←  Vårt lif
Fyrtornet.
av Elias Sehlstedt
Höstbref från Sandhamn  →
ur Telegrafen. Optisk Kalender för 1858. af Elias Sehlstedt. Utgiven 1857. Utvald till Läsebok för folkskolan 1868


Fyrtornet, illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av Elias Sehlstedts Sånger och Visor tryckta 1892/1893
[ 21 ]

Fyrtornet.


Y
tterst på skärets rand,
Sköljd utaf hafvets svall,
Står du med lyktan i hand
Lugn i ditt väktarekall;
Spejar, med hjessan i skyn,
Vidt öfver hafvets bryn.

Liksom en menniskovän
Älskar du göra godt.
Så har du länge stått,
Så skall du länge än
Tända i seglarens bröst
Slocknande hopp och tröst.

Alltid lika på vakt
Vakar du dag och natt,
Gungar en stolt fregatt
Eller en Gottlands-jakt:
Lika för hög som låg
Trotsar du vind och våg.

[ 22 ]


Herdarna fordomtid
Gladdes vid stjernans syn.
Så, när stormarnas strid
Kämpas kring hafvets bryn —
Så uti natten än
Gläder du seglaren.

Kastad för vind och våg
Midt i bränningars dön,
O! huru brann hans bön —
Glad då han stjernan såg;
Såg, som i herdarnas natt,
Stjernan och följde gladt.

Omhvärfd af hafvets brus,
Stormens slitande skrän,
Släck ej ditt ledande ljus,
Lys genom sekler hän
Irrande seglaren in:
Trösta, berga och brinn!