Fröken Julie
|
| På Wikipedia finns en artikel om Fröken Julie. |
PERSONER.
Fröken Julie, 25 år.
Jean, Betjänt, 30 år.
Kristin, Kokerska, 35 år.
Handlingen i Grevens kök, midsommarnatten.
Ett stort kök, vars tak och sidoväggar döljas av draperier och suffiter. Fondväggen drar sig snett inåt och uppåt scenen från vänster; på densamma till vänster tvenne hyllor med koppar- , malm- , järn- , och tennkärl; hyllorna garnerade med goffrerat papper; något till höger tre fjärdedelar av den stora välvda utgången med två glasdörrar, genom vilka synes en fontän med en amorin, syrenbuskar i blom och uppstickande pyramidpopplar.
Till vänster på scenen hörnet av en stor kakelspis med ett stycke av kappan.
Till höger framskjuter ena ändan av tjänstefolkets matbord av vit furu med några stolar.
Spisen är klädd med björklövsruskor; golvet strött med enris.
På bordsändan en stor japansk kryddburk med blommande syrener.
Ett isskåp, ett diskbord, ett tvättställ.
En stor gammaldags ringklocka ovanför dörren, och ett talrör mynnande på vänstra sidan om densamma.
Kristin står vid spisen och steker i en stekpanna; hon är klädd i ljus bomullsklänning och har ett köksförkläde framför sig; Jean kommer in klädd i livré; bärande ett par stora ridstövlar med sporrar som han ställer ifrån sig på en synlig plats på golvet.
I kväll är fröken Julie galen igen; komplett galen!
Så, är han här nu?
Jag följde greven till station, och när jag kom tillbaka förbi logen, gick jag in och dansade. Och så får jag se fröken anföra dansen med skogvaktarn. Men när hon blir varse mig, rusar hon direkt i mina armar och bjuder upp mig, till damernas vals. Och sen har hon valsat så - att jag aldrig varit med om dylikt. Hon är galen!
Det har hon alltid varit, men aldrig så som de sista fjorton dagarna, sedan förlovningen slogs opp.
Ja, vad var det med den historien? Det var ju en fin karl, fast han inte var rik. Ack! de har så mycket choser för sig.
Det är besynnerligt i alla fall, med en fröken, hm, att hellre vilja stanna hemma med folket, va? än följa sin far bort till släktingar under midsommar!
Hon är väl liksom generad efter den där kalabaliken med fästmannen.
Troligen! Men det var en karl för sin hatt i alla fall. Vet du, Kristin, hur det gick till? Jag såg det jag, fast jag inte ville låtsas om det.
Nej, såg han det?
Jo, så gjorde jag. - De hölls på stallgårn en afton och fröken tränerade honom som hon kallade det - vet du hur det gick till? Jo, hon lät honom springa över ridspöet! som en hund man lär hoppa. Han sprang två gånger och fick ett rapp för var gång; men tredje tog han ridspöet ur handen på henne, bröt det i tusen bitar; och så gick han.
Gick det till på det viset! Nej! vad han säger?
Ja, så var det med den saken! - Men vad har du nu för gott att ge mig Kristin?
Åh, det är en smula njure bara som jag skar ur kalvsteken!
Skönt! Det är min stora délice! - Känner på tallriken - Men du kunde ha värmt tallriken!
Han är då kinkigare än själva greven, när han sätter till - drar honom smeksamt i håret
Nej du får inte lugga mig! Du vet hur ömtålig jag är!
Så så, det var bara kärlek vet han ju!
Öl, på midsommarafton; nej tack ska du ha! Då har jag bättre själv!
Gula lacket, ser du! - Ge mig nu ett glas! Ett fotglas förstås, när man dricker pur!
Gud bevare den som skulle få honom till man! En sån kinkblåsa!
Åh prat! Du blev nog glad om du fick en sån fin karl som jag; och jag tror inte du haft skada av att man kallar mig din fästman!
Bra! mycket bra! Bara lite för lite tempererat!
Det här köpte vi i Dijon! Och det stod till fyra francs litern utan glas; och så kommer tullen till! Vad kokar du nu som luktar så infernaliskt?
Åh det är något fanstyg som fröken Julie skall ha åt Diana!
Du ska uttrycka dig vårdat Kristin! Men vad ska du stå och koka åt hundrackan på helgdagsafton? Är den sjuk, va?
Ja, den är sjuk! Hon har smugit sig ut med grindstugans mops - och nu är det på tok - och se det vill inte fröken veta av!
Fröken är så högfärdig i somliga fall, och för litet stolt i andra, alldeles som grevinnan i livstiden. Hon trivdes bäst i köket och lagårn, men hon ville aldrig åka efter en häst; hon gick med smutsiga manschetter, men skulle ha grevekronan i knapparna. - Fröken, för att nu tala om henne, tar inte vara på sig och sin person. Jag skulle vilja säga att hon inte är fin! Nyss när hon dansa på logen så röck hon skogvaktarn från Annas sida och bjöd opp honom själv! Inte skulle vi göra på det viset; men så år det när herrskap ska göra sig gemena - så bli de gemena!
Men ståtlig är hon! Praktfull! Ah! Såna axlar och - etcetera!
Åh ja, skryt lagom! Jag har hört vad Klara säger jag, som har klätt henne!
Asch, Klara! Ni är alltid avundsjuka på varann! Jag som har varit ute och ridit med henne ... Och så hon dansar sedan!
Hör nu, Jean; vill han inte dansa med mig när jag blir färdig ...
Jo, naturligtvis vill jag det!
Lovar han det då?
Lovar? När jag säger att jag gör det, så gör jag det! Nu ska du emellertid ha tack för mat! Det var mycket skönt!
Jag är straxt tillbaka! Gå på ni så länge!
Nå; är du i ordning?
Är det hemligheter damerna ha för sig?
Det är nyfiken!
Ah, vad det luktade gott av den violetten!
Oförskämt! Förstår han sig på parfymer också! Dansa, det kan han bra ... så inte titta! gå sin väg!
Är det någon trollsoppa på midsommarnatten som damerna kokar? Någonting att spå med! lyckans stjärna, där man får se den tillkommande!
Får han se den, så ska han ha starka ögon. - till Kristin - Slå opp på en halvbutelj och korka väl! Kom nu och dansa en scottish med mig, Jean ...
Jag vill inte vara oartig mot någon, men den här dansen hade jag lovat Kristin ...
Nå hon kan ju få en annan; eller hur Kristin? Vill du inte låna ut Jean åt mig?
Det beror inte på mig det;om fröken är nedlåtande, så passar det sig inte att han säger nej! Gå han! bara och tacka till för äran.
Uppriktigt, talat, men utan att vilja såra, så undrar jag ändå om det är klokt av fröken Julie att dansa två gånger efter varann med samma kavaljer, i synnerhet som det här folket icke är sent att ge tydningar.
¨
Vad för slag? Vad för slags tydningar? Vad menar han?
Efter fröken inte vill förstå, så måste jag tala tydligare. Det ser illa ut att föredra en av sina underhavande för andra som vänta samma ovanliga ära ...
Att föredra! Vilka tankar! Jag är förvånad! Jag, husets härskarinna, hedrar folkets dans med min närvaro, och när jag nu verkligen vill dansa, så vill jag dansa med en som kan föra, så att jag slipper bli utsatt för löje.
Som fröken befaller! Jag är till tjänst!
Tag det inte så nu att jag befaller! I afton äro vi ju till fest som glada mänskor och lägga bort all rang! Så, bjud mig armen nu! - Var inte orolig Kristin! Jag ska inte ta din fästman ifrån dig!
Spelas så som om skådespelerskan verkligen vore ensam i lokalen; vänder vid behov ryggen åt publiken; ser icke ut i salongen; brådskar icke som om hon vore rädd publiken skulle bli otålig.
Kristin ensam. Svag fiolmusik på avstånd i scottishtakt.
Kristin gnolande efter musiken; dukar av efter Jean, diskar tallriken vid slaskbordet, torkar och ställer in i ett skåp.
Därpå lägger hon av sig köksförklädet, tar fram en liten spegel ur en bordslåda, ställer den mot syrenkrukan på bordet; tänder ett talgljus och värmer en hårnål, varmed hon krusar håret i pannan.
Därpå ut i dörren och lyssnar, återvänder till bordet. Hittar frökens kvarglömda näsduk, som hon tar och luktar på; sedan breder hon ut den, liksom i tankarne, sträcker den, slätar den och viker den i fyra delar o.s.v.
Ja men hon är galen! Ett sådant sätt att dansa! Och folket står och grinar åt henne bakom dörrarne. Vad säger du om det Kristin?
Ack det är ju hennes tider nu, och då är hon ju alltid så där egendomlig. Men vill han komma och dansa med mig nu?
Du är väl inte ond på mig att jag mankerade ...
Inte! - Inte för så lite, det vet han nog; och jag vet min plats också ...
Du är en förståndig flicka Kristin och du skulle bli en bra hustru ...
Ni är just en charmant kavaljer som springer ifrån er dam.
Tvärtom, fröken Julie, som ni ser har jag skyndat uppsöka min övergivna!
Vet ni att ni dansar som ingen! - Men varför går ni i livré på helgdagsafton! Tag av det där genast!
Då måste jag be fröken avlägsna sig ett ögonblick, för min svarta rock hänger här ... - går åt höger med en gest
Generar han sig för mig? För att byta en rock! Gå in till sig då och kom tillbaka! Annars kan han stanna så vänder jag ryggen till!
Med er tillåtelse min fröken!
Hör Kristin; är Jean din fästman efter han är så förtrolig?
Fästman? Ja, om man så vill! Vi kallar det så.
Kallar?
Nå, fröken har ju själv haft fästman, och ...
Ja vi voro förlovade riktigt ...
Men det blev ju till ingenting ändå ...
Très gentil; monsieur Jean! Très gentil!
Vous voulez plaisanter, madame!
Et vous voulez parler franςais! Var har ni lärt det?
I Schweiz medan jag var sommelier på ett av de största hotellen i Luzern!
Men ni ser ju ut som en gentleman i den där redingoten! Charmant!
Åh ni smickrar!
Smickrar honom?
Min naturliga blygsamhet förbjuder mig tro, att ni säger veritabla artigheter åt en sådan som mig, och därför tillät jag mig antaga att ni överdrev, eller som det kallas smickra!
Var har ni lärt er att lägga orden så där? Ni måste ha besökt teatrarna mycket?
Även det! Jag har besökt många ställen, jag!
Men ni är ju född här på trakten?
Min far var statkarl hos advokatfiskalen här bredvid, och jag har nog sett fröken som barn, fastän fröken inte observerat mig!
Nej, verkligen!
Jo, och jag minns särskilt en gång ... ja det kan jag inte tala om!
Åhjo! Gör det! Va? Så här undantagsvis!
Nej jag kan verkligen inte nu! En annan gång kanske.
En annan gång är en skälm. Är det så farligt nu?
Farligt är det inte, men det tar emot! - Se på den då! - antyder Kristin som har somnat i en stol vid spisen
Det blir en trevlig fru, det där! Kanske hon snarkar också?
Det gör hon inte, men hon talar i sömnen.
Hur vet ni att hon talar i sömnen?
Jag har hört det!
Varför sätter ni er inte ner?
Det kan jag inte tillåta mig i er närvaro!
Men om jag befaller det?
Då lyder jag!
Sitt ner då! - Men vänta! Kan ni ge mig något att dricka först?
Jag vet inte vad vi kan ha här i islåren. Jag tror det bara är öl!
Det är inte bara det; och jag har så enkel smak att jag föredrar det för vin.
Var så artig!
Tack! Vill ni inte dricka själv?
Jag är just ingen ölvän; men om fröken befaller!
Befaller? - Jag tycker att som artig kavaljer kan ni hålla er dam sällskap!
Det är mycket riktigt anmärkt!
Drick min skål nu!
Jag tror att gamla karlen är blyg!
Min härskarinnas skål!
Bravo! - Nu skall ni kyssa min sko, också, så är det riktigt träffat!
Utmärkt! Ni skulle ha blivit aktör!
Detta går inte an längre! fröken; någon skulle kunna komma och se oss!
Vad skulle det göra?
Att folket pratade! helt enkelt! Och om fröken visste hur deras tungor gick däruppe nyss, så ...
Vad sade de för slag då? Tala om för mig! . Sitt ner nu!
Jag vill inte såra er, men de begagnade uttryck, som kastade misstankar av den art, att ... ja det kan ni fatta själv! Ni är ju intet barn, och när man ser en dam ensam drickande med en man -låt vara en domestik - om natten - så ...
Så vad? Och för övrigt äro vi icke ensamma. Kristin är ju här!
Sovande!
Då skall jag väcka henne! - reser sig - Kristin! Sover du?
Bla - bla - bla - bla.
Kristin! - Den kan sova!
Grevens stövlar är borstade - sätta på kaffet - straxt, straxt, straxt - hå hå - pah!
Vill du vakna opp!
Inte störa den som sover!
Va!
Den som har stått vid spisen hela dan kan vara trött när natten kommer! Och sömnen skall man respektera ...
Det är vackert tänkt, och det hedrar honom - tack för det! - räcker Jean handen - Kom nu ut och plocka lite syrener åt mig!
Med fröken?
¨
Med mig!
Det går inte an! Absolut inte!
Jag kan inte fatta era tankar! Skulle det vara möjligt att ni inbillade er något?
Nej inte jag, men folket!
Vad? Att jag vore verliebt i betjänten?
Jag är ingen inbilsk man, men man har sett exempel - och för folket är intet heligt!
Han är aristokrat tror jag!
Ja, det är jag!
Jag stiger ner ...
Stig inte ner fröken, hör mitt råd! Det är ingen som tror att ni godvilligt stiger ner, folket kommer alltid att säga att ni faller ner!
Jag har högre tankar om folket än ni! Kom och pröva! - Kom!
Vet ni att ni är underlig!
Kanske! Men det är ni också! - Allting är underligt för övrigt! Livet, mänskorna, allt är en sörja som drivs, drivs fram på vattnet, tills det sjunker, sjunker! Jag har en dröm som återkommer då och då: och som jag erinrar mig nu - Jag sitter oppklättrad på en pelare och ser ingen möjlighet att komma ner; jag svindlar när jag ser ner, och ner måste jag, men jag har inte mod att kasta mig ner; jag kan inte hålla mig fast och jag längtar att få falla; men jag faller inte; och ändå får jag ingen ro förr än jag kommer ner! ingen vila förr än jag kommer ner, ner på marken, och komme jag ner på marken ville jag ner i jorden ... Har ni känt något sådant?
Nej! Jag brukar drömma att jag ligger under ett högt träd i en mörk skog. Jag vill opp, opp i toppen och se mig omkring över det ljusa landskapet där solen skiner, plundra fågelbot däroppe där guldäggen ligga. Och jag klättrar och klättrar men stammen är så tjock, och så slät, och det är så långt till första grenen. Men jag vet att nådde jag bara första grenen skulle jag gå i toppen som på en stege. Ännu har jag inte nått den, men jag skall nå den, om det bara så skall bli i drömmen!
Här står jag och pratar om drömmar med er. Kom nu! Bara ut i parken!
Vi ska sova på nio midsommarsblomster i natt, så bli vi sanndrömmade, fröken!
Får jag se vad ni fått i ögat!
Åh det är ingenting - bara ett smolk - och det går straxt över.
Det var min klänningsarm som skrubbade er; sitt ner nu så skall jag hjälpa er!
Sitt still nu; alldeles still! - slår honom över handen - Så! vill han lyda! - Jag tror han darrar stora, starka karlen! - känner på hans överarm - Med sådana armar!
Fröken Julie!
Ja, monsieur Jean.
Attention! Je ne suis qu'un homme!
Vill han sitta stilla! Så där! Nu är det borta! Kyss min hand, och tacka mig!
Fröken Julie! Hör på mig! - Nu har Kristin gått och lagt sig! - Vill ni höra på mig!
Kyss min hand först!
Hör på mig!
Kyss min hand först!
Ja, men skyll er själv!
För vad?
För vad? Är ni ett barn vid tjugofem år? Vet ni inte att det är farligt leka med elden?
Inte för mig; jag är assurerad!
Nej, det är ni inte! Och om ni är det, så finns det eldfarlig inrättning i grannskapet!
Det skulle vara ni?
Ja! Inte därför att det är jag, utan därför att jag är en ung man -
Med fördelaktigt utseende - vilken otrolig inbilskhet! En Don Juan kanske! Eller en Josef! Jag tror min själ att han är en Josef!
Tror ni?
Jag fruktar nästan!
Hut!
Är det allvar eller skämt?
Allvar!
Då var det också allvar nyss! Ni leker alldeles för allvarsamt och det är det farliga! Nu är jag trött på leken, och ber om ursäkt att jag återgår till mitt arbete! Greven skall ha sina stövlar i tid och midnatten är längesen förbi!
Ställ bort stövlarna!
Nej! Det är min tjänst, som jag är skyldig göra, men jag har aldrig åtagit mig att vara er lekkamrat, och jag kan aldrig bli, ty jag håller mig för god till det.
Ni är stolt!
I vissa fall; i andra inte!
Har ni älskat någonsin?
Vi begagna inte det ordet, men jag har hållit av många flickor, och en gång har jag varit sjuk av att jag icke kunde få den jag ville ha; sjuk, ser ni, som prinsarna i Tusen och en Natt! som inte kunde äta eller dricka av bara kärlek!
Vem var det?
Vem var det?
Det kan ni inte tvinga mig att säga!
Om jag ber er som en jämlike, ber en - vän! Vem var det?
Det var ni!
Så kostligt!
Ja, om ni så vill! Det var löjligt! - Ser ni, det var den historien jag inte ville berätta nyss, men nu ska jag förtälja den!
Vet ni hur världen ser ut därnerifrån - det vet ni inte! Som hökar och falkar, dem man sällan får se på ryggen för att de mest sväva däroppe! Jag levde i statstugan med sju syskon, och en gris ute på gråa åkern, där det inte växte ett träd! Men ifrån fönstren såg jag grevens parkmur med äppelträden ovanför. Det var paradisets lustgård; och där stodo många onda änglar med brinnande svärd och bevakade den. Men icke desto mindre hittade jag och andra pojkar vägen till livsens träd - nu föraktar ni mig -
Ah! Stjäla äpplen gör ju alla pojkar!
Det kan ni säga nu, men ni föraktar mig i alla fall! Likagott! En gång kom jag in i lustgården med min mor för att rensa löksängarne. Bredvid trädgårdslanden stod en turkisk paviljong i skuggan av jasminer och överväxt med kaprifolium. Jag visste inte vad den kunde brukas till, men jag hade aldrig sett en så vacker byggnad. Folk gick där in och kom ut igen, och en dag stod dörren lämnad öppen. Jag smög dit och såg väggarne klädda med tavlor av kungar och kejsare, och det var röda gardiner för fönstren med fransar på - nu förstår ni vad jag menar. Jag - - - -bryter en syrenblomma och håller under näsan på fröken- - jag hade aldrig varit inne i slottet, aldrig sett annat än kyrkan - men det här var vackrare; och hur mina tankar lupo, så gingo de alltid tillbaka - dit. Och så småningom uppstod en längtan att en gång få erfara hela behaget av - enfin, jag smög därin, såg och beundrade. Men då kommer det någon! Det fanns bara en utgång för herrskapsfolk, men för mig fanns det en till, och jag hade inte annat än att välja den!
som tagit syrenen, låter den falla på bordet.
Därpå satte jag till att springa, störtade igenom en hallonhäck, rusade över ett jordgubbsland, och kom opp på rosenterrassen. Där fick jag se en skär klänning och ett par vita strumpor - det var ni. Jag lade mig ner under en ogräshög, under, kan ni tänka er, under tistlar som stuckos, och våt jord som luktade illa; och jag såg på er när ni gick i rosorna, och jag tänkte: om det är sant att en rövare kan komma in i himmeln och bli med änglarne, så är det underligt att inte ett statbarn här på Guds jord kan komma in i slottsparken och leka med grevens dotter!
Tror ni att alla fattiga barn haft samma tankar som ni i detta fall?
Om alla fattiga - ja - naturligtvis! Naturligtvis!
Det måtte vara en gränslös olycka att vara fattig!
-
Åh, fröken Julie! Åh! En hund kan få ligga i grevinnans soffa, en häst kan bli smekt på nosen av en frökenhand, men en dräng - turnerar - - jaja, det finns stoff hos en och annan, så att han svingar sig opp i världen, men hur ofta är det! - Emellertid, vet ni vad jag så gjorde! - Jag sprang ner i kvarnbäcken med kläderna på; blev uppdragen och fick stryk. Men nästa söndag, när far och alla i huset foro bort till mormors, så lagade jag så att jag blev hemma. Och så tvättade jag mig med såpa och varmt vatten, tog på mina bästa kläder och gick till kyrkan, där jag skulle få se er! Jag såg er och jag gick hem besluten att dö; men jag ville dö vackert och behagligt utan smärta. Och då erinrade jag mig att det var farligt sova under en fläderbuske. Vi hade en stor en som just stod i blom. Den skattade jag på allt vad den ägde, och så bäddade jag i havrelåren. Har ni märkt hur glatt havre är; mjuk för handen som en mänskohud - - - emellertid slog jag igen locket och blundade; somnade in- och väcktes verkligen mycket sjuk. Men jag dog inte som ni kan se.
Vad jag ville - det vet jag inte! Er fanns ju intet hopp att vinna - men ni var ett tecken på hur hopplöst det var att komma upp ur den krets där jag var född.
Ni berättar charmant, vet ni. Har ni gått i skola?
Litet; men jag har läst mycket romaner och gått på teatrarna. Dessutom har jag hört fint folk tala, och där har jag lärt mest!
Står ni och lyssnar på vad vi säger!
Ja visst! Och jag har hört mycket jag! när jag suttit på kuskbocken eller rott båten! En gång hörde jag fröken Julie och en väninna ...
Åh! - Vad hörde ni då för slag?
Jaha, det vore inte så gott att säga; men nog blev jag lite förvånad, och inte förstod jag varifrån ni lärt alla ord. Kanske i botten det inte är så stor skillnad som man tror mellan mänskor och mänskor!
Åh skäms! Inte lever vi som ni när vi äro fästfolk.
Är det säkert det? - Ja det är inte värt att fröken gör sig oskyldig ...
Det var en usling, som jag skänkte min kärlek!
Det säger ni alltid - efteråt!
Alltid?
Jag tror alltid, efter som jag har hört uttrycket flera gånger förut vid enahanda tillfälle.
Vad för tillfälle?
Som ifrågavarande! Sista gången - - -
Tyst! Jag vill inte höra mer!
Det ville inte hon heller - det är märkvärdigt! Nå, då ber jag att få gå och lägga mig!
Gå och lägga sig på midsommarnatten!
Ja! Att dansa med packet däroppe roar mig verkligen inte!
Tag nyckeln till båten och ro mig ut på sjön; jag vill se soluppgången!
Är det klokt?
Det låter som om ni skulle vara rädd om ert rykte!
Varför inte? Jag vill ogärna bli löjlig, ogärna bli bortkörd utan betyg när jag skall etablera mig, och jag tycker jag har en viss skyldighet mot Kristin.
Jaså det är Kristin nu - - -
Ja, men det är även ni - Lyd mitt -råd, och gå opp och lägg er!
Ska jag lyda er?
För en gång; för er egen skull! Jag ber er! Natten är framskriden, sömnen gör drucken, och huvut blir hett! Gå och lägg er! För övrigt - om jag inte hör orätt - kommer folket hitåt för att söka mig! Och finner man oss här, är ni förlorad!
Det kommo två fruar från skogen,
tridiridi-ralla tridiridi-ra.
Den ena var våt om foten,
tridiridi-ralla-la.
De talte om hundra riksdaler,
tridiridi-ralla tridiridi-ra.
Men ägde knappast en daler,
tridiridi-ralla-la.
Och kransen jag dig skänker,
tridiridi-ralla tridiridi-ra.
En annan jag påtänker,
tridiridi-ralla-la.
Jag känner folket och jag älskar det, liksom de hålla av mig! Låt dem komma, skall ni se!
Nej, fröken Julie, de älska er icke. De ta er mat, men de spotta efter den! Tro mig! Hör på dem, hör på dem bara vad de sjunger! - Nej, hör inte på dem!
Vad sjunger de?
Det är en nidvisa! Om er och om mig!
Infamt! Åh, fy! Och så lömskt!
Packet är alltid fegt! Och i den striden kan man endast fly! -
Fly? Men vart? Ut kommer vi inte! Och till Kristin kan vi inte gå!
Så! In till mig då? Nöden har ingen lag; och på mig kan ni lita, ty jag är er verkliga, uppriktiga och vördnadsfulla vän!
Men tänk! - tänk om man söker er där?
Jag riglar dörrn, och vill man bryta sig in, så skjuter jag! - Kom! - på knä - Kom!
Lovar ni mig - - -
Jag svär!
Bondfolket in högtidsklädda, med blommor i hattarna; en fiolspelare i spetsen; en ankare svagdricka och en kutting brännvin sirade med grönt läggas opp på bordet; glas tagas fram. Därpå drickes. Sedan tar man i ring och sjunger och dansar dansleken "Det kommo två fruar från skogen".
När detta är gjort gå de igen sjungande.
Där ser ni! Och ni har hört! Anser ni det möjligt att stanna här?
Nej! Det anser jag inte! Men vad skola vi så göra!
Fly, resa, långt härifrån!
Resa? Ja, men vart?
Till Schweiz, till Italienska sjöarna; där har ni aldrig varit?
Nej! Är det vackert där?
Åh, en evig sommar, oranger, lagrar, åh!
Men vad ska vi sedan göra där?
Där sätter jag opp ett hotell med första klassens varor och första klassens kunder.
Hotell?
Det är ett liv skall ni tro; oupphörligt nya ansikten, nya språk; inte en minuts ledighet till grubbel eller nerver; intet letande efter sysselsättning, då arbetet ger sig själv; natt och dag klockan som ringer, tåget som blåser, omnibussen som kommer och går; under det guldstyckena rulla på byrån. Det är ett liv!
Ja, det är att leva! Och jag?
Husets härskarinna; firmans prydnad. Med ert utseende, och ert sätt - åh - det är en given succès! Kolossal! Ni sitter som en drottning på kontoret och sätter slavarne i rörelse med att trycka på en elektrisk knapp; gästerna defilera inför er tron och lägga blyga sin skatt på ert bord - ni kan aldrig tro vad mänskorna darra när de få en räkning i sin hand - jag skall salta notorna och ni skall sockra på dem med ert vackraste leende - ack! låt oss resa härifrån - -tar upp en kommunikationstabell ur fickan- genast, med nästa tåg! - vi äro i Malmö klockan sex och trettio; Hamburg åtta och fyrtio i morgon tidigt; Frankfurt - Basel en dag och i Como genom Gotthardbanan om, låt mig se, tre dar! Tre dar!
Allt det där är bra! Men Jean - du skall ge mig mod - Säg att du älskar mig! Kom och omfamna mig!
Jag vill - men jag törs inte! Inte här i huset mer! Jag älskar er - kan ni tvivla på det?
Ni! - Säg du! Mellan oss finns inga skrankor mer! -Säg du!
Jag kan inte! - Det finns skrankor mellan oss ännu, så länge vi vistas i detta hus - det finns det förflutna, det finns greven - och jag har aldrig träffat någon person, som jag har sådan respekt för - jag behöver bara se hans handskar ligga på en stol, så känner jag mig liten - jag behöver bara höra klockan däroppe, så far jag ihop som en skygg häst - och när jag nu ser hans stövlar stå där så raka och kavata, så drar det i ryggen på mig! - sparkar till stövlarna - Vidskepelse, fördomar, som man har lärt oss från barndomen - men som man kan glömma lika lätt. Kom till ett annat land bara där det är republik, och man står på näsan för min portiers livré - på näsan ska man stå, se; men jag ska det inte! Jag är inte född till att stå på näsan, för det finns stoff i mig, det finns karaktär, och bara jag får fatt i första grenen ska ni se mig klättra!
Jag är betjänt i dag, men nästa år är jag proprietär, om tio år är jag rentier, och sedan reser jag till Rumänien, låter dekorera mig, och kan - märk väl jag säger kan - sluta som greve!
Vackert, vackert!
Ah, i Rumänien köper man sig grevetiteln, och så blir ni grevinna likafullt! Min grevinna!
Vad bryr jag mig om allt det där, som jag nu kastar bakom mig! - Säg att du älskar mig, eljes - ja vad är jag eljes?
Jag skall säga det, tusen gånger - sedan - bara icke här! Och framför allt, inga känslor, om icke allt skall vara förlorat Vi måste ta saken kallt! som kloka mänskor!
Sitt nu ner där! så sätter jag mig här och så språka vi, som om ingenting skulle ha inträffat!
O min Gud! Har ni då inga känslor!
Jag! Det finns ingen människa så känslofull som jag; men jag kan lägga band på mig.
Nyss kunde ni kyssa min sko - och nu!
Ja det var då! Nu ha vi annat att tänka på!
Tala inte hårt till mig!
Nej, men klokt! En dårskap är begången, begå inte fler! Greven kan vara här när som helst och innan dess måste våra öden vara avgjorda. Vad synes er om mina planer för framtiden? Gillar ni dem?
De synas mig rätt antagliga, men blott en fråga: till ett så stort företag fordras stort kapital; har ni det?
Jag! Helt visst! Jag har mina fackkunskaper, min oerhörda erfarenhet, min språkkännedom! Det är kapital som duger vill jag tro!
Men för det kan ni inte ens köpa en järnvägsbiljett.
Det är visserligen sant; men det är därför jag söker en förlagsman, som kan försträcka fonderna!
Var finner ni den i hast?
Den skall ni finna, om ni vill bli min kompanjon!
Det kan jag inte, och jag äger intet själv.
Då förfaller hela saken - - -
Och - - -
Det blir som det är!
Tror ni att jag stannar under detta tak som er frilla? Tror ni att jag vill låta folket peka finger åt mig; tänker ni att jag kan se min far i ansiktet efter detta? Nej! För mig bort härifrån: från förnedringen och vanäran! - O, vad har jag gjort, min Gud, min Gud! -gråter
Se så, börjar det nu på den låten! - Vad ni har gjort? Detsamma som mången före er!
Och nu föraktar ni mig! - Jag faller, jag faller!
Fall ner till mig, så skall jag lyfta er sedan!
Vilken förfärlig makt drog mig till er? Den svages till den starke? Den fallandes till den stigandes! Eller var det kärlek? Kärlek, detta? Vet ni vad kärlek är?
Jag? Jo, det vill jag lova; tror ni inte jag varit med förr?
Vilket språk ni talar, och vilka tankar ni tänker!
Så har jag lärt, och sådan är jag! Var nu inte nervös och spela inte fin, för nu äro vi lika goda kålsupare! - Se så min flicka lilla, kom så ska jag bjuda dig på ett glas extra!
Var har ni fått det där vinet ifrån?
Från källarn!
Min fars bourgogne!
Duger inte det åt mågen?
Och jag dricker öl! Jag!
Det visar bara att ni har sämre smak än jag!
Tjuv!
Tänker ni skvallra?
Åh, åh! Medbrottsling till en hustjuv! Har jag varit rusig, har jag gått i drömmen denna natt! Midsommarnatten! De oskyldiga lekarnes fest ...
Oskyldiga, hm!
Finns det någon människa på jorden i denna stund som är så olycklig som jag!
Varför är ni det? Efter en sådan erövring! Tänk på Kristin därinne! Tror ni inte att hon också har känslor!
Jag trodde det nyss, men jag tror det inte mer! Nej, dräng är dräng ...
Och hora är hora!
O Gud i himmelen, gör slut på mitt eländiga liv! Tag mig bort från denna smuts som jag sjunker i! Rädda mig! Rädda mig!
Jag kan inte neka att det gör mig ont om er! När jag låg i löksängen och såg er i rosengården, så - - - jag ska säga det nu - - - hade jag samma fula tankar som alla pojkar.
Och ni som ville dö för mig!
I havrelårn! Det var bara prat!
Lögn således!
Närapå! Historien har jag visst läst i en tidning om en sotare som lade sig i en vedlår med syrener, därför att han blev stämd för barnuppfostringshjälp - - -
Jaså, ni är sådan ...
Vad skulle jag hitta på; det ska ju alltid vara på grannlåter man fångar fruntimmer!
Usling!
Merde!
Och nu har ni sett höken på ryggen - - -
Inte precis på ryggen - - -
Och jag skulle bli första grenen - - -
Men grenen var rutten - - -
Jag skulle bli skylten på hotellet - - -
Och jag hotellet - - -
Sitta innanför er disk, locka era kunder, förfalska era räkningar - - -
Det skulle jag själv - - -
Att en människosjäl kan vara så djupt smutsig!
Tvätta'n då!
Lakej, domestik, stig upp när jag talar!
Lakej-frilla, domestik-pyscha, håll mun och gå ut härifrån. Skall du komma och förehålla mig att jag är rå? Så rått som du uppfört dig i afton har aldrig någon av mina vederlikar uppfört sig. Tror du att någon piga antastar manfolk som du; har du sett någon flicka av min klass bjuda ut sig på det sättet? Sådant har jag bara sett bland djur och fallna kvinnor!
Det är rätt; slå mig; trampa mig; jag har icke förtjänat bättre! Jag är en usling; men hjälp mig! Hjälp mig ut ur detta om det finns någon möjlighet.
Jag vill inte skämma ut mig med att avstå min andel i hedern att ha förfört; men tror ni att en person i min ställning skulle ha vågat kasta ögonen upp till er om ni ej själv utfärdade inbjudningen. Jag sitter ännu själv förvånad - - -
Och stolt - - -
Varför inte! Ehuru jag må bekänna att segern var mig för lätt för att egentligen kunna ge något rus.
Slå mig mera!
Nej! Förlåt mig i stället för vad jag sagt! Jag slår icke en avväpnad och allra minst ett fruntimmer. Jag kan inte neka till att det å ena sidan gläder mig att ha fått se att det bara var kattgull som bländat oss därnere, att ha fått se att höken bara var grå på ryggen också, att det var puder på den fina kinden, och att det kunde vara svarta kanter på de slipade naglarne, att näsduken var smutsig fastän den luktade parfym; men det pinar mig å andra sidan, att ha sett att det jag själv strävade till, icke var något högre, solidare; det pinar mig att se er sjunken så djupt, att ni är långt under er kokerska; det pinar mig som att se höstblommorna piskas sönder av regnet och förvandlas i smuts.
Ni talar som ni redan stode över mig!
Det gör jag också: Ser ni, jag skulle kunna förvandla er till grevinna, men ni kan aldrig göra mig till greve.
Men jag är född av en greve; och det kan aldrig ni bli!
Det är sant: men jag skulle kunna föda grevar - om - - -
Men ni är en tjuv; det är inte jag.
Tjuv är icke det värsta! Det finns sämre kvalifikationer! Och för övrigt: när jag tjänar i ett hus, anser jag mig på visst sätt som medlem av familjen, som barn i huset, och man räknar icke det för stöld att barnen snatta ett bär av fulla buskar! - hans passion vaknar upp igen - Fröken Julie, ni är en härlig kvinna, alldeles för god åt en sådan som mig! Ni har varit rov för en berusning, och ni vill dölja felet genom att inbilla er att ni älskar mig! Det gör ni inte, om inte möjligen mitt yttre lockar er - och då är er kärlek inte bättre än min. - Men jag kan aldrig nöja mig med att vara blotta djuret åt er, och er kärlek kan jag aldrig väcka.
Är ni säker på det?
Ni vill säga att det kan gå för sig! - Att jag skulle kunna älska er, ja, utan tvivel: ni är skön, ni är fin - nalkas henne och fattar hennes hand - bildad, älskvärd när ni vill, och den mans låga ni har väckt slocknar troligen aldrig. - lägger armen om hennes liv - Ni är som glödgat vin med starka kryddor, och en kyss av er - - - - han söker föra henne ut; men hon sliter sig sakta lös
Lämna mig! - Inte på det sättet vinner ni mig!
Hur då? . Inte på det sättet! Inte smekningar och vackra ord; inte omtanke om framtiden, räddning ur förnedring! Hur då?
Hur? Hur? Jag vet inte! - Inte alls! - Jag avskyr er som jag avskyr råttor, men jag kan inte fly er!
Fly med mig!
Fly? Ja vi ska fly! - Men jag är så trött! Ge mig ett glas vin!
Men vi ska tala först, vi ha ännu lite tid på oss. - dricker ett glas; räcker fram glaset efter mer
Drick inte så omåttligt, ni blir rusig!
Vad skulle det göra?
Vad det skulle göra? Det är simpelt att berusa sig! - Vad ville ni säga mig nu?
Vi ska fly! Men vi ska tala först, det vill säga jag skall tala, för det är bara ni som talat hittills. Ni har berättat ert liv, nu vill jag berätta mitt, så känna vi varandra i botten innan vi börja vandringen tillsammans.
Ett ögonblick! Förlåt! Tänk efter, om ni inte ångrar er efteråt, då ni givit ert livs hemligheter till pris!
Är ni inte min vän?
Jo ibland! Men lita inte på mig.
Ni säger så bara; - och för övrigt: mina hemligheter känner eljes var man. - Ser ni, min mor var av ofrälse härkomst, något mycket enkelt. Hon var uppfostrad i sin tids läror om jämlikhet, kvinnans frihet och allt det där; och hon hade en avgjord ovilja för äktenskapet. När därför min far friade till henne, svarade hon att hon aldrig ville bli hans hustru, men att han kunde bli hennes älskare. Han föreställde henne, att han ej hade lust se den kvinna han älskade, åtnjuta mindre aktning än han själv. På hennes förklaring att världens aktning icke kom henne vid, och under inflytande av sin passion, antog han villkoren.
Men nu var han utestängd från sitt umgänge och hänvisades på sitt husliga liv, som dock icke kunde tillfredsställa honom. Jag kom till världen - mot min mors önskan efter vad jag kunnat förstå. Nu skulle jag av min mor uppfostras till ett naturbarn och till på köpet få lära allt som en gosse får lära, att jag skulle bli ett exempel på huru kvinnan var lika god som mannen. Jag fick gå i gosskläder, lära mig sköta hästar men icke gå i lagårn; jag måste rykta och sela på, lära jordbruk och gå på jakt, till och med slakta - det var otäckt! Och på gården sattes männen till kvinnosysslor, och kvinnor till manssysslor - med den påföljd, att egendomen höll på att gå under, och vi blevo till löje på trakten. Slutligen måtte min far ha vaknat ur förtrollningen och han gjorde revolt, så att allt ändrades efter hans önskan. Därpå vigdes föräldrarna i tysthet. Min mor föll sjuk - i vilken sjukdom vet jag inte - men hon hade ofta kramp, gömde sig på vinden och i trädgården, och kunde bli ute hela natten. Så inträffade den stora eldsvådan som ni hört omtalas. Huset, stallet och ladugården brunno av, och det under särdeles egna omständigheter som läto misstänka mordbrand, ty olyckan inträffade dagen efter assuranskvartalets utgång, och premierna som insänts av min far blevo genom budets slarv fördröjda, så att de ej hunno fram i rättan tid.
Drick inte mer!
Åh vad gör det! - Vi stodo på bar backe och måste sova i vagnarna. Min far visste icke var han skulle få pengar till husens uppbyggande, ty sina gamla vänner hade han måst försumma, så att de glömt honom. Då inger mor honom det rådet att söka låna av en ungdomsvän till henne, en tegelfabrikant här i närheten. Far lånar, men får icke betala någon ränta, vilket förvånade honom. Och så blev gården uppbyggd! -
Vet ni vem som bränt av gården?
Er fru mor!
Vet ni vem tegelfabrikanten var?
Er mors älskare?
Vet ni vems pengarne voro?
Tyst lite - nej det vet jag inte?
Det var min mors!
Grevens alltså, om där icke var paktum?
Det fanns intet paktum! - Min mor hade en liten förmögenhet, som hon icke ville ha under min fars förvaltning och därför sätter hon in dem hos - vännen.
Som knep dem!
Alldeles riktigt! Han behöll dem! - Detta allt kommer till min fars kännedom; han kan inte göra process, inte betala sin hustrus älskare, inte bevisa att det är hustruns pengar! Den gången höll han på att skjuta sig! - det gick rykten att han gjort det och misslyckats! Men han lever opp, och min mor får umgälla sina handlingar! Det var fem år för mig, må ni tro! Jag älskade min far, men jag tog parti för min mor, emedan jag icke kände omständigheterna. Av henne hade jag lärt hat mot mannen - ty hon hatade manfolk efter vad ni hört - och jag svor henne, att aldrig bli en mans slavinna.
Och så förlovade ni er med kronofogden!
Just därför, att han skulle bli min slav!
Och det ville han inte?
Han ville nog, men han fick inte! Jag ledsnade på honom!
Jag såg det - på stallgårn?
Vad såg ni?
Det jag såg - Hur han slog opp förlovningen!
Det är lögn! Det var jag som slog upp! Har han sagt att det var han den uslingen?
Det var troligen ingen usling! Ni hatar manfolk, fröken?
Ja! - För det mesta! Men ibland - när svagheten kommer - åh fy!
Ni hatar mig också?
Gränslöst! Jag skulle vilja låta döda er som ett djur...
"Den brottslige dömes till två års straffarbete och djuret dödas!" Inte så?
Just så!
Men nu finns ingen åklagare - och inte något djur! Vad ska vi då göra?
Resa!
För att pina ihjäl varandra?
Nej! För att njuta, två dar, åtta dar, så länge man kan njuta och så - dö.
Dö? Så dumt! Då tycker jag det är bättre att göra hotell!
- vid Comosjön, där solen alltid skiner, där lagerträden grönska om julen och orangerna glöda -
Comosjön är en regnhåla, och jag såg inga oranger där annat än i kryddbodarna; men det är en god främlingsort, för det finns mycket villor som uthyras åt älskande par, och det är en mycket tacksam industri - vet ni varför? - Jo de göra hyreskontraktet på halvår - och så resa de efter tre veckor!
Varför efter tre veckor?
De bli osams förstås; men hyran ska betalas likafullt! Och så hyr man ut igen! Och så går det undan för undan! För kärleken räcker till - fastän den inte varar så länge!
Ni vill inte dö med mig?
Jag vill inte dö alls! Emedan jag både tycker om att leva, och därför att jag anser självmord vara ett brott emot försynen som har gett oss livet.
Ni tror på Gud, ni?
Ja visst gör jag det! Och jag går i körkan varannan söndag! - Uppriktigt talat, nu är jag trött på det här, och nu går jag och lägger mig!
Jaså, och ni tror att jag låter mig nöja med det? Vet ni vad en man är skyldig en kvinna som han skämt?
Var så god! Jag vill inte vara skyldig något!
Vet ni vad lagen stadgar ...
Tyvärr stadgar inte lagen något straff för kvinna som förför man!
Ser ni någon annan utväg än att vi resa, viga oss och skiljas?
Om jag vägrar att ingå mesalliansen?
Mesalliansen...
Ja, min! Ser ni: jag har finare anor än ni! för jag har ingen mordbrännerska i min släkt!
Kan ni veta det?
Ni kan inte veta motsatsen, för vi hålla inga stamtavlor - annat än i polisen! Men er stamtavla har jag läst i adelskalendern. Vet ni vem er stamfar var? Det var en mjölnare, hos vars hustru kungen fick sova en natt under danska kriget. Såna anor har inte jag! Jag har inte alls några anor, men jag kan bli en ana själv!
Det har jag för att jag öppnat mitt hjärta för en ovärdig, för att jag givit min familjs ära...
Vanära! - Ja ser ni, jag sa det! Man ska inte dricka, för då pratar man! Och man ska inte prata!
O, vad jag ångrar mig! Vad jag ångrar mig! - Och om ni åtminstone älskade mig!
För sista gången - vad menar ni? Ska jag gråta, ska jag hoppa över ridspö, ska jag kyssa er, narra er till Comosjön på tre veckor, och så ... vad ska jag; vad vill ni? Detta börjar bli pinsamt! Men så är det att gå och sticka näsan i fruntimmersaffärer! Fröken Julie! Jag ser att ni är olycklig, jag vet att ni lider, men jag kan icke förstå er. Inte ha vi såna där choser för oss; inte ha vi något hat emellan oss! Vi älska som lek, när arbetet ger oss tid; men vi ha inte tid hela dan och hela natten som ni! Jag anser er vara sjuk, och er mor var bestämt rubbad; vi ha ju hela socknar som är rubbade av läseri, och det där är ett slags läseri som grasserar nu!
Ni skall vara god emot mig, och nu talar ni som en människa.
Ja, men var människa själv! Ni spottar på mig, och ni tillåter inte att jag torkar av mig - på er!
Hjälp mig, hjälp mig; säg bara vad jag skall göra? Vart jag ska ta vägen?
I Jesu namn, om jag visste det själv!
Jag har varit rasande, jag har varit galen, men kan det då inte finnas någon räddning!
Stanna och var lugn! Ingen vet något.
Omöjligt! Folket vet det och Kristin vet det!
Det veta de icke och de kunna aldrig tro något dylikt!
Men - det kan ske en gång till!
Det är sant!
Och följderna?
Följderna! - Var har jag haft mitt huvud att jag inte tänkt på det? - Ja då finns bara ett - härifrån! Genast! - Jag följer er ej, ty då är allt förlorat, utan ni måste resa ensam - ut - vart som helst!
Ensam? Vart? - Det kan jag inte!
Ni måste! Och det innan greven är tillbaka! Stannar ni, så vet vi hur det kommer att gå! Har man en gång felat, så vill man fortsätta, efter som skadan ändå redan är skedd - så blir man djärvare och djärvare - och till sist står man där uppdagad! Alltså, res! Skriv sedan till greven och bekänn allt, utom att det var jag! Och det kan han aldrig gissa! lika litet som jag tror han är angelägen få veta det!
Jag skall resa, om ni följer med!
Är ni rasande människa? Fröken Julie skulle rymma med sin betjänt! Det stod i tidningarna i övermorgon och det överlevde aldrig greven!
Jag kan inte resa! Jag kan inte stanna! Hjälp mig! Jag är så trött, så gränslöst trött! Befall mig! Sätt mig i rörelse, för jag kan inte tänka mer, inte handla mer!
Ser ni där nu sådant kräk ni är! Varför borstar ni opp er och sätter näsan i vädret som om ni skulle vara skapelsens herrar! Nå; jag skall befalla er! Gå opp och kläd er; förse er med respengar och kom så ner!
Följ med opp!
På ert rum? - Nu är ni galen igen! - tvekar ett ögonblick - Nej! Gå! Genast! - tar hennes hand och leder henne ut
Tala då vänligt till mig, Jean!
En befallning låter alltid ovänlig; känn på! känn på!
Herre Jesus vad här ser ut! Vad har ni tagit er till för slag?
Ah, det är fröken som dragit in folket! Har du sovit så hårt, att du inte hört något?
Jag har sovit som en stock!
Och körkklädd redan?
Jaa! Han har ju lovat att följa med mig till skrift i dag!
Ja, det var ju så sant det! - Och där har du skruden! Så kom då!
Vad är det för evangelium i dag?
Det är väl om Johannes Döparen halshugges, kan jag tänka!
Det blir nog fasligt långt det där! - Aj du stryper mig! - Åh jag är så sömnig, så sömnig!
Ja vad har han gjort oppe hela natten; han är ju alldeles grön i ansiktet?
Jag har suttit här och pratat med fröken Julie.
Den vet då inte vad som passar sig, den människan!
Hör du Kristin, du!
Nåå?
Det är underligt i alla fall när man tänker efter! - Hon!
Vad är det som är så underligt?
Alltihop!
Har ni druckit också tillsammans?
Ja!
Fy! - Se mig i ögonen!
Ja!
Är det möjligt? Är det möjligt?
Ja! Det är det!
Usch! Det hade jag ändå aldrig kunnat tro! Nej fy! Fy!
Du är väl inte svartsjuk på henne?
Nej inte på henne! Om det hade varit Klara eller Sofi; då hade jag rivit ut ögonen på dig! - Ja, det är så nu en gång; varför det vet jag inte! - Nej det var otäckt!
Är du ond på henne, då?
Nej, men på honom! Det var illa gjort, mycket illa! Stackars flicka! - Nej vet någon; jag vill inte vara här i huset längre; när man inte kan ha respekt för sitt husbondfolk.
Varför skall man ha respekt för dem?
Ja, säg det, han som är så knipslug! Men inte vill han tjäna åt folk som bär sig oanständigt åt? Va? Man skämmer ut sig själv med det, tycker jag.
Ja men det är ju en tröst för oss att de andra inte äro en bit bättre än vi!
Nej, det tycker jag inte; för äro inte de bättre, så är det ingenting att sträva efter att bli bättre folk. - Och tänk på greven! Tänk på honom som har haft så mycket sorg i sin dar! Herre Jesus! Nej jag vill inte vara här i huset mer! - Och med en sån där som han! Om det hade varit kronofogden; om det hade varit en bättre karl...
Vad för slag?
Jaja! Han är nog bra för sig, men det är skillnad på folk och fä i alla fall. - Nej jag kan aldrig förgäta detta med fröken! - Fröken som var så stolt, så frän mot manfolk, så man aldrig ville tro att hon skulle gå sta och ge sig; och åt en sådan! Hon som höll på att låta skjuta hyndan för att den sprang efter grindstugans mops! - Ja, jag säger det! - Men här vill jag inte vara längre, och till tjugufjärde oktober går jag min väg!
Och sedan?
Ja, efter vi kommit på tal om det, så vore på tiden att han såg sig om efter något, efter som vi ju ändå ska gifta oss.
Ja, vad skulle jag se mig om efter! En sån här plats kan jag inte få som gift.
Nej det förstår sig! Och han får väl ta en portvaktarsyssla eller söka sig in som vaktmästare i något verk. Kronans kaka är knapp, men den är säker och så får hustru och barn pension...
Det är mycket bra det där, men inte är det i min genre! att så straxt börja tänka på att dö för hustru och barn. Jag får erkänna att jag verkligen hade lite högre vyer!
Hans vyer, ja! - Han har skyldigheter också! Tänk på dem, han!
Du ska inte reta mig med att tala om skyldigheter, jag vet nog vad jag har att göra ändå! - - lyss utåt - Det här ha vi emellertid god tid att fundera över - Gå nu in och gör dig i ordning så gå vi till körkan!
Vem är det som vandrar däroppe?
Jag vet inte jag, om inte det är Klara!
Det kan väl aldrig vara greven heller som kommit hem så ingen hört honom!
Greven? Nej, det kan jag aldrig tro, för då skulle han nog ha ringt!
Ja Gud hjälpe oss! Aldrig har jag varit med om slikt!
Nu är jag färdig!
Tyst! Kristin är vaken!
Misstänkte hon någonting?
Hon vet ingenting alls! Men min Gud, så ni ser ut!
Hur ser jag ut?
Ni är blek som ett lik och - förlåt, men ni är smutsig i ansiktet.
Låt mig tvätta mig då! - hon går till handfatet och tvättar ansikte och händer - Så! Ge mig en handduk! - Åh - det är solen som går opp!
Och då spricker trollet!
Ja det är trollen som varit ute i natt! Men Jean, hör på! Följ med, för nu har jag medel!
Tillräckligt?
Tillräckligt att börja med! Följ mig, för jag kan inte resa ensam i dag. --Tänk, midsommardagen, på ett kvalmigt tåg inpackad bland massor av folk som ska gapa på en; stå stilla på stationerna när man ville flyga - nej, jag kan inte, jag kan inte! Och så komma minnena; barndomens minnen av midsommardagar med den lövade kyrkan - björklöv och syrener; middagen med det dukade bordet, släktingarna, vännerna; eftermiddagen i parken, dans, musik, blommor och lekar! Åh man flyr, flyr, men minnena följa på packvagnen, och ångern och samvetskvalen!
Jag ska följa er! Men nu genast innan det blir för sent! Nu på ögonblicket!
Så! kläd på er då! - tar fågelburen
Men intet bagage! Då äro vi röjda!
Nej, ingenting! Bara det man kan ha i kupén!
Vad har ni där för slag? Vad är det!
Det är bara min grönsiska! Den vill jag inte lämna!
Se så där ja! Ska vi nu ha fågelbur med! Ni är ju rasande! Släpp buren!
Mitt enda jag tar med från hemmet; den enda levande varelse som håller av mig sedan Diana blev mig otrogen! Var inte grym! Låt mig få ta den med!
Släpp buren säger jag, - och tala inte så högt - Kristin hör oss!
Nej, jag lämnar den inte i främmande händer! Döda den då hellre!
Ta hit kräket då, så ska jag nacka den!
Ja, men inte göra den illa! Inte - - - nej, jag kan inte!
Tag hit; jag kan jag!
Åh, min lilla Serine, ska du dö ifrån din matmor nu?
Var så god och gör inga scener; det gäller ju ert liv, er välfärd! Så, fort!
Ni skulle ha lärt er slakta kycklingar i stället för att skjuta med revolver - - hugger till så skulle ni inte dånat för en blodsdroppe!
Döda mig också! Döda mig! Ni som kan slakta ett oskyldigt djur utan att darra på handen. O, jag hatar och avskyr er; det är blod emellan oss! Jag förbannar den stund jag såg er, jag förbannar den stund jag föddes i min moders liv!
Ja vad hjälper det att ni bannar! Gå!
Nej, jag vill inte gå ännu; jag kan inte - - - jag måste se - - - tyst! det kör en vagn därute - - lyss utåt allt under det hon håller ögonen fästade på kubben och yxan - Tror ni inte att jag kan se blod! Tror ni att jag är så svag - - - åh - jag skulle vilja se ditt blod, din hjärna på en träkubbe - jag skulle vilja se hela ditt kön simma i en sjö som den där - - - jag tror jag skulle kunna dricka ur din huvudskål, jag skulle vilja bada mina fötter i din bröstkorg och jag skulle kunna äta ditt hjärta helstekt! - Du tror att jag är svag; du tror att jag älskar dig, därför att min livsfrukt åtrådde ditt frö; du tror att jag vill bära din avföda under mitt hjärta och nära den med mitt blod - föda ditt barn och ta ditt namn - hör du, vad heter du? - jag har aldrig hört ditt tillnamn - du har väl inget kan jag tro. Jag skulle bli fru "grindstugan" - eller madam Bobacken - du hund som bär mitt halsband, du dräng som bär mitt bomärke i dina knappar - jag dela med min köksa, rivalisera med min piga - åh! åh! åh! - Du tror att jag är feg och vill fly! Nej, nu stannar jag - och så må åskan gå! Min far kommer hem -finner sin chiffonjé uppbruten - sina pengar borta - så ringer han - på den där klockan - två tag efter betjänten - och så skickar han efter länsman - och så talar jag om allt! Allt! Åh det skall bli skönt att få ett slut - bara det ville bli slut - och så får han slag och dör! - så bli vi slut allihop - och så blir det lugn - ro - evig vila - och så krossas vapnet mot likkistan - grevesläkten är slocknad och betjäntätten fortsätter på ett barnhus - vinner lagrarne i en rännsten och slutar i ett fängelse!
Nu är det kungablodet som talar! Bra, fröken Julie! Stoppa nu mjölnarn i säcken bara!
Hjälp mig Kristin! Hjälp mig mot denne man!
Vad är det nu för spektakel på helgdagsmorgon! - ser på huggkubben - Och så ni svinat till här! Vad vill det här betyda? Och så ni skriker och väsnas!
Kristin! Du är en kvinna och du är min vän! Akta dig för denna usling!
Medan damerna resonera så går jag in och rakar mig! - glider ut till höger
Du skall förstå mig; och du skall höra på mig!
Nej jag förstår mig verkligen inte på såna här slinkerier! Vart ska hon ta vägen så här resklädd - och han står med hatten på - va? - va? -
Hör mig Kristin; hör på mig, så skall jag tala om allt - -
Jag vill inte veta någonting - - -
Du måste höra mig - - -
Vad är det om? Är det om dumheterna med Jean! Ja si det bryr jag mig inte alls om! för det lägger jag mig inte i. Men tänker hon narra honom att schappa så ska vi sätta p för det!
Försök nu att vara lugn Kristin och hör på mig! Jag kan inte stanna här och Jean kan inte stanna här - vi måste således resa...
Hm, hm!
Men ser du, nu fick jag en idé - om vi skulle resa alla tre - utomlands - till Schweiz och sätta opp ett hotell tillsammans - jag har pengar ser du - och Jean och jag skulle stå för det hela - och du, hade jag tänkt, skulle ta köket - blir det inte bra! - Säg ja nu! Och kom med oss, så är allting arrangerat! - Säg ja då! - omfamnar Kristin och klappar henne
Hm, hm!
Du har aldrig varit ute och rest, Kristin - du ska ut och se dig om i världen - du kan aldrig tro så roligt det är att resa på tåg - nya människor oupphörligt - nya länder - och så kommer vi till Hamburg och ser på Zoologiska trägårn i förbifarten - det tycker du om - och så gå vi i teatern och hör på operan - och när vi kommer till München så ha vi museerna - du - och där är Rubens och Rafael, de där stora målarne som du vet - du har ju hört talas om München där kung Ludvig bodde - kungen, vet jag - som blev vansinnig - och så ska vi se hans slott - han har slott ännu som äro inredda alldeles som i sagorna - och därifrån är inte långt till Schweiz - med alperna du - tänk alperna med snö på mitt i sommarn - och där växer det apelsiner och lagrar som är gröna hela året om - - -
Jean syns i högra kulissen strykande sin rakkniv på en rem, som han håller med tänderna och vänstra handen; lyss förnöjd på samtalet och nickar bifall då och då.
- och där tar vi ett hotell - och jag sitter vid kassan medan Jean står och tar emot de resande - går ut och handlar - skriver brev - det blir ett liv må du tro - så blåser tågen, så kommer omnibussen, så ringer det i våningen, så ringer det i restaurangen - och så skriver jag ut räkningarne - och jag kan salta dem jag - du kan aldrig tro så blyga de resande är när de ska betala räkningen! - Och du - du sitter som hovmästarinnan i köket. - Du ska naturligtvis inte stå vid spisen själv - och du får lov att gå fint och nätt klädd, när du ska visa dig för folk - och du med ditt utseende - ja jag smickrar dig inte - du kan nog knipa dig en man en vacker dag! en rik engelsman, ser du - det folket är så lätt att -saktar av- fånga - - - och så bli vi rika - och bygger oss en villa vid Comosjön - det regnar visserligen lite ibland där - men - domnar av - - solen skall väl skina också någongång - - - fastän det ser mörkt ut - - - och - så - annars kan vi ju resa hem igen - och komma tillbaka - paus - - - - hit - eller någon annan stans - - -
Hör nu! Tror fröken själv på det där?
Om jag tror på det själv?
Ja!
Jag vet inte; jag tror inte på någonting mer. - faller ner på bänken; lägger huvet mellan armarne på bordet - Ingenting! Ingenting alls!
Jaså, han tänkte rymma!
Rymma? Det är nu för mycket sagt! Du hörde ju frökens projekt och fastän hon är trött nu efter nattvaket, kan det projektet mycket väl utföras!
Hör nu han! Var det meningen att jag skulle bli köksa hos den där...
Var så god och begagna ett städat språk när du talar vid din matmor! Förstår du det!
Matmor!
Ja!
Nej hör! Hör på den!
Ja hör på du, det kan du behöva, och prata lite mindre! Fröken Julie är din husbonde och för samma sak som du missaktar henne nu, borde du missakta dig själv!
Jag har alltid haft så mycket aktning för mig själv - - -
- Att du kunnat missakta andra! -
- Så att jag aldrig sänkt mig under mitt stånd. Kom och säg att grevens kokerska haft något med ryktarn eller svindrängen! Kom och säg det!
Ja du har fått att göra med en fin karl, det är tur för dig!
Jo, det är en fin karl som säljer grevens havra från stallet - - -
Det ska du tala om, som tar procent på kryddbovarorna och låter muta dig av slaktarn!
Vad för slag?
Och du kan inte ha respekt för ditt herrskap längre! Du, du, du!
Kommer han med nu till körkan? Han kan behöva en god predikan på sin bragd!
Nej, jag går inte i körkan i dag; du får gå ensam och skrifta dina bedrifter!
Ja, det skall jag göra, och jag skall komma hem med förlåtelse så det räcker åt honom med! Frälsarn har lidit och dött på korset för alla våra synder, och om vi nalkas honom med tro och botfärdigt sinne så tar han all vår skuld på sig.
Tror du det Kristin?
Det är min levande tro så sant jag står här, och det är min barnatro, som jag bevarat från ungdomen, fröken Julie. Och där synden överflödar, där överflödar nåden!
Ack om jag hade din tro! Ack, om...
Ja men si den kan man inte få, utan Guds särskilta nåd, och det är inte allom givet att få den - - -
Vilka får den då?
Det är nådaverkets stora hemlighet det, ser fröken, och Gud har intet anseende till personen, utan där skola de yttersta vara de främste
Ja, men då har han ju anseende till de yttersta?
och det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike! Si så är det fröken Julie!
Nu går jag emellertid - ensam, och i förbigående ska jag säga åt stalldrängen att han inte lämnar ut några hästar i fall någon skulle vilja resa innan greven kommer hem! - Adjö!
En sådan djävel! - Och allt detta för en grönsiskas skull! -
Låt grönsiskan vara! - Ser ni någon utväg ur detta, något slut på detta?
Nej!
Vad skulle ni göra i mitt ställe?
I ert? Vänta nu! - Som välboren, som kvinna, som - sjunken. Jag vet inte - jo! nu vet jag!
Så här?
Ja! - Men jag skulle icke göra det - märk det! för det är skillnad på oss!
Därför att ni är man och jag är kvinna? Vad är det då för skillnad?
Samma skillnad - som - mellan man och kvinna!
Jag vill det! Men jag kan det inte! - Min far kunde det inte heller, den gången då han skulle ha gjort det!
Nej, han skulle icke ha gjort det! Han måste hämnas först!
Och nu hämnas min mor igen, genom mig!
Har ni inte älskat er far, fröken Julie?
Jo, gränslöst, men jag har visst hatat honom också! Jag måtte ha gjort det, utan att jag märkt det! Men det är han som uppfostrat mig till förakt för mitt eget kön, till halvkvinna och halvman! Vems är skulden till vad som skett? Min fars, min mors, mitt eget! Mitt eget? Jag har ju intet eget? Jag har inte en tanke som jag inte fått av min far, inte en passion som jag inte fått av min mor, och det sista - det där om att alla mänskor äro lika - det fick jag av honom, min trolovade - som jag därför kallar usling! Hur kan det vara mitt eget fel? Skjuta skulden på Jesus, som Kristin gjorde - nej, det är jag för stolt till och för klok - tack vare min fars lärdomar - och att en rik inte kan komma in i himmeln, det är lögn, och Kristin som har pengar på Sparbanken kommer åtminstone inte dit! Vems är felet? - Vad rör det oss vems felet är; det är ändå jag som får bära skulden! bära följderna!
Ja, men - - -
Greven är hemma! - Tänk om Kristin - - -
Nu har han varit i chiffonjén?
Det är Jean, herr greve! - lyss (Obs! åskådaren hör icke vad greven talar) - Ja, herr greven! - lyss - Ja, herr greven! Straxt! - lyss - - Genast, herr greven! - lyss - -Jaha! Om en halv timme!
Vad sa han? Herre Jesus, vad sa han?
Han begärde sina stövlar och sitt kaffe om en halvtimme!
Alltså om en halv timme! - Åh, jag är så trött; jag förmår ingenting, förmår inte ångra mig, inte fly, inte stanna, inte leva - inte dö! Hjälp mig nu! Befall mig, och jag ska lyda som en hund! Gör mig den sista tjänsten, rädda min ära, rädda hans namn! Ni vet vad jag skulle vilja, men inte vill, vill det, ni, och befall mig utföra det!
Jag vet inte - men nu kan jag inte heller - jag förstår inte - det är alldeles som om den här rocken gjorde att - jag inte kan befalla över er - och nu, sen greven talte till mig - så - jag kan inte redogöra för det riktigt - men - ah det är den djävla drängen som sitter i ryggen på mig! - jag tror att om greven kom ner nu - och befallde mig skära halsen av mig, så skulle jag göra det på stället.
Låtsas då att ni är han, och jag är ni! - ni kunde ju spela nyss så bra, när ni låg på knä - då var ni adelsmannen - eller - har ni aldrig varit på teatern och sett magnetisören -
han säger åt subjektet: tag kvasten; han tar den; han säger: sopa, och den sopar - - -
Då måste ju den andra sova!
Jag sover redan - hela rummet står som en rök för mig och ni ser ut som en järnkamin som liknar en svartklädd man i hög hatt - och era ögon lysa som kolen när elden går ut - och ert ansikte är en vit fläck som falaskan -
Solskenet har nu fallit in på golvet och lyser på Jean.
- det är så varmt och gott -
Hon gnuggar händerna som om hon värmde dem framför en eld.
- och så ljust - och så lugnt!
Där är kvasten! Gå nu medan det är ljust - ut på logen - och... - viskar i hennes öra
Tack! Nu går jag till vila! Men säg nu bara - att de främsta också kunna få nådens gåva. Säg det, om ni också inte tror det!
De främsta? Nej, det kan jag inte! - Men vänta - fröken Julie - nu vet jag! - Ni är ju icke längre bland de främsta - då ni är bland de - yttersta!
Det är sant. - Jag är bland de allra yttersta; jag är den yttersta! Åh! - Men nu kan jag icke gå - Säg en gång till att jag skall gå!
Nej, nu kan inte jag heller! Jag kan inte!
Och de främsta skola vara de yttersta!
Tänk inte, tänk inte! Ni tar ju all min kraft från mig också, så att jag blir feg - vad, jag tyckte klockan rörde sig! - Nej! Ska vi sätta papper i den! - - Att vara så rädd för en ringklocka! - Ja men det är inte bara en klocka - det sitter någon bakom den - en hand sätter den i rörelse - och något annat sätter handen i rörelse - men håll för örona bara - håll för örona! Ja så ringer han ändå värre! - ringer bara ända tills man svarar - och då är det för sent! och så kommer länsman - och så...
Det är rysligt! Men det finns intet annat slut! - Gå!