Giöta Kiämpa-Wisa
|
| Antagligen tryckt 1701. Från Samlade dikter av Gunno Eurelius Dahlstierna. Första delen utgiven av Erik Noreen 1927. På Wikipedia finns en artikel om Gunno Dahlstierna. |
Kiämpa-
WISA
Om
Kåningen
HErr Pädar han drömde en dröm om a Natt
Dä war alt om så weener ena Möja;
Den wille han i sömnen så giärna taga fatt
Han nappa henne hårdt i sin Slöija.
I hafwen där wäll hördt at CARL KUNG bar sårgian för hennar.
Han nappa uthi Slöja; men han troo ho streeta moot
Så Säng å sparlaka de bruste;
Hon sparka Herr Pädar på sin ömskinna Foot
At han wackna där weed å swåra pusta.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Herr Pädar han säg utmä sängeståcken wree
Alt uthi en oroligan dåwa;
Ey wet iag hwa mäg skadt nu i Nätterne tree
At iag alsinte orkade såfwa!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Herr Pädar han roopte til små-swännar twå
Mäg tyckes tuppa börja nu å gala:
I beden mine Spåmänn in före mäg gå
Mäg löstar alt med dem at taala
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
De Spåmänn de träda i Sängeståfwan in
På präcktigaste wijs som de kunne
Å alle wa de klädde i räf- å sabelskin
Herr Pädar uppå sängen de funne.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
De boga för Herr Pädar alt neder te Johl
I sänga där han låg å säg sträckte;
Å taalte honom till mä ödmiuk-fulle ohl:
Hur kommer dä du oß så bitt wäckte?
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å ingen utaf oß weet än af annan lag;
Å ingen hafwe annat än i Minne;
Än at Herr Pädar sofwa plä till liusande Dag:
Hwij ästu så orolig nu i Sinne?
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å är icke Herr Pädar så wällug Herre-Mann
Den yppersta i Gårda-Rijke?
Ä nåntij någon ting/ som honom feelas kan;
Som har i Mackt och Ähra ey sin Lijke?
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Ey feelas däg Land; ey feelas där Slått;
Ey feelas däg Ryße stållts Fruger;
Du hafwer här i Wähla så låtli mycket gått;
Hwad är där däg i magen då så suger?
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Herr Pädar han swara i wredefullt Moo
Hans opsyn som Ellgloa skåller;
Å om ehr Signe-Konst är wißer och ä goo
Så sägen i mäg straxt hwa mäg wåller!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å rätt så snart dä dagas/ då will ja gå the skalls
Där säg i går de Myre-Biörnar giömde;
Å hören til i alle: dä kosta skall ehr hals
Om I ey sägen straxt hwa mäg drömde.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å nådige Herr Pädar/ i sticknen icke så
Dä swarade hin digre å hin dålje
Hwad Eder hafwer drömt wij fulle gißa må
Så snart wår hals blijr smorder mä Ålja.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
När ålja smörjer hals/ seen är ey ondt at spå
Hwad älskog Herr Pädar månde qwälja:
De Ryße-Frugers Barm han paßar ey meer på;
Uthrijkes fager Möö han nu wällier.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Wed Hålma-gårda strann där dansar ena Möö
Dock fast om hon sin Mödom däg neekar;
Men hocken kan stå moot din wålltaka-nöö?
Den är ju den din Hog uppå leekar?
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Så hör ännu Herr Pädar/ hwa ja däg säger meer;
För däg iag ännu aldri plä skarwa
Å hennes Namn kan jag däg säga om du beer
Den Möja hon heeter stålts Narwa
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Hon hafwer och een Söster/ som mindre är än hon;
Lijtan Iwangroo månde hon säg kalla:
Den wille wij först narra te däg uth baak om Loon;
Seen om Mijdnat den stålta öfwerfalla.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Herr Pädar språng up gladlynnt/ han klädde säg i skinn
Han tacka dem med nådeligo tale
För det de råka på den Dröm/ som i hans sinn
Den heela Natta giordt honom qwale
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å när iag den skiön-Jungfru får taga i famn
Hwar effter mitt Hiärta så längtar;
Så skoni all i hopa få Förstlige Namn
Där effter iag weet hwar en trängtar!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Där stod en gammal Kiäring hon lydde där uppå
Hon runka sitt skrynkiota Tryne;
Förstinna blijr iag och/ när i blij Sann-spå;
Sade hon då: ty hon war i syne!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Ty aldrig har iag sett makan Fänta we Ström
Hon kan ey luckta ryßlädra-Remma
Hon är om alt sitt Lijf så kettoll å så öm;
Å wälluge Herr Pädar blij hemma
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å aldri har iag sett makan Fänta på Gräs
När Manfolcka giöra henne ähra
Hon spåttar/ å hon slår/ hon fnyser/ å hon fräs!
Komm aldrig Herr Pädar henne nära.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å aldrig än kom nåhn mä den Möja innom båås
Som bor i så håll-faste burar:
Å döra hennas stängia så styfwe hängelåås
Å Nastun har jamntiocke Murar:
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Den Jungfru hon hafwer och så underliga seed
När utländska belare komma;
Hon släpper ingen in förän han giordt beskeed
Å fåt ruus i knijs-knas å Momma.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å alt dä där tappas dä skiänkes in hett
Tå källar Drällar Swänsk eller Finne;
Ty alti pröfwar hon så sin Frijares wett
Om han och hafwer kiärliga ölsinne:
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Hon hafwer och ett Drycke-Horn af rödaste Gull
Som dwärjar i Gripsdala smidde;
Af glögda Wijn-luckta fast man kan blij full;
Dock dricka skall hwar een som där bidde:
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Dä fraasar utur den glödröde Drick
Som blandas med Etter-heet nättel;
Ey belare mä nöije där nåntij frågick;
Han wärre är än Wijborga-Kättel!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Herr Pädar han stickna we Spåqwinnans ohl
Som winnögd och wrång-syynt hon sade;
Han slo henne på Munn/ så hon tumla under bohl;
Jag wille/ saan; at Wargia däg hade!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Ty aldrig har iag råkat för makan ett Tråll
Som hemma är i Hålskoga-Klöffter:
Den Jungfru som ey will/ den kan iag taa mä wåll
Å porta ’tåf järna iag löfter!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Sij hundra Tusen Ryßar mä Sablar i hand
Som Marker å Strander betäcker
Will iag för hennes Dörar snart läggia til land
Å nije Tiog stålte Murebräcker.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Straxt sändes bodkaflar i Månader tree
Kring heela wijda Gårda-rijke
Där drefs i hoop Folck/ som man plä drifwa Fee;
Wed Lijfsstraff at ingen skulle wijka.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
De ginge deras gång åt Hålme-Gården uth
Uti månge förfaselige hoopar:
Man kunde ey se Solan för Glafwar å för Spiut;
De stanna först we Jowalla-Groopar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
We Portdeyas Qwarn de sloge säg ee broo
Alt öfwer de snäll-flugne Floder;
Här wille wij nu alle båda byggia å boo
Å grafwa oß i Johna som groder:
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
De twå weene Söstrar i höga-låfts Swaal
De dansa å de giole säg glade;
En wäcktare på Muren först warse blef dä smaal
Af Ryttare å Footfolck i rade;
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Mäg tycktes som säg samlar/ saa han; een stor hoop
Där borte på Wäpßekyla giähle:
Straxt geer han til ett liudande Wäcktare-roop;
Wist nog ä här Frijare på fähle!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Stålts Narwa lilla säg genom winnelögat såg
Rätt i dä hon den Wäcktaren hörde:
Straxt kunde hon och see hwaar den store Hoopen låg:
Twij däg som wåår Leek nu förstörde!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Hon stängde sina Portar mä Bommar utå Ståhl;
Och til sine fulltroo-go-Drängiar
Saa hon: sij Ehwem som will in i min Gåhl
Den skiänken i bra feeta slängiar!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Herr Pädar i där han nu fick see hennes Buur
Som han så förgiärna will’ äga;
Då sade han: mig tyckes som hon låge smått på luur
Dock will iag henne först låta fräga.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Straxt talade Herr Pädar till Håmmänner tree
I skole gå ståltz Narwa berätta:
At hon ska taa reen Särk på; å sängen laga te;
Å säg wackert twåla å twätta.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Ty/ sägen I/ en Herre/ den wällugaste Man
I wähla til henne will komma:
I Affton willn haa ja: Czar Peter heeter han;
Det emot må hon ey töras komma.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Si hundra tusend Bruumän de stå nu här på språng
Om hon ey straxt will gee säg mä goda;
At alle hennas Drängiar slå i hiäl på en gång;
Och henne taa mä wåldsamma mode!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
I sägen och; hur iag will i fulle gått Maak
Om hon mäg nåntij reeter eller äggiar
Eldkulor slunga in i hennes Natstugu taak;
Och bryta neder alle hennes wäggiar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Men will hon blij min Fänta/ min weena/ min Bruu
Oräckneli gått will iag henne gefwa:
Ty been’a lät up Porten i qwäll klockan siu;
Utom henne iag ey längere kan lefwa.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
De Giljare framrede; de klappa på Port
Deras Stoor-Furstes ärne de förtälja:
Men finge dä til swars: I packen Eder fort
Min Mödom iag för Hoot ey plä sälja.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å hwem såg nånsin Ungerswänn för skiöna Jungfrurs dör
Som första gången snorkar och puckar?
Den Frijare som ey weet säg skicka som säg bör
Han wijsas åf mäd harmfulle suckar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
De månge Ryßepällsar iag rädes icke för
Och är iag ey så moofällt en Pijga:
Men draar Herr Pädar älskog til Swänske weene Mör
Så måsten taa åf mößan å nijga.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Herr Pädars Trug och Hoot iag acktar som strå
Och iag är ey så skuggräddan Flicka:
Men är dä så at han nu te mäg frija må
Glygga Brännewijns-Ruus måste han först dricka.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
I ogiordt Wäär Herr Pädar/ nu kommer hijt til giäst
Som aldrig än haar reede te Tuna;
Han weet så wäll som Jag/ hwem iag mäg hafwe fäst;
Hans Odygd finner här ingen Sluna.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
En segersäll ung Hiälte jag låfwat haar min troo;
Den wil iag och til dödzdaga hålla;
Men om Herr Pädar kommer någe nära we mitt boo
Heeta Ekeluta månde honom skålla:
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Här lagas och te Gästebo på alla mine Torn
Herr Pädar i och dät låten weta;
Jag tror han kiänner redan här oosat bränt Horn;
Och drycke-kaara giöres honom heeta.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Men hoo som biur te Bryta min rööfärgia knuut
Och slängeldar kasta i sparrar;
Snart kommer den som honom lärer fullt weeta huut:
Mig tycktes at Herr Pädar reeda darrar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
På wägen är min Wänn/ min Herre å min Kung;
Med honom iag mäg långeseen mån para;
Herr Pädar blijr wist fählin när han min Hiälte ung
Får see komma mig at förswara.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Gud signe där Kung CARL där du såfwer i natt
Wist haar du dine Möjar i minne!
Mäg drömde at Herr Pädar lop bort frå sin Hatt
Å stöfwelkraga fassna i Grinne!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
De Giljare droo åf/ å Huffwu hang på snee;
Herr Pädar detta Kalfskin de bore;
Och sade: du ska tro/ den Piga är ey gree;
Hon leer åth dine Krigzhärar store!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Herr Pädar tog sin Mößa han trampana med Foot
Och swoor uthi ilsko å wreede:
Sko unge-swage Flicker töras duka mäg emoot
Så är deras Undergång dem reede.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Straxt stängde han dem bägge te watten å te land
I tijo wekors ångstfulle dagar;
Och plåga deras boning med Eld å med Brand;
Dock hörde han än ingen som klagar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Men hocken Ryß som tordes wåga säg fram
Ja alle dee som lust hade noosa
De tumla på snee; de finge alle skam
Och ingen kunde Marcknaden roosa!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Sij lijtan Iwangroo/ som efter ho wa minst
Skulle derför’ och först blij wålltagen:
Men hocken som böd til gå där fram å taa Winst
Blef swedd bå i Kraga å Magen.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Twå gånger komme Gäster in under hennes Wägg
Som wille up i Wins-Glugga klifwa:
Twå gånger tijnte hon deras rimfrusne Siägg
Och öste glygga Brännewijn för lifwe.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Hon tappa i Kannor hon tappa i Kruus
Hennes Swännar uhr Koppar Ämmar gute;
Fast många wore de som då finge ruus;
De somna alla just där de sute.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Nu öfwersåg Kung CARL i Skåne sine Männ
Å synte huru alt före weter;
Å saa: du falska Saxe/ däg klöpper iag wäl än;
Men min Edsworne Wänn är Czar Peter!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Just då kom Ryckte flygande öster öfwer Siö
Och saa: Kung CARL du Segersälle Hiälte
Herr Pädar röfwa will stoltz Narwa din Möö;
Men ännu så spänner hon bälte.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Hon är wäl lijtan Jumfru/ men strijder som en Man;
Och alle hennes raske små-Swänniar
De fäckta som Kiämpar; hwart öga skiönia Kan
Huru illa Gårda-hoopen där we gränniar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å Kung CARL han satt på förgyllande Stool
Han månde där we lijte säg besinna:
Och saa: är dä den Wänskap du swoor oß i fiool?
De troolöse; Gud ska däg finna!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Just lijka som ett Leijon som hinsidon Öön
Får höra sine späde Ungar skrijka
Full ifwer å full harm dä lägger säg i Siön
Och hinner förrn man troor öfwer wijka.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Så modder we Carls hamn/ steeg Kung CARL om bord;
Straxt hyßades Troßar och Ankar:
Å HErren ware mä däg i Gerningar och Ord
Och främje dine Anslag å tanckar!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å Kung CARL drog öfwer det salte Haaf;
Hans Segel stode alle heelt stinna:
Hans Skepp lupo alle för Winn i fult traaf
Å lyckelig Hamn alla de finna.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Den Swänska Flåte lade wed Päronå til Strands;
CARLS Hiärta af Ifwer min brinna;
Han fråga sine Swännar: hwad giörnij nu til lands?
De roopte alle: Döö eller Winna!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Straxt tåga Konung CARL med ottatusen Man
Alt in under de Gårda-härars Bårgiar:
Men då ska troo Herr Pädars öga dä rann
Af Skräck/ Ångst/ å tusende sårgiar!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Ty Sermethof mä sex gånger tusen til häst
Som skulle Silla-Mäcki förswaara
Han tyckte Swänskas Upsyn waan wärre än en Päst;
Ty tänckte han längst frå haar minst faara!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Han rijder till Herr Pädar i Borgen igän
Och säijer: stora Czar denna Timma
Är CARL Kung i Swärgie mä alle sine Män
Öfwer oß; ty måste iag simma.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Han gaf säg i Strömmen mä häst å mä Kar
Han wille säg åth hinsidon laga;
Men många som då törsta de somna där qwar;
Starkt Strömme-ruus de kunde ey fördraga.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Herr Pädar han ropte med Sårgbundan röst
O! Sermethåf/ du west wäll at leefwa:
Kom tag mäg mäd åt Musko i dänna här höst;
De Swänske kulor flyga så skeewa;
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Men efter Jag drar bort kiära Cröije iag ehr beer
Ty Swenskt Kruut i förr kunnat luckta
En Fällt-Herres Namn i tagen uppå Ehr;
Nu rijr iag; de komma där i buckta!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å detta war en Tisdag/ i Wintermånan kall
Då tiugundagen syntes half mogen
På samma dag i fiool/ som Herr Pädar uppå Pall
Swoor wara Konung CARL hull å trogen.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å då drog Kung CARL uth sin gullsmidde Brann
Han skijner alt som Sohlen den röda;
Mäd Gudz Hiälp sko wij i dag haa öfwerhann
Å alle Gårda-Männ liggia döde!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Där we sköts Swänsk Lösen mä fyra skått i raa
At stålts Narwas Tilstånd förfara:
Hwem kunde meer än hon då blij glättug å blij glaa?
Ty månde hon på ögnablecke swara
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Då hwijfwa Kung CARL mä Tirfingen röö
Som aldrig drogs uth uthan baane:
Där mä föll och af Himmelen en Tyckna och seen Snöö!
Den Ryßa kalla bloodrödan Haane.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
där under brööt Kung CARL i Ryßeborgen inn
Med alla sina fulltrogne drängiar.
Men då ska tro de Gårda-Män de börgia sprta skinn:
Å kläda så bloodiga slängiar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å fijra tiog hundra de swore där uppå
Med Gudz Hiälp; å bryniorna blåtta
De skulle åttj tusende Wågehalsar slå;
Sij nu Bardas een emoot åtta!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Det Gårda-Lägre war af een tweedubbel Borg
Mä Wallar å stört-diupe Grafwar:
Å Spanskt Rytterij kring alt deras Torg
Som späcktes mä spettsige Stafwar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
De Murabräcker låge så högt uppå Wall
De dundra dä mästa de kunna;
Men lijkwäl gick Kung CARL emot dunder å moot knall
Öfwer alt uti den samma stunna.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Jag troor at ingen åf dem/ som först lupe an
Weet sielf hur han kom öfwer Lijden;
Men fromme Häärars Gud/ som alt giöra kan
Han hialp/ å waa mä dem i Strijden!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Nu börgia badda hett för Ryße-ryggars päls
Medan twee-äggia Klingor de slackta:
Å den som wore nu längst Noohl åth te Fiäls
De hwite Biörnas Ungar at ackta!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
De Swänske sammskått ginge som Liungelden snäll
Å tiuge tusen Ryßar de fälte:
Så leekte de mä dem in te mörkaste qwäll;
Kung CARL was Gudz segersamma Hiälte.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Men de som wille römma de rede uppå broo
Å Broa braaka sönder i stycken:
De andra wille simma; å somli wille roo;
Men mästedelen drunka i dricken.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
De öfrige om Natten de kröpe in i hool
Och ingen toole meera upduka;
Å ingen utåf oß fåår nåntij meer see Sool!
Sade de te sin första Dolgeruka.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Doch wille wij först hämnas på deße Tyske Männ
Som oß brackt i denna Olycka;
De roopte: äre wij icke hwar och een ehr Wänn?
Doch högge de dem sönder i stycke!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Straxt när de tyske Riddare dä Specktakel såg
Twå dödar såge de med ett öga;
Å aldri wore wij uppå makan et Tåg;
At fäckta meer oß hiälpa will föga;
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Den unga Konung CARL är Härre så Båll
Hoo weet han tör skiänka oß Lijfwe
Det Ryßa ändå lära oß ifrån taa mä wåll
Til krigs-Fångar alle wij oß gifwe.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Då gofwe sig til fånga så månge som de waa
Croije Felt-Herren han waa den första
Å Stora Kåning CARL was nådelig! de saa:
Wij alle effter din Nåde törsta.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Snart kom och Dåligruka å tiggde sitt Lijf
För säg å sine Mädbröder alle;
Då taalte de Swänske til tijdfördrijf;
P deße tiääna bättre te gå walle.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Mä bara hufwun föllo för CARL Kånung need
Mång tusend på nåder och Onåde:
Herr Pädar/ å Herr Pädar/ som bort från oß reed
Du saaker äst til all denna Wåde!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Nu taalte Kung CARL: heela Wärlden skall see
At Jag als ingen Lust haar i Blode:
Ty stijgen up i alle som liggen här å bee:
Ehrst Footfall skall lända ehr til gode.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
I Ryßar/ Gewär läggen ned/ å gån hem
Hwar å een til hwar sine Orter:
Men om wij någon wäpnad mehr råka utå dem
De kläda Skå blodiga Siorter.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å tiuge tusen Ryßar män Eene Kiäpp i hann
De ginge där mä sina färde:
Å skam taa den nånsin meer Sabel rörer an
Sade de; där de lope öfwer gärde.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Men nije store Jarlar å fäm tiog Håmmän
De yppeste qwarlefwor af slage
Dem tog man wara på; de sitta alla än;
D’ää de som sko betala lage.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å hundra Mura-Bräcker/ å try tiog å fem
Å tije te/ när man nooga räcknar;
Å fast så många Faner som där kiördes hem
Men Krookswääl å Haakar ingen täcknar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å hwem kan tälja punnwaror/ pänningar å tällt
Å alt dä som fans där i Lägre?
Dä nyttiar Kunung CARL å hans Män nu i fällt
Ingen Rysse kan dä mera wägra.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Dä säges: at Kung CARL i dät hijskeliga Slag
Sedan Rinnaren snuppla moot Låge
Haar reede mäd een Stöfwel den uthängste dag
Å fäcktat med Kiämpa förmåge.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å nu ree Konung CARL te stolts Narwa lilla in;
Hur stååre te/ saa han: mä min weena?
I Natt wil iag såfwa på hwijta Armen din
Du har nu länge nog bodt alleena!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Hon fällte i glädie så mången modig Tåår;
Wällkommen/ swara hon: du som stälte
Ditt dyra Lijf up för Sällheeten wår;
Sinne Gud säg/ du Stridsamma Hiälte!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Hon tagde: men kiyste på Konungens hann
Ty Räddhoga/ häpnad å Glädie
De lop’ i hennes Bröst lijka som hwar om ann!
Doch Glädien blef främst nu på Wädie!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Men sij Herr Pädar håller än öster ut män Åå
Han illfijnas heelt uti Hoge;
Han lyder/ å han lyßnar hur’ alt skulle gåå
Men sammskåtta räcknar han noga!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
I det kom een fram som summet öfwer Flod
Å wåår war han än baak om öra;
Han lopp/ å lopp fort: Herr Pädar där han stod
Saa: hwij löper du så/ lä mäg höra?
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
See där; see där ä de! nu siuta de igiän!
O! wore iag nu baak om de Kullar!
Ja rätt nu ä de här de willsinnte Männ;
Hör på Trommpeta deras hur’ ho lullar!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Där komma de Swänske i hamn å i häl;
Där hialp hwarken Sabel eller Öxa:
Alt hwa de råkte på dä sloge de ihiäl;
Sade han: å han siällfde i Böxa!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
De giorde öfwer Waller på mäcktuge språng;
Ho kan deras Lång-Swääl fördraga?
Dä wärsta war de skute alla på en gång
Å skoonte hwarken Hals eller Kraga!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
De slogo i hiäl fyra de sloge i hiäl fem
De slogo ’hiäl hwar man kan iag meena;
Å aldri knådes bröö meer i wärdane för dem;
Men iag slapp där undan allena!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
De toge dina stycke/ å alt dit gewär;
Å alla dina Faaner så nyia;
Mäg tyckes Trää ryska/ rätt nu så ä de här;
Här är intet Råd längre bija!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Då ree Herr Pädar åf/ men swara ingen raa;
Han månde säg swårligen förfära:
Han stanna ’ke förn hemma i Moskowa staa
De Tiender han siälf månde bära.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
De Gårde-Jungfrur dansa i wijde höge Låfft
De koxa så tijdt under Lijda;
Å hwem troo där flänger i footsijdan Kåfft?
Snält öster uth/ så månde han säg rijda.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
De Ryske-Fruger stånda we store Nogåhls lee
De wänta sina Herra hemkomma:
Å hemkomma Hästa å blodiga waa dee
Å Sahlana de wore tomma.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Straxt hördes ett Skrään långt öster under skog:
Wee oß! wåre Männ ligga slagne:
Hwem kiörer nu wår Harf: hoo styrer nu wår Plog?
Å alle wåre Herrar ä tagne!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Men där groor en Fägnad i Swearjkes Lann
De Wall-Barn de lalla å de qwäda:
I Giöta där frögdas bå Qwinna å Man;
De låfwa Gud som dem welat gläda!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Å ähra wari Gud/ som hin troolösa slåår;
Som säg ey wil råda eller rätta!
Herr Pädar dine slagne som liggia där i skåår
Å du sielf äst Wittne te dätta.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.
Du Stoore å du Starcke i Högdenne boor
Som ögna-ste’en ackta din Smorde!
Bewara Konung CARL som säg dig förtroor
Hans Fijender din Krigs-Ängel Morde!
I hafwen där wäll hördt at CARL Kung baar sårgian för hennar!