Grufarbetaren

[ 4 ]

GRUFARBETAREN.

På himlahvalfvet håller solen vakten,
Jag ser dess strålar ej, de klara, rena.
Här sträfvar mörkret att allt ljus förstena,
Det, oinskränkt, vill här behålla makten.

Det thronar ännu i den öde trakten,
Der malmens ådror sig i berget grena,
Och der, vid blosset krökt, jag går allena
Och bryter jernet ur de hårda schakten.

Tungt är mitt arbet, grå min hjessa vorden;
Men släggan ger mig bröd, och efter fröjden,
Som yrar ofvan mig, jag längtar föga;

Ty fliten trifs i sjelfva underjorden,
Den Högste bor i djupet som i höjden,
Och än i mörkret ler mot mig hans öga.