Framåt, det går igenom
av Nils Frykman
Första gången publicead i Sanningsvittnet 12 januari 1882. Här återges textversionen i Psalmer och Sånger 1986. På Wikipedia finns en artikel om Framåt, det går igenom.


1.
Framåt, det går igenom
båd' ljus och mörker än.
Jag lever ej för jorden,
mitt mål är himmelen.
Den väg jag här skall vandra
har Jesus stakat ut
och han är med på färden
från början och till slut.

2.
Vad kan mig nu fördärva?
Guds ögonsten jag är.
Han mig berett ett rike
och dit han själv mig bär.
Hur Satan sig nu vänder,
vad världen tar sig till,
till godo allt mig tjänar,
ty så min Fader vill.

3.
Men ack, jag syndigt klagar
Mot Gud så mången gång
Uti de mörka stunder,
då tiden blir mig lång.
Men se'n mitt hjerta gråter
och nåd för allt begär,
Och Herren allt förlåter,
ty god och from han är.

4.
Och så det går igenom,
fast trångt det är ibland,
Det blir ej trångt därhemma
uti det sköna land,
Der ibland vänner kära,
som tågat hem förut,
Skall också jag få dela den fröjd,
som ej tar slut

5.
Vad är all jordens möda
emot den sabbatsro
som väntar Jesu vänner
vid målet för vår tro.
Blott några dagar bära
sitt kors i Jesu spår —
och se'n en evig ära,
ett evigt jubelår.

6.
Så sjunger jag om seger
i hoppet redan här,
fast striden ännu rasar
och hård och farlig är.
Var tagg som här mig sårar
jag skall bli kvitt en gång.
Då skall min Gud jag prisa
med bättre segersång.