Fröken Julie
av August Strindberg
På Wikipedia finns en artikel om Fröken Julie.


PERSONER.

Fröken Julie, 25 år.
Jean, Betjänt, 30 år.
Kristin, Kokerska, 35 år.

Handlingen i Grevens kök, midsommarnatten.


Sceneri

Ett stort kök, vars tak och sidoväggar döljas av draperier och suffiter. Fondväggen drar sig snett inåt och uppåt scenen från vänster; på densamma till vänster tvenne hyllor med koppar- , malm- , järn- , och tennkärl; hyllorna garnerade med goffrerat papper; något till höger tre fjärdedelar av den stora välvda utgången med två glasdörrar, genom vilka synes en fontän med en amorin, syrenbuskar i blom och uppstickande pyramidpopplar.

Till vänster på scenen hörnet av en stor kakelspis med ett stycke av kappan.

Till höger framskjuter ena ändan av tjänstefolkets matbord av vit furu med några stolar.

Spisen är klädd med björklövsruskor; golvet strött med enris.

På bordsändan en stor japansk kryddburk med blommande syrener.

Ett isskåp, ett diskbord, ett tvättställ.

En stor gammaldags ringklocka ovanför dörren, och ett talrör mynnande på vänstra sidan om densamma.



Kristin står vid spisen och steker i en stekpanna; hon är klädd i ljus bomullsklänning och har ett köksförkläde framför sig; Jean kommer in klädd i livré; bärande ett par stora ridstövlar med sporrar som han ställer ifrån sig på en synlig plats på golvet.


JEAN

I kväll är fröken Julie galen igen; komplett galen!


KRISTIN

Så, är han här nu?


JEAN

Jag följde greven till station, och när jag kom tillbaka förbi logen, gick jag in och dansade. Och så får jag se fröken anföra dansen med skogvaktarn. Men när hon blir varse mig, rusar hon direkt i mina armar och bjuder upp mig, till damernas vals. Och sen har hon valsat så - att jag aldrig varit med om dylikt. Hon är galen!


KRISTIN

Det har hon alltid varit, men aldrig så som de sista fjorton dagarna, sedan förlovningen slogs opp.


JEAN

Ja, vad var det med den historien? Det var ju en fin karl, fast han inte var rik. Ack! de har så mycket choser för sig.

Sätter sig vid bordsändan.

Det är besynnerligt i alla fall, med en fröken, hm, att hellre vilja stanna hemma med folket, va? än följa sin far bort till släktingar under midsommar!


KRISTIN

Hon är väl liksom generad efter den där kalabaliken med fästmannen.


JEAN

Troligen! Men det var en karl för sin hatt i alla fall. Vet du, Kristin, hur det gick till? Jag såg det jag, fast jag inte ville låtsas om det.


KRISTIN

Nej, såg han det?


JEAN

Jo, så gjorde jag. - De hölls på stallgårn en afton och fröken tränerade honom som hon kallade det - vet du hur det gick till? Jo, hon lät honom springa över ridspöet! som en hund man lär hoppa. Han sprang två gånger och fick ett rapp för var gång; men tredje tog han ridspöet ur handen på henne, bröt det i tusen bitar; och så gick han.


KRISTIN

Gick det till på det viset! Nej! vad han säger?


JEAN

Ja, så var det med den saken! - Men vad har du nu för gott att ge mig Kristin?


KRISTIN
lägger opp ur pannan och sätter för Jean

Åh, det är en smula njure bara som jag skar ur kalvsteken!


JEAN
luktar på maten

Skönt! Det är min stora délice! - Känner på tallriken - Men du kunde ha värmt tallriken!


KRISTIN

Han är då kinkigare än själva greven, när han sätter till - drar honom smeksamt i håret


JEAN
ond

Nej du får inte lugga mig! Du vet hur ömtålig jag är!


KRISTIN

Så så, det var bara kärlek vet han ju!

Jean äter. Kristin drar opp en butelj öl.


JEAN

Öl, på midsommarafton; nej tack ska du ha! Då har jag bättre själv!

Öppnar en bordslåda och tar fram en butelj rödvin med gult lack.

Gula lacket, ser du! - Ge mig nu ett glas! Ett fotglas förstås, när man dricker pur!


KRISTIN
återvänder till spisen och sätter på en liten kastrull

Gud bevare den som skulle få honom till man! En sån kinkblåsa!


JEAN

Åh prat! Du blev nog glad om du fick en sån fin karl som jag; och jag tror inte du haft skada av att man kallar mig din fästman!

smakar vinet

Bra! mycket bra! Bara lite för lite tempererat!

värmer glaset med handen

Det här köpte vi i Dijon! Och det stod till fyra francs litern utan glas; och så kommer tullen till! Vad kokar du nu som luktar så infernaliskt?


KRISTIN

Åh det är något fanstyg som fröken Julie skall ha åt Diana!


JEAN

Du ska uttrycka dig vårdat Kristin! Men vad ska du stå och koka åt hundrackan på helgdagsafton? Är den sjuk, va?


KRISTIN

Ja, den är sjuk! Hon har smugit sig ut med grindstugans mops - och nu är det på tok - och se det vill inte fröken veta av!


JEAN

Fröken är så högfärdig i somliga fall, och för litet stolt i andra, alldeles som grevinnan i livstiden. Hon trivdes bäst i köket och lagårn, men hon ville aldrig åka efter en häst; hon gick med smutsiga manschetter, men skulle ha grevekronan i knapparna. - Fröken, för att nu tala om henne, tar inte vara på sig och sin person. Jag skulle vilja säga att hon inte är fin! Nyss när hon dansa på logen så röck hon skogvaktarn från Annas sida och bjöd opp honom själv! Inte skulle vi göra på det viset; men så år det när herrskap ska göra sig gemena - så bli de gemena!

Men ståtlig är hon! Praktfull! Ah! Såna axlar och - etcetera!


KRISTIN

Åh ja, skryt lagom! Jag har hört vad Klara säger jag, som har klätt henne!


JEAN

Asch, Klara! Ni är alltid avundsjuka på varann! Jag som har varit ute och ridit med henne ... Och så hon dansar sedan!


KRISTIN

Hör nu, Jean; vill han inte dansa med mig när jag blir färdig ...


JEAN

Jo, naturligtvis vill jag det!


KRISTIN

Lovar han det då?


JEAN

Lovar? När jag säger att jag gör det, så gör jag det! Nu ska du emellertid ha tack för mat! Det var mycket skönt!


FRÖKEN
i dörren, talar utåt

Jag är straxt tillbaka! Gå på ni så länge!


JEAN
smyger buteljen i bordslådan; reser sig aktningsfullt


FRÖKEN
in; fram till Kristin vid spiseln

Nå; är du i ordning?


KRISTIN
tecknar att Jean är närvarande


JEAN
galant

Är det hemligheter damerna ha för sig?


FRÖKEN
slår honom i ansiktet med näsduken

Det är nyfiken!


JEAN

Ah, vad det luktade gott av den violetten!


FRÖKEN
kokett

Oförskämt! Förstår han sig på parfymer också! Dansa, det kan han bra ... så inte titta! gå sin väg!


JEAN
näsvist, artigt

Är det någon trollsoppa på midsommarnatten som damerna kokar? Någonting att spå med! lyckans stjärna, där man får se den tillkommande!


FRÖKEN
skarpt

Får han se den, så ska han ha starka ögon. - till Kristin - Slå opp på en halvbutelj och korka väl! Kom nu och dansa en scottish med mig, Jean ...


JEAN
dröjande

Jag vill inte vara oartig mot någon, men den här dansen hade jag lovat Kristin ...


FRÖKEN

Nå hon kan ju få en annan; eller hur Kristin? Vill du inte låna ut Jean åt mig?


KRISTIN

Det beror inte på mig det;om fröken är nedlåtande, så passar det sig inte att han säger nej! Gå han! bara och tacka till för äran.


JEAN

Uppriktigt, talat, men utan att vilja såra, så undrar jag ändå om det är klokt av fröken Julie att dansa två gånger efter varann med samma kavaljer, i synnerhet som det här folket icke är sent att ge tydningar.


FRÖKEN
brusar upp

¨

Vad för slag? Vad för slags tydningar? Vad menar han?


JEAN
undfallande

Efter fröken inte vill förstå, så måste jag tala tydligare. Det ser illa ut att föredra en av sina underhavande för andra som vänta samma ovanliga ära ...


FRÖKEN

Att föredra! Vilka tankar! Jag är förvånad! Jag, husets härskarinna, hedrar folkets dans med min närvaro, och när jag nu verkligen vill dansa, så vill jag dansa med en som kan föra, så att jag slipper bli utsatt för löje.


JEAN

Som fröken befaller! Jag är till tjänst!


FRÖKEN
blitt

Tag det inte så nu att jag befaller! I afton äro vi ju till fest som glada mänskor och lägga bort all rang! Så, bjud mig armen nu! - Var inte orolig Kristin! Jag ska inte ta din fästman ifrån dig!

Jean bjuder sin arm och för ut fröken



Pantomim

Spelas så som om skådespelerskan verkligen vore ensam i lokalen; vänder vid behov ryggen åt publiken; ser icke ut i salongen; brådskar icke som om hon vore rädd publiken skulle bli otålig.

Kristin ensam. Svag fiolmusik på avstånd i scottishtakt.

Kristin gnolande efter musiken; dukar av efter Jean, diskar tallriken vid slaskbordet, torkar och ställer in i ett skåp.

Därpå lägger hon av sig köksförklädet, tar fram en liten spegel ur en bordslåda, ställer den mot syrenkrukan på bordet; tänder ett talgljus och värmer en hårnål, varmed hon krusar håret i pannan.

Därpå ut i dörren och lyssnar, återvänder till bordet. Hittar frökens kvarglömda näsduk, som hon tar och luktar på; sedan breder hon ut den, liksom i tankarne, sträcker den, slätar den och viker den i fyra delar o.s.v.


JEAN
in ensam


Ja men hon är galen! Ett sådant sätt att dansa! Och folket står och grinar åt henne bakom dörrarne. Vad säger du om det Kristin?


KRISTIN

Ack det är ju hennes tider nu, och då är hon ju alltid så där egendomlig. Men vill han komma och dansa med mig nu?


JEAN

Du är väl inte ond på mig att jag mankerade ...


KRISTIN

Inte! - Inte för så lite, det vet han nog; och jag vet min plats också ...


JEAN
lägger handen om hennes liv

Du är en förståndig flicka Kristin och du skulle bli en bra hustru ...


FRÖKEN
in; obehagligt överraskad; med tvungen skämtsamhet

Ni är just en charmant kavaljer som springer ifrån er dam.


JEAN

Tvärtom, fröken Julie, som ni ser har jag skyndat uppsöka min övergivna!


FRÖKEN
turnerar

Vet ni att ni dansar som ingen! - Men varför går ni i livré på helgdagsafton! Tag av det där genast!


JEAN

Då måste jag be fröken avlägsna sig ett ögonblick, för min svarta rock hänger här ... - går åt höger med en gest


FRÖKEN

Generar han sig för mig? För att byta en rock! Gå in till sig då och kom tillbaka! Annars kan han stanna så vänder jag ryggen till!


JEAN

Med er tillåtelse min fröken!

går åt höger; man ser hans arm när han byter rock


FRÖKEN
till Kristin

Hör Kristin; är Jean din fästman efter han är så förtrolig?


KRISTIN

Fästman? Ja, om man så vill! Vi kallar det så.


FRÖKEN

Kallar?


KRISTIN

Nå, fröken har ju själv haft fästman, och ...


FRÖKEN

Ja vi voro förlovade riktigt ...


KRISTIN

Men det blev ju till ingenting ändå ...


JEAN
in i svart bonjour och svart melonhatt


FRÖKEN

Très gentil; monsieur Jean! Très gentil!


JEAN

Vous voulez plaisanter, madame!


FRÖKEN

Et vous voulez parler franςais! Var har ni lärt det?


JEAN

I Schweiz medan jag var sommelier på ett av de största hotellen i Luzern!


FRÖKEN

Men ni ser ju ut som en gentleman i den där redingoten! Charmant!

sätter sig vid bordet


JEAN

Åh ni smickrar!


FRÖKEN
stött

Smickrar honom?


JEAN

Min naturliga blygsamhet förbjuder mig tro, att ni säger veritabla artigheter åt en sådan som mig, och därför tillät jag mig antaga att ni överdrev, eller som det kallas smickra!


FRÖKEN

Var har ni lärt er att lägga orden så där? Ni måste ha besökt teatrarna mycket?


JEAN

Även det! Jag har besökt många ställen, jag!


FRÖKEN

Men ni är ju född här på trakten?


JEAN

Min far var statkarl hos advokatfiskalen här bredvid, och jag har nog sett fröken som barn, fastän fröken inte observerat mig!


FRÖKEN

Nej, verkligen!


JEAN

Jo, och jag minns särskilt en gång ... ja det kan jag inte tala om!


FRÖKEN

Åhjo! Gör det! Va? Så här undantagsvis!


JEAN

Nej jag kan verkligen inte nu! En annan gång kanske.


FRÖKEN

En annan gång är en skälm. Är det så farligt nu?


JEAN

Farligt är det inte, men det tar emot! - Se på den då! - antyder Kristin som har somnat i en stol vid spisen


FRÖKEN

Det blir en trevlig fru, det där! Kanske hon snarkar också?


JEAN

Det gör hon inte, men hon talar i sömnen.


FRÖKEN
cyniskt

Hur vet ni att hon talar i sömnen?


JEAN
fräckt

Jag har hört det!

paus; varunder de betrakta varandra


FRÖKEN

Varför sätter ni er inte ner?


JEAN

Det kan jag inte tillåta mig i er närvaro!


FRÖKEN

Men om jag befaller det?


JEAN

Då lyder jag!


FRÖKEN

Sitt ner då! - Men vänta! Kan ni ge mig något att dricka först?


JEAN

Jag vet inte vad vi kan ha här i islåren. Jag tror det bara är öl!


FRÖKEN

Det är inte bara det; och jag har så enkel smak att jag föredrar det för vin.


JEAN
tar fram ur islåren en ölbutelj som han drar opp; söker i skåpet ett glas och en tallrik, samt serverar

Var så artig!


FRÖKEN

Tack! Vill ni inte dricka själv?


JEAN

Jag är just ingen ölvän; men om fröken befaller!


FRÖKEN

Befaller? - Jag tycker att som artig kavaljer kan ni hålla er dam sällskap!


JEAN

Det är mycket riktigt anmärkt!

slår opp en butelj till, tar ett glas


FRÖKEN

Drick min skål nu!


JEAN
tvekande


FRÖKEN

Jag tror att gamla karlen är blyg!


JEAN
på knä, skämtsamt parodiskt; höjande sitt glas

Min härskarinnas skål!


FRÖKEN

Bravo! - Nu skall ni kyssa min sko, också, så är det riktigt träffat!


JEAN
tvekande, men därpå djärvt fattande hennes fot som han kysser lätt


FRÖKEN

Utmärkt! Ni skulle ha blivit aktör!


JEAN
stiger upp

Detta går inte an längre! fröken; någon skulle kunna komma och se oss!


FRÖKEN

Vad skulle det göra?


JEAN

Att folket pratade! helt enkelt! Och om fröken visste hur deras tungor gick däruppe nyss, så ...


FRÖKEN

Vad sade de för slag då? Tala om för mig! . Sitt ner nu!


JEAN
sätter sig

Jag vill inte såra er, men de begagnade uttryck, som kastade misstankar av den art, att ... ja det kan ni fatta själv! Ni är ju intet barn, och när man ser en dam ensam drickande med en man -låt vara en domestik - om natten - så ...


FRÖKEN

Så vad? Och för övrigt äro vi icke ensamma. Kristin är ju här!


JEAN

Sovande!


FRÖKEN

Då skall jag väcka henne! - reser sig - Kristin! Sover du?


KRISTIN
i sömnen

Bla - bla - bla - bla.


FRÖKEN

Kristin! - Den kan sova!


KRISTIN
i sömnen

Grevens stövlar är borstade - sätta på kaffet - straxt, straxt, straxt - hå hå - pah!


FRÖKEN
tar henne i näsan

Vill du vakna opp!


JEAN
strängt

Inte störa den som sover!


FRÖKEN
skarpt

Va!


JEAN

Den som har stått vid spisen hela dan kan vara trött när natten kommer! Och sömnen skall man respektera ...


FRÖKEN
turnerar

Det är vackert tänkt, och det hedrar honom - tack för det! - räcker Jean handen - Kom nu ut och plocka lite syrener åt mig!


JEAN

Med fröken?


FRÖKEN

¨

Med mig!


JEAN

Det går inte an! Absolut inte!


FRÖKEN

Jag kan inte fatta era tankar! Skulle det vara möjligt att ni inbillade er något?


JEAN

Nej inte jag, men folket!


FRÖKEN

Vad? Att jag vore verliebt i betjänten?


JEAN

Jag är ingen inbilsk man, men man har sett exempel - och för folket är intet heligt!


FRÖKEN

Han är aristokrat tror jag!


JEAN

Ja, det är jag!


FRÖKEN

Jag stiger ner ...


JEAN

Stig inte ner fröken, hör mitt råd! Det är ingen som tror att ni godvilligt stiger ner, folket kommer alltid att säga att ni faller ner!


FRÖKEN

Jag har högre tankar om folket än ni! Kom och pröva! - Kom!

hon ruvar honom med ögonen


JEAN

Vet ni att ni är underlig!


FRÖKEN

Kanske! Men det är ni också! - Allting är underligt för övrigt! Livet, mänskorna, allt är en sörja som drivs, drivs fram på vattnet, tills det sjunker, sjunker! Jag har en dröm som återkommer då och då: och som jag erinrar mig nu - Jag sitter oppklättrad på en pelare och ser ingen möjlighet att komma ner; jag svindlar när jag ser ner, och ner måste jag, men jag har inte mod att kasta mig ner; jag kan inte hålla mig fast och jag längtar att få falla; men jag faller inte; och ändå får jag ingen ro förr än jag kommer ner! ingen vila förr än jag kommer ner, ner på marken, och komme jag ner på marken ville jag ner i jorden ... Har ni känt något sådant?


JEAN

Nej! Jag brukar drömma att jag ligger under ett högt träd i en mörk skog. Jag vill opp, opp i toppen och se mig omkring över det ljusa landskapet där solen skiner, plundra fågelbot däroppe där guldäggen ligga. Och jag klättrar och klättrar men stammen är så tjock, och så slät, och det är så långt till första grenen. Men jag vet att nådde jag bara första grenen skulle jag gå i toppen som på en stege. Ännu har jag inte nått den, men jag skall nå den, om det bara så skall bli i drömmen!


FRÖKEN

Här står jag och pratar om drömmar med er. Kom nu! Bara ut i parken!

hon bjuder honom armen, och de gå


JEAN

Vi ska sova på nio midsommarsblomster i natt, så bli vi sanndrömmade, fröken!

Fröken och Jean vända i dörren. Jean håller handen för ena ögat.


FRÖKEN

Får jag se vad ni fått i ögat!


JEAN

Åh det är ingenting - bara ett smolk - och det går straxt över.


FRÖKEN

Det var min klänningsarm som skrubbade er; sitt ner nu så skall jag hjälpa er!

tar honom i armen och sätter honom; fattar hans huvud och lutar det bakåt; med snibben av näsduken söker hon få ut smolket

Sitt still nu; alldeles still! - slår honom över handen - Så! vill han lyda! - Jag tror han darrar stora, starka karlen! - känner på hans överarm - Med sådana armar!


JEAN
varnande

Fröken Julie!

Kristin har vaknat, går sömndrucken till höger att lägga sig


FRÖKEN

Ja, monsieur Jean.


JEAN

Attention! Je ne suis qu'un homme!


FRÖKEN

Vill han sitta stilla! Så där! Nu är det borta! Kyss min hand, och tacka mig!


JEAN
stiger upp

Fröken Julie! Hör på mig! - Nu har Kristin gått och lagt sig! - Vill ni höra på mig!


FRÖKEN

Kyss min hand först!


JEAN

Hör på mig!


FRÖKEN

Kyss min hand först!


JEAN

Ja, men skyll er själv!


FRÖKEN

För vad?


JEAN

För vad? Är ni ett barn vid tjugofem år? Vet ni inte att det är farligt leka med elden?


FRÖKEN

Inte för mig; jag är assurerad!


JEAN
djärvt

Nej, det är ni inte! Och om ni är det, så finns det eldfarlig inrättning i grannskapet!


FRÖKEN

Det skulle vara ni?


JEAN

Ja! Inte därför att det är jag, utan därför att jag är en ung man -


FRÖKEN

Med fördelaktigt utseende - vilken otrolig inbilskhet! En Don Juan kanske! Eller en Josef! Jag tror min själ att han är en Josef!


FRÖKEN

Tror ni?


FRÖKEN

Jag fruktar nästan!


JEAN
djärvt fram och vill ta henne om livet för att kyssa henne


FRÖKEN
slår honom en örfil

Hut!


JEAN

Är det allvar eller skämt?


FRÖKEN

Allvar!


JEAN

Då var det också allvar nyss! Ni leker alldeles för allvarsamt och det är det farliga! Nu är jag trött på leken, och ber om ursäkt att jag återgår till mitt arbete! Greven skall ha sina stövlar i tid och midnatten är längesen förbi!


FRÖKEN

Ställ bort stövlarna!


JEAN

Nej! Det är min tjänst, som jag är skyldig göra, men jag har aldrig åtagit mig att vara er lekkamrat, och jag kan aldrig bli, ty jag håller mig för god till det.


FRÖKEN

Ni är stolt!


JEAN

I vissa fall; i andra inte!


FRÖKEN

Har ni älskat någonsin?


JEAN

Vi begagna inte det ordet, men jag har hållit av många flickor, och en gång har jag varit sjuk av att jag icke kunde få den jag ville ha; sjuk, ser ni, som prinsarna i Tusen och en Natt! som inte kunde äta eller dricka av bara kärlek!


FRÖKEN

Vem var det?


JEAN
tiger


FRÖKEN

Vem var det?


JEAN

Det kan ni inte tvinga mig att säga!


FRÖKEN

Om jag ber er som en jämlike, ber en - vän! Vem var det?


JEAN

Det var ni!


FRÖKEN
sätter sig

Så kostligt!


JEAN

Ja, om ni så vill! Det var löjligt! - Ser ni, det var den historien jag inte ville berätta nyss, men nu ska jag förtälja den!

Vet ni hur världen ser ut därnerifrån - det vet ni inte! Som hökar och falkar, dem man sällan får se på ryggen för att de mest sväva däroppe! Jag levde i statstugan med sju syskon, och en gris ute på gråa åkern, där det inte växte ett träd! Men ifrån fönstren såg jag grevens parkmur med äppelträden ovanför. Det var paradisets lustgård; och där stodo många onda änglar med brinnande svärd och bevakade den. Men icke desto mindre hittade jag och andra pojkar vägen till livsens träd - nu föraktar ni mig -


FRÖKEN

Ah! Stjäla äpplen gör ju alla pojkar!


JEAN

Det kan ni säga nu, men ni föraktar mig i alla fall! Likagott! En gång kom jag in i lustgården med min mor för att rensa löksängarne. Bredvid trädgårdslanden stod en turkisk paviljong i skuggan av jasminer och överväxt med kaprifolium. Jag visste inte vad den kunde brukas till, men jag hade aldrig sett en så vacker byggnad. Folk gick där in och kom ut igen, och en dag stod dörren lämnad öppen. Jag smög dit och såg väggarne klädda med tavlor av kungar och kejsare, och det var röda gardiner för fönstren med fransar på - nu förstår ni vad jag menar. Jag - - - -bryter en syrenblomma och håller under näsan på fröken- - jag hade aldrig varit inne i slottet, aldrig sett annat än kyrkan - men det här var vackrare; och hur mina tankar lupo, så gingo de alltid tillbaka - dit. Och så småningom uppstod en längtan att en gång få erfara hela behaget av - enfin, jag smög därin, såg och beundrade. Men då kommer det någon! Det fanns bara en utgång för herrskapsfolk, men för mig fanns det en till, och jag hade inte annat än att välja den!


FRÖKEN

som tagit syrenen, låter den falla på bordet.


JEAN

Därpå satte jag till att springa, störtade igenom en hallonhäck, rusade över ett jordgubbsland, och kom opp på rosenterrassen. Där fick jag se en skär klänning och ett par vita strumpor - det var ni. Jag lade mig ner under en ogräshög, under, kan ni tänka er, under tistlar som stuckos, och våt jord som luktade illa; och jag såg på er när ni gick i rosorna, och jag tänkte: om det är sant att en rövare kan komma in i himmeln och bli med änglarne, så är det underligt att inte ett statbarn här på Guds jord kan komma in i slottsparken och leka med grevens dotter!


FRÖKEN
elegiskt

Tror ni att alla fattiga barn haft samma tankar som ni i detta fall?


JEAN
först tvekande, sedan övertygande

Om alla fattiga - ja - naturligtvis! Naturligtvis!


FRÖKEN

Det måtte vara en gränslös olycka att vara fattig!


JEAN

-

med djup smärta, starkt chargerat

Åh, fröken Julie! Åh! En hund kan få ligga i grevinnans soffa, en häst kan bli smekt på nosen av en frökenhand, men en dräng - turnerar - - jaja, det finns stoff hos en och annan, så att han svingar sig opp i världen, men hur ofta är det! - Emellertid, vet ni vad jag så gjorde! - Jag sprang ner i kvarnbäcken med kläderna på; blev uppdragen och fick stryk. Men nästa söndag, när far och alla i huset foro bort till mormors, så lagade jag så att jag blev hemma. Och så tvättade jag mig med såpa och varmt vatten, tog på mina bästa kläder och gick till kyrkan, där jag skulle få se er! Jag såg er och jag gick hem besluten att dö; men jag ville dö vackert och behagligt utan smärta. Och då erinrade jag mig att det var farligt sova under en fläderbuske. Vi hade en stor en som just stod i blom. Den skattade jag på allt vad den ägde, och så bäddade jag i havrelåren. Har ni märkt hur glatt havre är; mjuk för handen som en mänskohud - - - emellertid slog jag igen locket och blundade; somnade in- och väcktes verkligen mycket sjuk. Men jag dog inte som ni kan se.

Vad jag ville - det vet jag inte! Er fanns ju intet hopp att vinna - men ni var ett tecken på hur hopplöst det var att komma upp ur den krets där jag var född.


FRÖKEN

Ni berättar charmant, vet ni. Har ni gått i skola?


JEAN

Litet; men jag har läst mycket romaner och gått på teatrarna. Dessutom har jag hört fint folk tala, och där har jag lärt mest!


FRÖKEN

Står ni och lyssnar på vad vi säger!


JEAN

Ja visst! Och jag har hört mycket jag! när jag suttit på kuskbocken eller rott båten! En gång hörde jag fröken Julie och en väninna ...


FRÖKEN

Åh! - Vad hörde ni då för slag?


JEAN

Jaha, det vore inte så gott att säga; men nog blev jag lite förvånad, och inte förstod jag varifrån ni lärt alla ord. Kanske i botten det inte är så stor skillnad som man tror mellan mänskor och mänskor!


FRÖKEN

Åh skäms! Inte lever vi som ni när vi äro fästfolk.


JEAN
fixerar henne

Är det säkert det? - Ja det är inte värt att fröken gör sig oskyldig ...


FRÖKEN

Det var en usling, som jag skänkte min kärlek!


JEAN

Det säger ni alltid - efteråt!


FRÖKEN

Alltid?


JEAN

Jag tror alltid, efter som jag har hört uttrycket flera gånger förut vid enahanda tillfälle.


FRÖKEN

Vad för tillfälle?


JEAN

Som ifrågavarande! Sista gången - - -


FRÖKEN
stiger upp

Tyst! Jag vill inte höra mer!


JEAN

Det ville inte hon heller - det är märkvärdigt! Nå, då ber jag att få gå och lägga mig!


FRÖKEN
blitt

Gå och lägga sig på midsommarnatten!


JEAN

Ja! Att dansa med packet däroppe roar mig verkligen inte!


FRÖKEN

Tag nyckeln till båten och ro mig ut på sjön; jag vill se soluppgången!


JEAN

Är det klokt?


FRÖKEN

Det låter som om ni skulle vara rädd om ert rykte!


JEAN

Varför inte? Jag vill ogärna bli löjlig, ogärna bli bortkörd utan betyg när jag skall etablera mig, och jag tycker jag har en viss skyldighet mot Kristin.


FRÖKEN

Jaså det är Kristin nu - - -


JEAN

Ja, men det är även ni - Lyd mitt -råd, och gå opp och lägg er!


FRÖKEN

Ska jag lyda er?


JEAN

För en gång; för er egen skull! Jag ber er! Natten är framskriden, sömnen gör drucken, och huvut blir hett! Gå och lägg er! För övrigt - om jag inte hör orätt - kommer folket hitåt för att söka mig! Och finner man oss här, är ni förlorad!

kören nalkas sjungande

Det kommo två fruar från skogen,
tridiridi-ralla tridiridi-ra.
Den ena var våt om foten,
tridiridi-ralla-la.

De talte om hundra riksdaler,
tridiridi-ralla tridiridi-ra.
Men ägde knappast en daler,
tridiridi-ralla-la.

Och kransen jag dig skänker,
tridiridi-ralla tridiridi-ra.
En annan jag påtänker,
tridiridi-ralla-la.


FRÖKEN

Jag känner folket och jag älskar det, liksom de hålla av mig! Låt dem komma, skall ni se!


JEAN

Nej, fröken Julie, de älska er icke. De ta er mat, men de spotta efter den! Tro mig! Hör på dem, hör på dem bara vad de sjunger! - Nej, hör inte på dem!


FRÖKEN
lyss

Vad sjunger de?


JEAN

Det är en nidvisa! Om er och om mig!


FRÖKEN

Infamt! Åh, fy! Och så lömskt!


JEAN

Packet är alltid fegt! Och i den striden kan man endast fly! -


FRÖKEN

Fly? Men vart? Ut kommer vi inte! Och till Kristin kan vi inte gå!


JEAN

Så! In till mig då? Nöden har ingen lag; och på mig kan ni lita, ty jag är er verkliga, uppriktiga och vördnadsfulla vän!


FRÖKEN

Men tänk! - tänk om man söker er där?


JEAN

Jag riglar dörrn, och vill man bryta sig in, så skjuter jag! - Kom! - på knä - Kom!


FRÖKEN
betydelsefullt

Lovar ni mig - - -


JEAN

Jag svär!


FRÖKEN
ut hastigt till höger


JEAN
häftigt efter



Balett

Bondfolket in högtidsklädda, med blommor i hattarna; en fiolspelare i spetsen; en ankare svagdricka och en kutting brännvin sirade med grönt läggas opp på bordet; glas tagas fram. Därpå drickes. Sedan tar man i ring och sjunger och dansar dansleken "Det kommo två fruar från skogen".

När detta är gjort gå de igen sjungande.


FRÖKEN
in ensam; ser förödelsen i köket; slår ihop händerna; därpå tar hon upp en pudervippa och pudrar sitt ansikte


JEAN
in; exalterad

Där ser ni! Och ni har hört! Anser ni det möjligt att stanna här?


FRÖKEN

Nej! Det anser jag inte! Men vad skola vi så göra!


JEAN

Fly, resa, långt härifrån!


FRÖKEN

Resa? Ja, men vart?


JEAN

Till Schweiz, till Italienska sjöarna; där har ni aldrig varit?


FRÖKEN

Nej! Är det vackert där?


JEAN

Åh, en evig sommar, oranger, lagrar, åh!


FRÖKEN

Men vad ska vi sedan göra där?


JEAN

Där sätter jag opp ett hotell med första klassens varor och första klassens kunder.


FRÖKEN

Hotell?


JEaN

Det är ett liv skall ni tro; oupphörligt nya ansikten, nya språk; inte en minuts ledighet till grubbel eller nerver; intet letande efter sysselsättning, då arbetet ger sig själv; natt och dag klockan som ringer, tåget som blåser, omnibussen som kommer och går; under det guldstyckena rulla på byrån. Det är ett liv!


FRÖKEN

Ja, det är att leva! Och jag?


JEAN

Husets härskarinna; firmans prydnad. Med ert utseende, och ert sätt - åh - det är en given succès! Kolossal! Ni sitter som en drottning på kontoret och sätter slavarne i rörelse med att trycka på en elektrisk knapp; gästerna defilera inför er tron och lägga blyga sin skatt på ert bord - ni kan aldrig tro vad mänskorna darra när de få en räkning i sin hand - jag skall salta notorna och ni skall sockra på dem med ert vackraste leende - ack! låt oss resa härifrån - -tar upp en kommunikationstabell ur fickan- genast, med nästa tåg! - vi äro i Malmö klockan sex och trettio; Hamburg åtta och fyrtio i morgon tidigt; Frankfurt - Basel en dag och i Como genom Gotthardbanan om, låt mig se, tre dar! Tre dar!


FRÖKEN

Allt det där är bra! Men Jean - du skall ge mig mod - Säg att du älskar mig! Kom och omfamna mig!


JEAN
tvekande

Jag vill - men jag törs inte! Inte här i huset mer! Jag älskar er - kan ni tvivla på det?


FRÖKEN
blygt, sant kvinnligt

Ni! - Säg du! Mellan oss finns inga skrankor mer! -Säg du!


JEAN
plågad

Jag kan inte! - Det finns skrankor mellan oss ännu, så länge vi vistas i detta hus - det finns det förflutna, det finns greven - och jag har aldrig träffat någon person, som jag har sådan respekt för - jag behöver bara se hans handskar ligga på en stol, så känner jag mig liten - jag behöver bara höra klockan däroppe, så far jag ihop som en skygg häst - och när jag nu ser hans stövlar stå där så raka och kavata, så drar det i ryggen på mig! - sparkar till stövlarna - Vidskepelse, fördomar, som man har lärt oss från barndomen - men som man kan glömma lika lätt. Kom till ett annat land bara där det är republik, och man står på näsan för min portiers livré - på näsan ska man stå, se; men jag ska det inte! Jag är inte född till att stå på näsan, för det finns stoff i mig, det finns karaktär, och bara jag får fatt i första grenen ska ni se mig klättra!

Jag är betjänt i dag, men nästa år är jag proprietär, om tio år är jag rentier, och sedan reser jag till Rumänien, låter dekorera mig, och kan - märk väl jag säger kan - sluta som greve!


FRÖKEN

Vackert, vackert!


JEAN

Ah, i Rumänien köper man sig grevetiteln, och så blir ni grevinna likafullt! Min grevinna!


FRÖKEN

Vad bryr jag mig om allt det där, som jag nu kastar bakom mig! - Säg att du älskar mig, eljes - ja vad är jag eljes?


JEAN

Jag skall säga det, tusen gånger - sedan - bara icke här! Och framför allt, inga känslor, om icke allt skall vara förlorat Vi måste ta saken kallt! som kloka mänskor!

tar opp en cigarr, snoppar och tänder den

Sitt nu ner där! så sätter jag mig här och så språka vi, som om ingenting skulle ha inträffat!


FRÖKEN
förtvivlad

O min Gud! Har ni då inga känslor!


JEAN

Jag! Det finns ingen människa så känslofull som jag; men jag kan lägga band på mig.


FRÖKEN

Nyss kunde ni kyssa min sko - och nu!


JEAN
hårt

Ja det var då! Nu ha vi annat att tänka på!


FRÖKEN

Tala inte hårt till mig!


JEAN

Nej, men klokt! En dårskap är begången, begå inte fler! Greven kan vara här när som helst och innan dess måste våra öden vara avgjorda. Vad synes er om mina planer för framtiden? Gillar ni dem?


FRÖKEN

De synas mig rätt antagliga, men blott en fråga: till ett så stort företag fordras stort kapital; har ni det?


JEAN
tuggar cigarren

Jag! Helt visst! Jag har mina fackkunskaper, min oerhörda erfarenhet, min språkkännedom! Det är kapital som duger vill jag tro!


FRÖKEN

Men för det kan ni inte ens köpa en järnvägsbiljett.


JEAN

Det är visserligen sant; men det är därför jag söker en förlagsman, som kan försträcka fonderna!


FRÖKEN

Var finner ni den i hast?


JEAN

Den skall ni finna, om ni vill bli min kompanjon!


FRÖKEN

Det kan jag inte, och jag äger intet själv.


paus


JEAN

Då förfaller hela saken - - -


FRÖKEN

Och - - -


JEAN

Det blir som det är!


FRÖKEN

Tror ni att jag stannar under detta tak som er frilla? Tror ni att jag vill låta folket peka finger åt mig; tänker ni att jag kan se min far i ansiktet efter detta? Nej! För mig bort härifrån: från förnedringen och vanäran! - O, vad har jag gjort, min Gud, min Gud! -gråter


JEAN

Se så, börjar det nu på den låten! - Vad ni har gjort? Detsamma som mången före er!


FRÖKEN
skriker i krampanfall

Och nu föraktar ni mig! - Jag faller, jag faller!


JEAN

Fall ner till mig, så skall jag lyfta er sedan!


FRÖKEN

Vilken förfärlig makt drog mig till er? Den svages till den starke? Den fallandes till den stigandes! Eller var det kärlek? Kärlek, detta? Vet ni vad kärlek är?


JEAN

Jag? Jo, det vill jag lova; tror ni inte jag varit med förr?


FRÖKEN

Vilket språk ni talar, och vilka tankar ni tänker!


JEAN

Så har jag lärt, och sådan är jag! Var nu inte nervös och spela inte fin, för nu äro vi lika goda kålsupare! - Se så min flicka lilla, kom så ska jag bjuda dig på ett glas extra!

öppnar bordslådan och tar fram vinbuteljen; fyller två begagnade glas


FRÖKEN

Var har ni fått det där vinet ifrån?

JEAN

Från källarn!


FRÖKEN

Min fars bourgogne!


JEAN

Duger inte det åt mågen?


FRÖKEN

Och jag dricker öl! Jag!


JEAN

Det visar bara att ni har sämre smak än jag!


FRÖKEN

Tjuv!


JEAN

Tänker ni skvallra?


FRÖKEN

Åh, åh! Medbrottsling till en hustjuv! Har jag varit rusig, har jag gått i drömmen denna natt! Midsommarnatten! De oskyldiga lekarnes fest ...


JEAN

Oskyldiga, hm!


FRÖKEN
går fram och åter

Finns det någon människa på jorden i denna stund som är så olycklig som jag!


JEAN

Varför är ni det? Efter en sådan erövring! Tänk på Kristin därinne! Tror ni inte att hon också har känslor!


FRÖKEN

Jag trodde det nyss, men jag tror det inte mer! Nej, dräng är dräng ...


JEAN

Och hora är hora!


FRÖKEN
på knä med knäppta händer

O Gud i himmelen, gör slut på mitt eländiga liv! Tag mig bort från denna smuts som jag sjunker i! Rädda mig! Rädda mig!


JEAN

Jag kan inte neka att det gör mig ont om er! När jag låg i löksängen och såg er i rosengården, så - - - jag ska säga det nu - - - hade jag samma fula tankar som alla pojkar.


FRÖKEN

Och ni som ville dö för mig!


JEAN

I havrelårn! Det var bara prat!


FRÖKEN

Lögn således!


JEAN
börjar bli sömnig

Närapå! Historien har jag visst läst i en tidning om en sotare som lade sig i en vedlår med syrener, därför att han blev stämd för barnuppfostringshjälp - - -


FRÖKEN

Jaså, ni är sådan ...


JEAN

Vad skulle jag hitta på; det ska ju alltid vara på grannlåter man fångar fruntimmer!


FRÖKEN

Usling!


JEAN

Merde!


FRÖKEN

Och nu har ni sett höken på ryggen - - -


JEAN

Inte precis på ryggen - - -


FRÖKEN

Och jag skulle bli första grenen - - -


JEAN

Men grenen var rutten - - -


FRÖKEN

Jag skulle bli skylten på hotellet - - -


JEAN

Och jag hotellet - - -


FRÖKEN

Sitta innanför er disk, locka era kunder, förfalska era räkningar - - -


JEAN

Det skulle jag själv - - -


FRÖKEN

Att en människosjäl kan vara så djupt smutsig!


JEAN

Tvätta'n då!


FRÖKEN

Lakej, domestik, stig upp när jag talar!


JEAN

Lakej-frilla, domestik-pyscha, håll mun och gå ut härifrån. Skall du komma och förehålla mig att jag är rå? Så rått som du uppfört dig i afton har aldrig någon av mina vederlikar uppfört sig. Tror du att någon piga antastar manfolk som du; har du sett någon flicka av min klass bjuda ut sig på det sättet? Sådant har jag bara sett bland djur och fallna kvinnor!


FRÖKEN
krossad

Det är rätt; slå mig; trampa mig; jag har icke förtjänat bättre! Jag är en usling; men hjälp mig! Hjälp mig ut ur detta om det finns någon möjlighet.


JEAN
blidare

Jag vill inte skämma ut mig med att avstå min andel i hedern att ha förfört; men tror ni att en person i min ställning skulle ha vågat kasta ögonen upp till er om ni ej själv utfärdade inbjudningen. Jag sitter ännu själv förvånad - - -


FRÖKEN

Och stolt - - -


JEAN

Varför inte! Ehuru jag må bekänna att segern var mig för lätt för att egentligen kunna ge något rus.


FRÖKEN

Slå mig mera!


JEAN
reser sig

Nej! Förlåt mig i stället för vad jag sagt! Jag slår icke en avväpnad och allra minst ett fruntimmer. Jag kan inte neka till att det å ena sidan gläder mig att ha fått se att det bara var kattgull som bländat oss därnere, att ha fått se att höken bara var grå på ryggen också, att det var puder på den fina kinden, och att det kunde vara svarta kanter på de slipade naglarne, att näsduken var smutsig fastän den luktade parfym; men det pinar mig å andra sidan, att ha sett att det jag själv strävade till, icke var något högre, solidare; det pinar mig att se er sjunken så djupt, att ni är långt under er kokerska; det pinar mig som att se höstblommorna piskas sönder av regnet och förvandlas i smuts.


FRÖKEN

Ni talar som ni redan stode över mig!


JEAN

Det gör jag också: Ser ni, jag skulle kunna förvandla er till grevinna, men ni kan aldrig göra mig till greve.


FRÖKEN

Men jag är född av en greve; och det kan aldrig ni bli!


JEAN

Det är sant: men jag skulle kunna föda grevar - om - - -


FRÖKEN

Men ni är en tjuv; det är inte jag.


JEAN

Tjuv är icke det värsta! Det finns sämre kvalifikationer! Och för övrigt: när jag tjänar i ett hus, anser jag mig på visst sätt som medlem av familjen, som barn i huset, och man räknar icke det för stöld att barnen snatta ett bär av fulla buskar! - hans passion vaknar upp igen - Fröken Julie, ni är en härlig kvinna, alldeles för god åt en sådan som mig! Ni har varit rov för en berusning, och ni vill dölja felet genom att inbilla er att ni älskar mig! Det gör ni inte, om inte möjligen mitt yttre lockar er - och då är er kärlek inte bättre än min. - Men jag kan aldrig nöja mig med att vara blotta djuret åt er, och er kärlek kan jag aldrig väcka.


FRÖKEN

Är ni säker på det?


JEAN

Ni vill säga att det kan gå för sig! - Att jag skulle kunna älska er, ja, utan tvivel: ni är skön, ni är fin - nalkas henne och fattar hennes hand - bildad, älskvärd när ni vill, och den mans låga ni har väckt slocknar troligen aldrig. - lägger armen om hennes liv - Ni är som glödgat vin med starka kryddor, och en kyss av er - - - - han söker föra henne ut; men hon sliter sig sakta lös


FRÖKEN

Lämna mig! - Inte på det sättet vinner ni mig!


JEAN

Hur då? . Inte på det sättet! Inte smekningar och vackra ord; inte omtanke om framtiden, räddning ur förnedring! Hur då?


FRÖKEN

Hur? Hur? Jag vet inte! - Inte alls! - Jag avskyr er som jag avskyr råttor, men jag kan inte fly er!


JEAN

Fly med mig!


FRÖKEN
rätar på sig

Fly? Ja vi ska fly! - Men jag är så trött! Ge mig ett glas vin!

Jean slår i vin


FRÖKEN
ser på sitt ur

Men vi ska tala först, vi ha ännu lite tid på oss. - dricker ett glas; räcker fram glaset efter mer


JEAN

Drick inte så omåttligt, ni blir rusig!


FRÖKEN

Vad skulle det göra?


JEAN

Vad det skulle göra? Det är simpelt att berusa sig! - Vad ville ni säga mig nu?


FRÖKEN

Vi ska fly! Men vi ska tala först, det vill säga jag skall tala, för det är bara ni som talat hittills. Ni har berättat ert liv, nu vill jag berätta mitt, så känna vi varandra i botten innan vi börja vandringen tillsammans.


JEAN

Ett ögonblick! Förlåt! Tänk efter, om ni inte ångrar er efteråt, då ni givit ert livs hemligheter till pris!


FRÖKEN

Är ni inte min vän?


JEAN

Jo ibland! Men lita inte på mig.


FRÖKEN

Ni säger så bara; - och för övrigt: mina hemligheter känner eljes var man. - Ser ni, min mor var av ofrälse härkomst, något mycket enkelt. Hon var uppfostrad i sin tids läror om jämlikhet, kvinnans frihet och allt det där; och hon hade en avgjord ovilja för äktenskapet. När därför min far friade till henne, svarade hon att hon aldrig ville bli hans hustru, men att han kunde bli hennes älskare. Han föreställde henne, att han ej hade lust se den kvinna han älskade, åtnjuta mindre aktning än han själv. På hennes förklaring att världens aktning icke kom henne vid, och under inflytande av sin passion, antog han villkoren.

Men nu var han utestängd från sitt umgänge och hänvisades på sitt husliga liv, som dock icke kunde tillfredsställa honom. Jag kom till världen - mot min mors önskan efter vad jag kunnat förstå. Nu skulle jag av min mor uppfostras till ett naturbarn och till på köpet få lära allt som en gosse får lära, att jag skulle bli ett exempel på huru kvinnan var lika god som mannen. Jag fick gå i gosskläder, lära mig sköta hästar men icke gå i lagårn; jag måste rykta och sela på, lära jordbruk och gå på jakt, till och med slakta - det var otäckt! Och på gården sattes männen till kvinnosysslor, och kvinnor till manssysslor - med den påföljd, att egendomen höll på att gå under, och vi blevo till löje på trakten. Slutligen måtte min far ha vaknat ur förtrollningen och han gjorde revolt, så att allt ändrades efter hans önskan. Därpå vigdes föräldrarna i tysthet. Min mor föll sjuk - i vilken sjukdom vet jag inte - men hon hade ofta kramp, gömde sig på vinden och i trädgården, och kunde bli ute hela natten. Så inträffade den stora eldsvådan som ni hört omtalas. Huset, stallet och ladugården brunno av, och det under särdeles egna omständigheter som läto misstänka mordbrand, ty olyckan inträffade dagen efter assuranskvartalets utgång, och premierna som insänts av min far blevo genom budets slarv fördröjda, så att de ej hunno fram i rättan tid.

hon fyller glaset och dricker


JEAN

Drick inte mer!


FRÖKEN

Åh vad gör det! - Vi stodo på bar backe och måste sova i vagnarna. Min far visste icke var han skulle få pengar till husens uppbyggande, ty sina gamla vänner hade han måst försumma, så att de glömt honom. Då inger mor honom det rådet att söka låna av en ungdomsvän till henne, en tegelfabrikant här i närheten. Far lånar, men får icke betala någon ränta, vilket förvånade honom. Och så blev gården uppbyggd! -

dricker igen

Vet ni vem som bränt av gården?


JEAN

Er fru mor!


FRÖKEN

Vet ni vem tegelfabrikanten var?


JEAN

Er mors älskare?


FRÖKEN

Vet ni vems pengarne voro?


JEAN

Tyst lite - nej det vet jag inte?


FRÖKEN

Det var min mors!


JEAN

Grevens alltså, om där icke var paktum?


FRÖKEN

Det fanns intet paktum! - Min mor hade en liten förmögenhet, som hon icke ville ha under min fars förvaltning och därför sätter hon in dem hos - vännen.


JEAN

Som knep dem!


FRÖKEN

Alldeles riktigt! Han behöll dem! - Detta allt kommer till min fars kännedom; han kan inte göra process, inte betala sin hustrus älskare, inte bevisa att det är hustruns pengar! Den gången höll han på att skjuta sig! - det gick rykten att han gjort det och misslyckats! Men han lever opp, och min mor får umgälla sina handlingar! Det var fem år för mig, må ni tro! Jag älskade min far, men jag tog parti för min mor, emedan jag icke kände omständigheterna. Av henne hade jag lärt hat mot mannen - ty hon hatade manfolk efter vad ni hört - och jag svor henne, att aldrig bli en mans slavinna.


JEAN

Och så förlovade ni er med kronofogden!


FRÖKEN

Just därför, att han skulle bli min slav!


JEAN

Och det ville han inte?


FRÖKEN

Han ville nog, men han fick inte! Jag ledsnade på honom!


JEAN

Jag såg det - på stallgårn?


FRÖKEN

Vad såg ni?


JEAN

Det jag såg - Hur han slog opp förlovningen!


FRÖKEN

Det är lögn! Det var jag som slog upp! Har han sagt att det var han den uslingen?


JEAN

Det var troligen ingen usling! Ni hatar manfolk, fröken?


FRÖKEN

Ja! - För det mesta! Men ibland - när svagheten kommer - åh fy!


JEAN

Ni hatar mig också?


FRÖKEN

Gränslöst! Jag skulle vilja låta döda er som ett djur...


JEAN

"Den brottslige dömes till två års straffarbete och djuret dödas!" Inte så?


FRÖKEN

Just så!


JEAN

Men nu finns ingen åklagare - och inte något djur! Vad ska vi då göra?


FRÖKEN

Resa!


JEAN

För att pina ihjäl varandra?


FRÖKEN

Nej! För att njuta, två dar, åtta dar, så länge man kan njuta och så - dö.


JEAN

Dö? Så dumt! Då tycker jag det är bättre att göra hotell!


FRÖKEN
utan att höra Jean

- vid Comosjön, där solen alltid skiner, där lagerträden grönska om julen och orangerna glöda -


JEAN

Comosjön är en regnhåla, och jag såg inga oranger där annat än i kryddbodarna; men det är en god främlingsort, för det finns mycket villor som uthyras åt älskande par, och det är en mycket tacksam industri - vet ni varför? - Jo de göra hyreskontraktet på halvår - och så resa de efter tre veckor!


FRÖKEN
naivt

Varför efter tre veckor?


JEAN

De bli osams förstås; men hyran ska betalas likafullt! Och så hyr man ut igen! Och så går det undan för undan! För kärleken räcker till - fastän den inte varar så länge!


FRÖKEN

Ni vill inte dö med mig?


JEAN

Jag vill inte dö alls! Emedan jag både tycker om att leva, och därför att jag anser självmord vara ett brott emot försynen som har gett oss livet.


FRÖKEN

Ni tror på Gud, ni?


JEAN

Ja visst gör jag det! Och jag går i körkan varannan söndag! - Uppriktigt talat, nu är jag trött på det här, och nu går jag och lägger mig!


FRÖKEN

Jaså, och ni tror att jag låter mig nöja med det? Vet ni vad en man är skyldig en kvinna som han skämt?


JEAN
tar upp portemonnän och kastar ett silvermynt på bordet

Var så god! Jag vill inte vara skyldig något!


FRÖKEN
utan att låtsas märka skymfen

Vet ni vad lagen stadgar ...


JEAN

Tyvärr stadgar inte lagen något straff för kvinna som förför man!


FRÖKEN

Ser ni någon annan utväg än att vi resa, viga oss och skiljas?


JEAN

Om jag vägrar att ingå mesalliansen?


FRÖKEN

Mesalliansen...


JEAN

Ja, min! Ser ni: jag har finare anor än ni! för jag har ingen mordbrännerska i min släkt!


FRÖKEN

Kan ni veta det?


JEAN

Ni kan inte veta motsatsen, för vi hålla inga stamtavlor - annat än i polisen! Men er stamtavla har jag läst i adelskalendern. Vet ni vem er stamfar var? Det var en mjölnare, hos vars hustru kungen fick sova en natt under danska kriget. Såna anor har inte jag! Jag har inte alls några anor, men jag kan bli en ana själv!


FRÖKEN

Det har jag för att jag öppnat mitt hjärta för en ovärdig, för att jag givit min familjs ära...


JEAN

Vanära! - Ja ser ni, jag sa det! Man ska inte dricka, för då pratar man! Och man ska inte prata!


FRÖKEN

O, vad jag ångrar mig! Vad jag ångrar mig! - Och om ni åtminstone älskade mig!


JEAN

För sista gången - vad menar ni? Ska jag gråta, ska jag hoppa över ridspö, ska jag kyssa er, narra er till Comosjön på tre veckor, och så ... vad ska jag; vad vill ni? Detta börjar bli pinsamt! Men så är det att gå och sticka näsan i fruntimmersaffärer! Fröken Julie! Jag ser att ni är olycklig, jag vet att ni lider, men jag kan icke förstå er. Inte ha vi såna där choser för oss; inte ha vi något hat emellan oss! Vi älska som lek, när arbetet ger oss tid; men vi ha inte tid hela dan och hela natten som ni! Jag anser er vara sjuk, och er mor var bestämt rubbad; vi ha ju hela socknar som är rubbade av läseri, och det där är ett slags läseri som grasserar nu!


FRÖKEN

Ni skall vara god emot mig, och nu talar ni som en människa.


JEAN

Ja, men var människa själv! Ni spottar på mig, och ni tillåter inte att jag torkar av mig - på er!


FRÖKEN

Hjälp mig, hjälp mig; säg bara vad jag skall göra? Vart jag ska ta vägen?


JEAN

I Jesu namn, om jag visste det själv!


FRÖKEN

Jag har varit rasande, jag har varit galen, men kan det då inte finnas någon räddning!


JEAN

Stanna och var lugn! Ingen vet något.


FRÖKEN

Omöjligt! Folket vet det och Kristin vet det!


JEAN

Det veta de icke och de kunna aldrig tro något dylikt!


FRÖKEN
dröjande

Men - det kan ske en gång till!


JEAN

Det är sant!


FRÖKEN

Och följderna?


JEAN
skrämd

Följderna! - Var har jag haft mitt huvud att jag inte tänkt på det? - Ja då finns bara ett - härifrån! Genast! - Jag följer er ej, ty då är allt förlorat, utan ni måste resa ensam - ut - vart som helst!


FRÖKEN

Ensam? Vart? - Det kan jag inte!


JEAN

Ni måste! Och det innan greven är tillbaka! Stannar ni, så vet vi hur det kommer att gå! Har man en gång felat, så vill man fortsätta, efter som skadan ändå redan är skedd - så blir man djärvare och djärvare - och till sist står man där uppdagad! Alltså, res! Skriv sedan till greven och bekänn allt, utom att det var jag! Och det kan han aldrig gissa! lika litet som jag tror han är angelägen få veta det!


FRÖKEN

Jag skall resa, om ni följer med!


JEAN

Är ni rasande människa? Fröken Julie skulle rymma med sin betjänt! Det stod i tidningarna i övermorgon och det överlevde aldrig greven!


FRÖKEN

Jag kan inte resa! Jag kan inte stanna! Hjälp mig! Jag är så trött, så gränslöst trött! Befall mig! Sätt mig i rörelse, för jag kan inte tänka mer, inte handla mer!


JEAN

Ser ni där nu sådant kräk ni är! Varför borstar ni opp er och sätter näsan i vädret som om ni skulle vara skapelsens herrar! Nå; jag skall befalla er! Gå opp och kläd er; förse er med respengar och kom så ner!


FRÖKEN
halvhögt

Följ med opp!


JEAN

På ert rum? - Nu är ni galen igen! - tvekar ett ögonblick - Nej! Gå! Genast! - tar hennes hand och leder henne ut


FRÖKEN
i det hon går

Tala då vänligt till mig, Jean!


JEAN

En befallning låter alltid ovänlig; känn på! känn på!


JEAN
ensam; drar en suck av lättnad; sätter sig vid bordet; tar fram annotationsbok och penna; räknar högt då och då; stumt minspel, tills Kristin kommer in körkklädd; med en nattkappa och en vit halsduk i handen


KRISTIN

Herre Jesus vad här ser ut! Vad har ni tagit er till för slag?


JEAN

Ah, det är fröken som dragit in folket! Har du sovit så hårt, att du inte hört något?


KRISTIN

Jag har sovit som en stock!


JEAN

Och körkklädd redan?


KRISTIN

Jaa! Han har ju lovat att följa med mig till skrift i dag!


JEAN

Ja, det var ju så sant det! - Och där har du skruden! Så kom då!

sätter sig; Kristin börjar klä på honom nattkappan och vita halsduken


paus


JEAN
sömnigt

Vad är det för evangelium i dag?


KRISTIN

Det är väl om Johannes Döparen halshugges, kan jag tänka!


JEAN

Det blir nog fasligt långt det där! - Aj du stryper mig! - Åh jag är så sömnig, så sömnig!


KRISTIN

Ja vad har han gjort oppe hela natten; han är ju alldeles grön i ansiktet?


JEAN

Jag har suttit här och pratat med fröken Julie.


KRISTIN

Den vet då inte vad som passar sig, den människan!


paus


JEAN

Hör du Kristin, du!


KRISTIN

Nåå?


JEAN

Det är underligt i alla fall när man tänker efter! - Hon!


KRISTIN

Vad är det som är så underligt?


JEAN

Alltihop!


paus


KRISTIN
ser på glasen som stå halvtömda på bordet

Har ni druckit också tillsammans?


JEAN

Ja!


KRISTIN

Fy! - Se mig i ögonen!


JEAN

Ja!


KRISTIN

Är det möjligt? Är det möjligt?


JEAN
efter betänkande

Ja! Det är det!


KRISTIN

Usch! Det hade jag ändå aldrig kunnat tro! Nej fy! Fy!


JEAN

Du är väl inte svartsjuk på henne?


KRISTIN

Nej inte på henne! Om det hade varit Klara eller Sofi; då hade jag rivit ut ögonen på dig! - Ja, det är så nu en gång; varför det vet jag inte! - Nej det var otäckt!


JEAN

Är du ond på henne, då?


KRISTIN

Nej, men på honom! Det var illa gjort, mycket illa! Stackars flicka! - Nej vet någon; jag vill inte vara här i huset längre; när man inte kan ha respekt för sitt husbondfolk.


JEAN

Varför skall man ha respekt för dem?


KRISTIN

Ja, säg det, han som är så knipslug! Men inte vill han tjäna åt folk som bär sig oanständigt åt? Va? Man skämmer ut sig själv med det, tycker jag.


JEAN

Ja men det är ju en tröst för oss att de andra inte äro en bit bättre än vi!


KRISTIN

Nej, det tycker jag inte; för äro inte de bättre, så är det ingenting att sträva efter att bli bättre folk. - Och tänk på greven! Tänk på honom som har haft så mycket sorg i sin dar! Herre Jesus! Nej jag vill inte vara här i huset mer! - Och med en sån där som han! Om det hade varit kronofogden; om det hade varit en bättre karl...


JEAN

Vad för slag?


KRISTIN

Jaja! Han är nog bra för sig, men det är skillnad på folk och fä i alla fall. - Nej jag kan aldrig förgäta detta med fröken! - Fröken som var så stolt, så frän mot manfolk, så man aldrig ville tro att hon skulle gå sta och ge sig; och åt en sådan! Hon som höll på att låta skjuta hyndan för att den sprang efter grindstugans mops! - Ja, jag säger det! - Men här vill jag inte vara längre, och till tjugufjärde oktober går jag min väg!


JEAN

Och sedan?


KRISTIN

Ja, efter vi kommit på tal om det, så vore på tiden att han såg sig om efter något, efter som vi ju ändå ska gifta oss.


JEAN

Ja, vad skulle jag se mig om efter! En sån här plats kan jag inte få som gift.


KRISTIN

Nej det förstår sig! Och han får väl ta en portvaktarsyssla eller söka sig in som vaktmästare i något verk. Kronans kaka är knapp, men den är säker och så får hustru och barn pension...


JEAN
grimas

Det är mycket bra det där, men inte är det i min genre! att så straxt börja tänka på att dö för hustru och barn. Jag får erkänna att jag verkligen hade lite högre vyer!


KRISTIN

Hans vyer, ja! - Han har skyldigheter också! Tänk på dem, han!


JEAN

Du ska inte reta mig med att tala om skyldigheter, jag vet nog vad jag har att göra ändå! - - lyss utåt - Det här ha vi emellertid god tid att fundera över - Gå nu in och gör dig i ordning så gå vi till körkan!


KRISTIN

Vem är det som vandrar däroppe?


JEAN

Jag vet inte jag, om inte det är Klara!


KRISTIN

Det kan väl aldrig vara greven heller som kommit hem så ingen hört honom!


JEAN
rädd

Greven? Nej, det kan jag aldrig tro, för då skulle han nog ha ringt!


KRISTIN
går

Ja Gud hjälpe oss! Aldrig har jag varit med om slikt!


Solen har nu gått upp och lyser på parkens trätoppar; skenet flyttar sig småningom, tills det snett faller in genom fönsterna.


JEAN
går till dörren och ger ett tecken


FRÖKEN
in resklädd med en liten fågelbur höljd av en handduk och vilken hon ställer på en stol

Nu är jag färdig!


JEAN

Tyst! Kristin är vaken!


FRÖKEN
ytterligt nervöst det följande

Misstänkte hon någonting?


JEAN

Hon vet ingenting alls! Men min Gud, så ni ser ut!


FRÖKEN

Hur ser jag ut?


JEAN

Ni är blek som ett lik och - förlåt, men ni är smutsig i ansiktet.


FRÖKEN

Låt mig tvätta mig då! - hon går till handfatet och tvättar ansikte och händer - Så! Ge mig en handduk! - Åh - det är solen som går opp!


JEAN

Och då spricker trollet!


FRÖKEN

Ja det är trollen som varit ute i natt! Men Jean, hör på! Följ med, för nu har jag medel!


JEAN
tvekande

Tillräckligt?


FRÖKEN

Tillräckligt att börja med! Följ mig, för jag kan inte resa ensam i dag. --Tänk, midsommardagen, på ett kvalmigt tåg inpackad bland massor av folk som ska gapa på en; stå stilla på stationerna när man ville flyga - nej, jag kan inte, jag kan inte! Och så komma minnena; barndomens minnen av midsommardagar med den lövade kyrkan - björklöv och syrener; middagen med det dukade bordet, släktingarna, vännerna; eftermiddagen i parken, dans, musik, blommor och lekar! Åh man flyr, flyr, men minnena följa på packvagnen, och ångern och samvetskvalen!


JEAN

Jag ska följa er! Men nu genast innan det blir för sent! Nu på ögonblicket!


FRÖKEN

Så! kläd på er då! - tar fågelburen


JEAN

Men intet bagage! Då äro vi röjda!


FRÖKEN

Nej, ingenting! Bara det man kan ha i kupén!


JEAN
har tagit sin hatt

Vad har ni där för slag? Vad är det!


FRÖKEN

Det är bara min grönsiska! Den vill jag inte lämna!


JEAN

Se så där ja! Ska vi nu ha fågelbur med! Ni är ju rasande! Släpp buren!


FRÖKEN

Mitt enda jag tar med från hemmet; den enda levande varelse som håller av mig sedan Diana blev mig otrogen! Var inte grym! Låt mig få ta den med!


JEAN

Släpp buren säger jag, - och tala inte så högt - Kristin hör oss!


FRÖKEN

Nej, jag lämnar den inte i främmande händer! Döda den då hellre!


JEAN

Ta hit kräket då, så ska jag nacka den!


FRÖKEN

Ja, men inte göra den illa! Inte - - - nej, jag kan inte!


JEAN

Tag hit; jag kan jag!


FRÖKEN
tar ut fågeln ur buren och kysser den

Åh, min lilla Serine, ska du dö ifrån din matmor nu?


JEAN

Var så god och gör inga scener; det gäller ju ert liv, er välfärd! Så, fort!

rycker fågeln av henne; bär till huggkubben och tar köksyxan


FRÖKEN
vänder sig bort


JEAN

Ni skulle ha lärt er slakta kycklingar i stället för att skjuta med revolver - - hugger till så skulle ni inte dånat för en blodsdroppe!


FRÖKEN
skriker

Döda mig också! Döda mig! Ni som kan slakta ett oskyldigt djur utan att darra på handen. O, jag hatar och avskyr er; det är blod emellan oss! Jag förbannar den stund jag såg er, jag förbannar den stund jag föddes i min moders liv!


JEAN

Ja vad hjälper det att ni bannar! Gå!


FRÖKEN
närmar sig huggkubben liksom dragen dit mot sin vilja

Nej, jag vill inte gå ännu; jag kan inte - - - jag måste se - - - tyst! det kör en vagn därute - - lyss utåt allt under det hon håller ögonen fästade på kubben och yxan - Tror ni inte att jag kan se blod! Tror ni att jag är så svag - - - åh - jag skulle vilja se ditt blod, din hjärna på en träkubbe - jag skulle vilja se hela ditt kön simma i en sjö som den där - - - jag tror jag skulle kunna dricka ur din huvudskål, jag skulle vilja bada mina fötter i din bröstkorg och jag skulle kunna äta ditt hjärta helstekt! - Du tror att jag är svag; du tror att jag älskar dig, därför att min livsfrukt åtrådde ditt frö; du tror att jag vill bära din avföda under mitt hjärta och nära den med mitt blod - föda ditt barn och ta ditt namn - hör du, vad heter du? - jag har aldrig hört ditt tillnamn - du har väl inget kan jag tro. Jag skulle bli fru "grindstugan" - eller madam Bobacken - du hund som bär mitt halsband, du dräng som bär mitt bomärke i dina knappar - jag dela med min köksa, rivalisera med min piga - åh! åh! åh! - Du tror att jag är feg och vill fly! Nej, nu stannar jag - och så må åskan gå! Min far kommer hem -finner sin chiffonjé uppbruten - sina pengar borta - så ringer han - på den där klockan - två tag efter betjänten - och så skickar han efter länsman - och så talar jag om allt! Allt! Åh det skall bli skönt att få ett slut - bara det ville bli slut - och så får han slag och dör! - så bli vi slut allihop - och så blir det lugn - ro - evig vila - och så krossas vapnet mot likkistan - grevesläkten är slocknad och betjäntätten fortsätter på ett barnhus - vinner lagrarne i en rännsten och slutar i ett fängelse!


JEAN

Nu är det kungablodet som talar! Bra, fröken Julie! Stoppa nu mjölnarn i säcken bara!


KRISTIN
in kyrkklädd med psalmbok i handen


FRÖKEN
skyndar emot henne och faller i hennes armar liksom för att söka skydd

Hjälp mig Kristin! Hjälp mig mot denne man!


KRISTIN
orörlig och kall

Vad är det nu för spektakel på helgdagsmorgon! - ser på huggkubben - Och så ni svinat till här! Vad vill det här betyda? Och så ni skriker och väsnas!


FRÖKEN

Kristin! Du är en kvinna och du är min vän! Akta dig för denna usling!


JEAN
snopen

Medan damerna resonera så går jag in och rakar mig! - glider ut till höger


FRÖKEN

Du skall förstå mig; och du skall höra på mig!


KRISTIN

Nej jag förstår mig verkligen inte på såna här slinkerier! Vart ska hon ta vägen så här resklädd - och han står med hatten på - va? - va? -


FRÖKEN

Hör mig Kristin; hör på mig, så skall jag tala om allt - -


KRISTIN

Jag vill inte veta någonting - - -


FRÖKEN

Du måste höra mig - - -


KRISTIN

Vad är det om? Är det om dumheterna med Jean! Ja si det bryr jag mig inte alls om! för det lägger jag mig inte i. Men tänker hon narra honom att schappa så ska vi sätta p för det!


FRÖKEN
ytterligt nervös

Försök nu att vara lugn Kristin och hör på mig! Jag kan inte stanna här och Jean kan inte stanna här - vi måste således resa...


KRISTIN

Hm, hm!


FRÖKEN
ljusnar

Men ser du, nu fick jag en idé - om vi skulle resa alla tre - utomlands - till Schweiz och sätta opp ett hotell tillsammans - jag har pengar ser du - och Jean och jag skulle stå för det hela - och du, hade jag tänkt, skulle ta köket - blir det inte bra! - Säg ja nu! Och kom med oss, så är allting arrangerat! - Säg ja då! - omfamnar Kristin och klappar henne


KRISTIN
kall och eftertänksam

Hm, hm!


FRÖKEN
presto-tempo

Du har aldrig varit ute och rest, Kristin - du ska ut och se dig om i världen - du kan aldrig tro så roligt det är att resa på tåg - nya människor oupphörligt - nya länder - och så kommer vi till Hamburg och ser på Zoologiska trägårn i förbifarten - det tycker du om - och så gå vi i teatern och hör på operan - och när vi kommer till München så ha vi museerna - du - och där är Rubens och Rafael, de där stora målarne som du vet - du har ju hört talas om München där kung Ludvig bodde - kungen, vet jag - som blev vansinnig - och så ska vi se hans slott - han har slott ännu som äro inredda alldeles som i sagorna - och därifrån är inte långt till Schweiz - med alperna du - tänk alperna med snö på mitt i sommarn - och där växer det apelsiner och lagrar som är gröna hela året om - - -

Jean syns i högra kulissen strykande sin rakkniv på en rem, som han håller med tänderna och vänstra handen; lyss förnöjd på samtalet och nickar bifall då och då.


FRÖKEN
prestissimo-tempo

- och där tar vi ett hotell - och jag sitter vid kassan medan Jean står och tar emot de resande - går ut och handlar - skriver brev - det blir ett liv må du tro - så blåser tågen, så kommer omnibussen, så ringer det i våningen, så ringer det i restaurangen - och så skriver jag ut räkningarne - och jag kan salta dem jag - du kan aldrig tro så blyga de resande är när de ska betala räkningen! - Och du - du sitter som hovmästarinnan i köket. - Du ska naturligtvis inte stå vid spisen själv - och du får lov att gå fint och nätt klädd, när du ska visa dig för folk - och du med ditt utseende - ja jag smickrar dig inte - du kan nog knipa dig en man en vacker dag! en rik engelsman, ser du - det folket är så lätt att -saktar av- fånga - - - och så bli vi rika - och bygger oss en villa vid Comosjön - det regnar visserligen lite ibland där - men - domnar av - - solen skall väl skina också någongång - - - fastän det ser mörkt ut - - - och - så - annars kan vi ju resa hem igen - och komma tillbaka - paus - - - - hit - eller någon annan stans - - -


KRISTIN

Hör nu! Tror fröken själv på det där?


FRÖKEN
tillintetgjord

Om jag tror på det själv?


KRISTIN

Ja!


FRÖKEN
trött

Jag vet inte; jag tror inte på någonting mer. - faller ner på bänken; lägger huvet mellan armarne på bordet - Ingenting! Ingenting alls!


KRISTIN
vänder sig åt höger där Jean står

Jaså, han tänkte rymma!


JEAN
snopen, lägger ifrån sig rakkniven på bordet

Rymma? Det är nu för mycket sagt! Du hörde ju frökens projekt och fastän hon är trött nu efter nattvaket, kan det projektet mycket väl utföras!


KRISTIN

Hör nu han! Var det meningen att jag skulle bli köksa hos den där...


JEAN
skarpt

Var så god och begagna ett städat språk när du talar vid din matmor! Förstår du det!


KRISTIN

Matmor!


JEAN

Ja!


KRISTIN

Nej hör! Hör på den!


JEAN

Ja hör på du, det kan du behöva, och prata lite mindre! Fröken Julie är din husbonde och för samma sak som du missaktar henne nu, borde du missakta dig själv!


KRISTIN

Jag har alltid haft så mycket aktning för mig själv - - -


JEAN

- Att du kunnat missakta andra! -


KRISTIN

- Så att jag aldrig sänkt mig under mitt stånd. Kom och säg att grevens kokerska haft något med ryktarn eller svindrängen! Kom och säg det!


JEAN

Ja du har fått att göra med en fin karl, det är tur för dig!


KRISTIN

Jo, det är en fin karl som säljer grevens havra från stallet - - -


JEAN

Det ska du tala om, som tar procent på kryddbovarorna och låter muta dig av slaktarn!


KRISTIN

Vad för slag?


JEAN

Och du kan inte ha respekt för ditt herrskap längre! Du, du, du!


KRISTIN

Kommer han med nu till körkan? Han kan behöva en god predikan på sin bragd!


JEAN

Nej, jag går inte i körkan i dag; du får gå ensam och skrifta dina bedrifter!


KRISTIN

Ja, det skall jag göra, och jag skall komma hem med förlåtelse så det räcker åt honom med! Frälsarn har lidit och dött på korset för alla våra synder, och om vi nalkas honom med tro och botfärdigt sinne så tar han all vår skuld på sig.


FRÖKEN

Tror du det Kristin?


KRISTIN

Det är min levande tro så sant jag står här, och det är min barnatro, som jag bevarat från ungdomen, fröken Julie. Och där synden överflödar, där överflödar nåden!


FRÖKEN

Ack om jag hade din tro! Ack, om...


KRISTIN

Ja men si den kan man inte få, utan Guds särskilta nåd, och det är inte allom givet att få den - - -


FRÖKEN

Vilka får den då?


KRISTIN

Det är nådaverkets stora hemlighet det, ser fröken, och Gud har intet anseende till personen, utan där skola de yttersta vara de främste


FRÖKEN

Ja, men då har han ju anseende till de yttersta?


KRISTIN
fortsätter

och det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike! Si så är det fröken Julie!

Nu går jag emellertid - ensam, och i förbigående ska jag säga åt stalldrängen att han inte lämnar ut några hästar i fall någon skulle vilja resa innan greven kommer hem! - Adjö!

går


JEAN

En sådan djävel! - Och allt detta för en grönsiskas skull! -


FRÖKEN
slö

Låt grönsiskan vara! - Ser ni någon utväg ur detta, något slut på detta?


JEAN
funderar

Nej!


FRÖKEN

Vad skulle ni göra i mitt ställe?


JEAN

I ert? Vänta nu! - Som välboren, som kvinna, som - sjunken. Jag vet inte - jo! nu vet jag!


FRÖKEN
tar rakkniven och gör en gest

Så här?


JEAN

Ja! - Men jag skulle icke göra det - märk det! för det är skillnad på oss!


FRÖKEN

Därför att ni är man och jag är kvinna? Vad är det då för skillnad?


JEAN

Samma skillnad - som - mellan man och kvinna!


FRÖKEN
med kniven i hand

Jag vill det! Men jag kan det inte! - Min far kunde det inte heller, den gången då han skulle ha gjort det!


JEAN

Nej, han skulle icke ha gjort det! Han måste hämnas först!


FRÖKEN

Och nu hämnas min mor igen, genom mig!


JEAN

Har ni inte älskat er far, fröken Julie?


FRÖKEN

Jo, gränslöst, men jag har visst hatat honom också! Jag måtte ha gjort det, utan att jag märkt det! Men det är han som uppfostrat mig till förakt för mitt eget kön, till halvkvinna och halvman! Vems är skulden till vad som skett? Min fars, min mors, mitt eget! Mitt eget? Jag har ju intet eget? Jag har inte en tanke som jag inte fått av min far, inte en passion som jag inte fått av min mor, och det sista - det där om att alla mänskor äro lika - det fick jag av honom, min trolovade - som jag därför kallar usling! Hur kan det vara mitt eget fel? Skjuta skulden på Jesus, som Kristin gjorde - nej, det är jag för stolt till och för klok - tack vare min fars lärdomar - och att en rik inte kan komma in i himmeln, det är lögn, och Kristin som har pengar på Sparbanken kommer åtminstone inte dit! Vems är felet? - Vad rör det oss vems felet är; det är ändå jag som får bära skulden! bära följderna!


JEAN

Ja, men - - -

Det ringer två skarpa slag i klockan; Fröken störtar upp; Jean byter om rock


JEAN

Greven är hemma! - Tänk om Kristin - - -

går till talröret; knackar och lyss


FRÖKEN

Nu har han varit i chiffonjén?


JEAN

Det är Jean, herr greve! - lyss (Obs! åskådaren hör icke vad greven talar) - Ja, herr greven! - lyss - Ja, herr greven! Straxt! - lyss - - Genast, herr greven! - lyss - -Jaha! Om en halv timme!


FRÖKEN
ytterligt ängslig

Vad sa han? Herre Jesus, vad sa han?


JEAN

Han begärde sina stövlar och sitt kaffe om en halvtimme!


FRÖKEN

Alltså om en halv timme! - Åh, jag är så trött; jag förmår ingenting, förmår inte ångra mig, inte fly, inte stanna, inte leva - inte dö! Hjälp mig nu! Befall mig, och jag ska lyda som en hund! Gör mig den sista tjänsten, rädda min ära, rädda hans namn! Ni vet vad jag skulle vilja, men inte vill, vill det, ni, och befall mig utföra det!


JEAN

Jag vet inte - men nu kan jag inte heller - jag förstår inte - det är alldeles som om den här rocken gjorde att - jag inte kan befalla över er - och nu, sen greven talte till mig - så - jag kan inte redogöra för det riktigt - men - ah det är den djävla drängen som sitter i ryggen på mig! - jag tror att om greven kom ner nu - och befallde mig skära halsen av mig, så skulle jag göra det på stället.


FRÖKEN

Låtsas då att ni är han, och jag är ni! - ni kunde ju spela nyss så bra, när ni låg på knä - då var ni adelsmannen - eller - har ni aldrig varit på teatern och sett magnetisören -

jakande gest av Jean

han säger åt subjektet: tag kvasten; han tar den; han säger: sopa, och den sopar - - -


JEAN

Då måste ju den andra sova!


FRÖKEN
extatisk

Jag sover redan - hela rummet står som en rök för mig och ni ser ut som en järnkamin som liknar en svartklädd man i hög hatt - och era ögon lysa som kolen när elden går ut - och ert ansikte är en vit fläck som falaskan -

Solskenet har nu fallit in på golvet och lyser på Jean.

- det är så varmt och gott -

Hon gnuggar händerna som om hon värmde dem framför en eld.

- och så ljust - och så lugnt!


JEAN
tar rakkniven och sätter i hennes hand

Där är kvasten! Gå nu medan det är ljust - ut på logen - och... - viskar i hennes öra


FRÖKEN
vaken

Tack! Nu går jag till vila! Men säg nu bara - att de främsta också kunna få nådens gåva. Säg det, om ni också inte tror det!


JEAN

De främsta? Nej, det kan jag inte! - Men vänta - fröken Julie - nu vet jag! - Ni är ju icke längre bland de främsta - då ni är bland de - yttersta!


FRÖKEN

Det är sant. - Jag är bland de allra yttersta; jag är den yttersta! Åh! - Men nu kan jag icke gå - Säg en gång till att jag skall gå!


JEAN

Nej, nu kan inte jag heller! Jag kan inte!


FRÖKEN

Och de främsta skola vara de yttersta!


JEAN

Tänk inte, tänk inte! Ni tar ju all min kraft från mig också, så att jag blir feg - vad, jag tyckte klockan rörde sig! - Nej! Ska vi sätta papper i den! - - Att vara så rädd för en ringklocka! - Ja men det är inte bara en klocka - det sitter någon bakom den - en hand sätter den i rörelse - och något annat sätter handen i rörelse - men håll för örona bara - håll för örona! Ja så ringer han ändå värre! - ringer bara ända tills man svarar - och då är det för sent! och så kommer länsman - och så...

två starka ringningar i klockan


JEAN
far tillsammans; därpå rätar han upp sig

Det är rysligt! Men det finns intet annat slut! - Gå!


FRÖKEN
går bestämt ut genom dörren


Ridå