom i svensk översättning en bok under namn «Rasförädling» av medicine doktor J. Rutgers med företal av professor Frey Svenson. Innehållet av detta märkliga arbete, som vi skulle önska se så mycket spritt som möjligt bland arbetarfamiljerna, skola vi beröra i en följande artikel, men vilja nu avtrycka en del av professor Svensons företal. Han säger bl. a.: «Det är de preventiva åtgärderna, som utgöra föremål för dr Rutgers diskussion i det arbete om Rasförädling, som här framlägges för den svenska allmänheten. Jag tror, att hos oss diskussionen i detta ämne förts så motvilligt och med så liten önskan att söka förstå, därför att den medvetna regleringen av barnantalet här så starkt sammankopplatts med tvåbarnsystemet. Till en sådan sammankoppling gör sig dr Rutgers icke skyldig. Han betraktar frågan från alla synpunkter, och fast han är en deciderad (= utpräglad) och entusiastisk anhängare till nymalthusiasmen, bortser han icke från missbruk och nackdelar. — Jag kan emellertid utan tvekan och med största värme rekommendera arbetet. Dels håller jag före, att en förnyad diskussion i detta ämne är nödvändig just nu, och dr Rutgers synes mig vara särdeles skickad att inleda den, dels finner jag den fördomsfrihet, den vidsynhet och den varma människokärlek, som möta en på snart sagt varje rad i boken, vara så pass sällsynta företeelser att de tillsamman med den kunskap, som därur talar, göra den till att särdeles lämpligt stadium för envar, som vill orientera sig i frågan. Och må vi, när vi begrunda dessa ting, visa oss lika vittblickande och sanningsälskande som författaren! Låt oss visa att vi änteligen kommit från denna ynkliga blyghet att vidröra det, som rör vårt könsliv!
Lått oss ådagalägga, att vårt tänkande i sexuella frågor vuxit ur barnskorna och trätt in i mannaåldern! Bort med den massa skenhelighet och bort med en massa fördomar utan värde! Författaren av denna bok kan vara oss en vägvisare.»
Farbror Anders