Fru Nordenflycht till Atterbom
← Trastens sång till Luna |
|
Petrarca i Vaucluse → |
FRU NORDENFLYCHT TILL ATTERBOM.
Så dagas ändtligt kring mitt minne natten,
Och Turturdufvans sorg hörs än från stranden,
Der Mälarn letar mina spår i sanden
Och Lugnet sist mig skänkte bästa skatten.
Midsommarn steg, med rosorna i hatten,
Ned i min däld, då kände jag, hur anden
Sitt fängsel slet: han brann, — jag släckte branden:
I eld jag lefvat, och jag dog i vatten.
Men ofta än mitt öga söker Norden
Från Lyrans stjernbild, der jag bor i strålar,
Och söker dig, som mig så rättvist dömde.
Du siare och skald! haf tack för orden!
Blott äkta skalden så skaldinnan målar;
Ty så, just så, jag led och sjöng och drömde.