Gotlands konsthistoria/Ardre
| ← Gunnfiann |
|
Gammalgarn → |
| På Wikipedia finns en artikel om Ardre kyrka. |
Ardre.
Uti en temligen bördig slättbygd nära ¼ mil norrut från Gunnfiann ligger Ardre, som är annex till Östergarn. Denna kyrka består af ett fyrkantigt skepp och ett likadant men mindre kor samt ett fyrkantigt torn i vester. Hela byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten.
Skeppet, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 24.4 samt i vester och öster 25.5, har höga branta och skråkantiga socklar. Ett korshvalf med rundbågiga och uppåtgående kappor bildar skeppets betäckning.
Å södra sidomuren nära vestra ändan är en ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida två kolonner mellan murhörn och framspringande pilastrar. Innanför stå breda och tjocka poster på hög tröskel. Kolonnernas skaft saknas. De inre murhörnen äro tunna men de yttre vanliga. Grundstenarne, hvilka stå på hel bottenhäll, äro branta och skråkantiga. Å den vestra sidan äro baserne attiska med afrundade plinter och replika ringar, å den östra attiska med skyddsblad för kolonnerna murhörnen och pilastrarna. Alla kapitälerne äro bägarlika med yfviga blad. Det inre murhörnet å vestra sidan prydes med ett menniskohufvud och pilastern å densamma at söder med ett starkhornigt långörigt och fantastiskt hufvud med uträckt tunga. Kransarne äro hälkälade. Posterne uppbära ett fyrbladigt dörrfält med rullika knoppar. På de inre murhörnen hvilar en fyrbladig båge med stora löfprydda knoppar. Kapitälerne uppbära rundstafviga, yttre murhörnen och pilastrarne rätvinkliga spetsbågar. Öfver pilastrarna uppgår ett högspetsigt röste, hvars betäckning består af bräder. Portalen är slipad. Inre omfattningen, som är snedsmygig och lågrakspetsig, har i östra sidan en liten rakspetsig fördjupning för vigvatten.
Å norra sidomuren finnes en motsvarande ingång. En kolonn har å varje sida stått emellan inre poster och yttre murhörn. Af kolonnerna återstå blott kapitälerne, hvilka äro veckprydda och ha hålkälade kransar, och murhörnen, som uppgå från socklarna, ha äfven sådana kransar. Posterne uppbära en trebladig, men kapitälerne och murhörnen två skarpkantiga spetsbågar.
Å östra sidan om södra ingången har 1864 ett litet rundbågigt och snedsmygigt fönster blifvit utbrutet och ett mycket stort och spetsbågigt i dess ställe insatt. Detta nya fönster har karm samt en lång- och två tvärposter med bågar af trä och stora rutor. Bättre hade det varit att upptaga två mindre fönster å norra sidomuren, hvilken nu har intet sådant, helst en dervarande läktare behöft mera dager. Triumfbågen är lika bred som koret och har spetsig betäckning.
Koret, som invändigt håller i söder och norr 17.0 samt i vester och öster 20.5, har såsom skeppet skråkantiga, men något brantare och lägre socklar. Liksom skeppet betäckes koret med ett korshvalf. Å södra sidomuren är en ingång. Yttre omfattningen har en kolonn å hvarje sida mellan inre poster och yttre murhörn. Kolonnerne sakna grundstenar. Baserne äro attiska med skyddsblad, kapitälerne bladprydda och kransarne tunna och hålkälade. Posterne, hvilka stå på hög tröskel, uppbära en trebladig båge. På kolonnerna hvilar en rundbåge, hvars hörn prydes med en rundstaf, som är lika grof som skaften. Murhörnen, hvilka sakna grundstenar, ha lika framsprång som socklarne och uppbära en afkantad rundbåge. Inre omfattningen är snedsmygig och mycket lågrakspetsig. Öfver ingången något åt öster ses ett ganska litet fönster, som har rundbågig betäckning samt ut- och invändigt sneda smygar. Nära östra ändan af södra sidomuren är ett fyrkantigt fönster uppbrutet, hvilket har vida större bredd än höjd. Detta fönster skulle med sina jerngaller illa anstå en bondstuga. Å altarväggen finnas tre smala lågspetsiga fönster, som alla äro lika breda, men det mellersta litet högre än de omgifvande. Dessa tre fönster ha till det yttre och inre sneda smygar.
I norra sidomuren ses åt vester ett fyrkantigt väggskåp, men nära midten en illa upptagen ingång till en dålig nybyggd sakristia.
Tornet, hvilket innehåller tre afdelningar öfver hvarandra, har skråkantiga socklar och är temligen lågt. Första afdelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 11.8 samt i vester och öster 11.4, uppbär ett korshvalf med rundbågiga och uppåtgående kappor, och den öppnar sig med hela sin bredd åt skeppet. På midten af vestra sidomuren finnes en ingång. Yttre omfattningen har poster på hög tröskel och derutanför två murhörn, af hvilka de förra liksom de sednare uppbära en rundbåge. Inre omfattningen är rätvinklig och rundbågig. Öfver ingången märkes ett helt litet rundfönster, som till det yttre är snedsmygigt, men har till det inre stora sneda smygar med rak betäckning. Å södra sidomuren skönjes spår efter en liten fyrkantig ljusöppning. Det visar sig, att tornbågen blifvit, såsom det tyckes vid skeppets och korets ombyggnad, utvidgad och tillspetsad.
I sidomurarna finnas inga trappor. En stege uppför från den första afdelningen genom korshvalfvets norra kappa till den andra. Förmodligen har en trappa i tornbågen blifvit förstörd vid densammes utvidgning. Andra afdelningen har två små fyrkantiga ljusöppningar åt söder.
Från den andra afdelningen uppför en stege till den tredje, hvilken har å hvarje sida en glugg, hvari en tjock men kort midtkolonn med tärningformigt kapitäl uppburit två små tjocka rundbågar. Den södra liksom den vestra kolonnen är i behåll, men den norra och den östra saknas. Alla de små bågarne qvarsitta. Yttre och inre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga och de förra ovanligt djupa i jemförelse med de sednare. Tornet, hvars sidomurar äro starkt inåtdragna, betäckes med en hög spira, som öfvergår från fyrkant till åttkant. Skeppets vattentak uppskjuter till betydlig del i tornets spira.
Tornet företer rundbågs- men skeppet och koret spetsbågsstil. Enligt en förteckning från medeltiden är kyrkan uppförd 1266[1]. Det är ganska troligt, att tornet på nämnde tid uppstått, men skeppet och koret äro minst hundra år yngre.
Altarbordet består af huggen och skifvan derpå är hålkälad af välslipad kalksten. Altartaflan utgöres af en liten klen oljemålning, hvilken föreställer Guds lam. Omfattningen är hållen i det uslaste moderna maner med en kruka å hvarje sida. Denna bråte bortskymmer till stor del altarväggens fönster.
Ett triumfkors, som hänger på korets norra sidomur, har något mindre än naturlig storlek. Christus bär törnekrona och har sammanspikade fötter. Ringen, hvilken är stor, siras i yttre kanten med bladverk. Fyrkanter i ändarna framte inom rundlar evangelisternas sinnebilder.
I kyrkan står en rund dopfunt af slipad kalksten. Foten är skråkantig. Mellanstycket har öfverst en ring. Skålen har skråkantig botten och raka sidor. Foten och bottnen äro alldeles släta, men sidorna prydas med tio grunda rundbågiga fält. Hela höjden utgör 3.4 och skålens yttre tvärmått 2.6.5.
På gången i skeppet ligger en rund kalksten, som håller 5.1 i tvärmått. I midten af stenen ses en skållik grund urhålkning och vid sidan derom och få tum derifrån en mindre sådan. Dessa urhålkningar förenas med en smal ränna. Från den större urhålkningen utgår en djupare ränna, hvilken slutar vid ett hål i stenen. Dopfunten har tvifvelsutan stått på stenen, och dopvattnet har naturligtvis blifvit uttömdt i den mindre urhålkningen, då det influtit i den större och derifrån genom den djupare rännan utrunnit och nedgått genom hålet i midten.
Hilfeling lemnar i sina anteckningar om ifrågavarande socken följande korta underrättelser. I Ardre nordvest från kyrkan sågos lemningar af ett presthus, som varit temligen stort och bestått af huggen sten med hvälfda rum. Der funnos jemväl ungefär hundra steg i sydvest från kyrkan ruiner af ett torn eller kastell likt en stor ättehög. Tusen steg från kyrkan vid Bringarfve visades lemmingar af en stor byggnad, hvilken varit uppförd af huggen sten. Likaledes sågos i Mullvalds ruiner efter ett stort stenhus med takhvalf.
Vi ha efterfrågat dessa ruiner, men vi ha icke fått derom något besked. Då samma ruiner voro för mer än ett halft sekel tillbaka föga betydliga, så torde deraf numera litet eller intet förefinnas.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 314.