Grekwännen
|
| Tryckt i Stockholms Posten. n:o 177 1823, 1823-08-04. |
Grekwännen.
A.
Hwar är det land, der konstens tempel samlar
en himmelsk ungdom i sin ljusa famn,
der främlingen bland minnesstoder famlar,
och dagen kysser sina gudars namn?
Hwar är det land? Jag längtar dit från norden.
Mer warm är solen der, och blommigare jorden.
Z.
Det är ej mer. Olympens sal står öde,
och Platos republik wet ingen af,
Athén är tomt, dess oratorer döde,
Och Thebes' portar stänga blott en graf.
Ack! will du se ruiner, hwarför ila
till fjerranländer hän? De rundt omkring dig hwila.
A.
Ej blott ruiner, men också det slägte,
som wettenskapers wagga fostrat opp;
se ångren gråta wid Sokrates häkte,
se glädjen leka ibland Nymfers tropp.
Farwäl! jag hastar öfwer land och sjöar
från nordens kalla berg till Hellas' blomster-öar.
Z.
O! främling, stanna qwar på fosterjorden;
det land, du söker, är af slafwar bygdt,
der thronar sjelfswåldet, der flyga morden,
för ärans helgedom är porten lykt.
Jag ser din tår: tryckt till din flickas hjerta,
skall du ej gråta mer, du ädle son af Hertha!
A.
Du ser min tår, se ock min luft att strida
för Greklands frihet med de tappras mod;
Mitt swärd är godt, det wantrifs i sin skida,
Det törstat efter Musulmännens blod.
Jag måste dit, der krigets åska wältar:
o! den, som fick en graf bland Thermopyles hjeltar!
Z.
Kom, ädle! tag min hand: det gamla Hellas
Skall segrande gå ur sin långa strid,
och lagerkransadt skall ett altar ställas
på hwarje punkt med knäböjd tro derwid.
Fostbrödralag wi swära nu hwarandra,
men stanna på det land, der Carlars skuggor wandra.
