←  Dreyfus benådad!
Geyser
av Harald Jacobson

Doggers bank
Vår gamla fana  →


[ 11 ]

Doggers bank.

Se, ryssen som pirat —
hvilken hjältedat!
Vid Doggers bank
han sköt i sank
och dref på flykten, tänk, en hundra kölars flotta.
Dock — förr'n han börjar måtta
med sina kulrör, späjar han
vid starka ljuskast, så hvar man
uti de skarpa strålarne
kan se — vid näten trålarne.
Torpedokopplet nosar kring
men vädrar upp — jämt ingenting.

Dock amiralen på sitt däck
går full af panisk, japanisk skräck —
han ger signalen, och hemska låtar
ur pansarstrupar nå arma båtar.
Och kulor hvina, granaten brakar —
och fiskarn stupar, och skrofvet knakar.
Nu stiger flagga och fredsraket...
Bah, lika het
går elden ur ryska gapen
mot flottan, förutan vapen.

[ 12 ]

Så sjunka skutor med man och allt;
men ryssen, ryssen, han tar det kallt
och ångar bort. Om han tagit fel,
stor sak, ty Ryssland än vann sitt spel
med räflist och hala orden,
och — Ryssland är störst på jorden!

⁎              ⁎

Men vågorna vid Doggers bank,
de vagga britterblod.
De få ej ro — ur deras djup
en kör med trotsigt mod
i dofva rop sig tränger upp
och växer ut till storm
och störtar in mot Englands kust
och tar i toner form.

Old England, styr du världens haf,
när Doggers bank blir brittens graf?
Kräf din »Satisfaction»! Ut på straffarfärden!
Den, som krossar Ryssland, läker hela världen!
Ryssland, det heliga, gör hvad det vill...
Ah, Albion, upp och slå till!