Fröken Lise
|
| Visa diktad 1792. Tonsatt av Olof Åhlström. Översatt till engelska, The Countess, av Philip K. Nelson, 1984. |
Fröken Lise vid fjorton år
Snörd och rak och sedig går,
Alla dar moraler får
Af en fransk bedagad hexa,
Dansar, spelar, får beröm,
Skådar englar i hvar dröm,
Tecknar blommor på sin söm,
Medan egna blomster växa.
Unga Lindor, dödligt kär,
Snart den skönas hand begär,
Häftig, varm och trägen är,
Lofvar dyrt att evigt brinna.
Ringar, nipper, bref och bud,
Klagan, tjusning, brutna ljud,
Offer till de giftas gud —
Nu är fröken Lise grefvinna.
Äkta ståndets paradis
Njutes nu på bästa vis:
Lilla nåden fler bevis
Af sin låga hunnit skänka.
Några år gå snart förbi —
Nöjen, flärd och jalusi,
Slät kredit och bryderi
Börja stundom sinnet kränka.
Tiden sina märken ger —
Fägringen förgår allt mer:
Hvarje dag hon misslynt ser
Alla ögon från sig vända.
Harm och krångel inom hus!
Vackra pigor bort burdus!
Vänta grefven sent vid ljus!
Nu få glädjens dar en ända.
Lyckligt, efter ödets bok,
Slutas hennes äkta ok:
Hon blir klädd i flor och dok [1],
Köper »doktor Bålds postilla»,
Vräker salig herrns porträtt,
Skämmer bort sin unga ätt,
Pratar dygdigt, öfvar slätt,
Fruktar Gud och dömmer illa.
Ändtlig fylls dess ödes mått ...
Sköna fröknar, sen den lott,
Som så mången röna fått
I det lif, vi fåviskt prisa:
Vara länge verldens slaf,
Sist i plågor lida af,
Multna i familjegraf
Och — bli ämne för en visa!
Karl Warburgs fotnot i 12:e upplagan av Samlade skaldeförsök, 1890 redigera
- ↑ Flor och dok: en långt ned i pannan gående snibbhufva af flor jemte en derifrån nedhängande slöja af tätare tyg, fordom tillhörande enk.drägten under djupaste sorgtiden.
Externa länkar redigera
På Projekt Runeberg finns noterna till melodin.