Forn-Swenskans och Forn-Norskans Språkbyggnad/Rättelser och Tillägg
| ← Företal |
|
Inledning → |
Rättelser och Tillägg:
| Sid. | Rad. | Står: | Läs: |
| XV — | 12 nfr. — | hexgaupa | hergaupa |
| 10 — | 10 ofr. — | ega | èga |
| 21 — | 2 nfr. — | kifn | kyn |
| 24 — | 1 — — | þrját | þrjár |
| 26 — | 9 — — | konunganir | konungarnir |
| 27 — | 17 ofr. — | Arni | Arní |
| — — | 13 nfr. — | litllar | litillar |
| 30 — | 7 — — | Got. | Gen. |
| 31 — | 6 — — | tillägges: en egenhet för F.-Sw. är, att u sättes i
st. f. i uti ordet griþ i F.Sw. ofta gruþ. | |
| 37 — | 17 — — | folginn, fulginn | fólginn, fúlginn |
| 44 — | 12 ofr. — | VII | VI |
| 46 — | 9 — — | sera, slera, frjosa | séra, sléra, frjósa |
| — — | 10 — — | freri | fréri |
| 47 wid slutet av Anm. 2 tillägges: i F.-Sw. finnes -in, f. -ið. | |||
| 48 — | 6 nfr. — | i Conj. eysa, eysir, eysi, eysim, eysið, eysi. | ausa, ausir, ausi, ausim, ausið, ausi. |
| 61 — | 14 — — | ra | rá |
| 63 — | 13 — — | bárra | bárna |
| 64 — | 7 — — | bindvocal | flexionsvocal |
| 75 — | 1 — — | D. þem | D. þem, þøm; och tillägg:
Anm. þem, þøm nyttjas i plur. äfwen som accusativ, i st. f. þá |
| 78 — | 18 — — | D. neutr.)nëkkvërja | nëkkvërju |
| 91 — | 13 ofr. — | gjaldan | sjaldan |
| — — | — — — | jafran | jafnan |
| 95 — | 16 nfr. — | varrar | várrar |
| 113 — | 13 — — |  𝄀 |
𝄀
|
Genom ett misstag är §. 88 satt twänne gånger, och de följande §§. hafwa derföre fått ett nummer mindre än de egentligen skulle hafwa.
Slutligen måste jag förklara, att jag, efter att redan största delen af Språkläran blifwit tryckt, genom tillräckliga bewis blifwit öfwertygad om, att omljudna brytningsformen jö werkligen kan emottaga accent och genom denna blifwa jó, t. ex. mjólk i st. f. mjölk, Urspr. milk eller miluk. Derföre skulle formen sjölf. sid. 27, rad. 10 ofr., rättare accentueras sjólf, sjólfum. Äfwen wore det må handa rättare att skrifwa de reduplicerade och sammandragna Swenska præterita, hwilka nämnas sidd. 40 och 41, med accent: fjóll, hjóld, eller bättre hjólt o. s . w., fastän det är swårt att förklara, hwadan omljudet är kommet; imellertid är omljudet och derjemte swårigheten redan tillstädes, om ändock ingen accentuation erkännes.