Geyser/Adolf Hedin
| ← Sverige till Finland |
|
På Bellmansdagen → |
Adolf Hedin.
Gammalsvensk var viljans seghet,
och rättrådigt var ditt mod.
Aldrig visste du af feghet,
djärfvast, då du ensam stod.
Fräjdigt karolinerblod!
Hvilken vapenkonst du mäktat,
och hur rik din arsenal!
Mot allt vrångt och lågt du fäktat,
aldrig dock för solden fal,
trogen jämt ditt ideal.
Kunde tungan stundom fela,
var ditt bröst dock utan svek;
ty du tänkte på det hela,
tände »brasan» ej på lek.
Skarp i ord — i hjärta vek.
Lagen, ryggen i ett rike,
höll du fri i dina dar.
Väktarvaken utan like,
gaf den svage du försvar,
och vår samvetsröst du var.
Fast din pännhand slogs af krämpa,
lär du knappt ha ändrat min,
men begynt med vänstra kämpa,
som en äkta karolin
intill dödens liehvin...
Aldrig mer Ii grå cylinder
ser jag dig, »the grand old man».
Hvitnat ha nu dina kinder.
Släckt är blick, där snillet brann.
Men ditt namn ej slockna kan.
Det skall lysa som en stjärna
ur allt framsynt, du oss sagt.
Det ännu ditt land skall värna
mot de dryges dumma makt.
Tack för all din trogna vakt!