En kung i Sachsen samlade porslin,
men samlingsvurmen blev en riktig sjuka.
Han bytte bort till kungen i Berlin
sitt garde - tänk - mot en kinesisk kruka!
Femhundra man med sabel och karbin,
som preussarn visste att förträffligt bruka,
i exercisen smidiga och mjuka,
i krig en mur, tänk, mot en blå terrin!
Femhundra man med hårpung och med puder!
Slikt dårhusdåd allt vanvett överbjuder
från världens början - ja, så tycker ni.
Se'n bytet gjordes har ett sekel svunnit:
femhundra tappra hjärtan brista hunnit,
den gamla krukan - hon står ännu bi.
