Gubben Didrik
|
| Diktad 1797. Här från 12:e upplagan 1890 med kommmentarer och noter av Karl Warburg. Tonsatt av Dupuy. |
Gamle Didrik var en man,
Klok, som få väl skola finnas,
Och en plägsed hade han,
Som är värd att minnas:
Just som den ville all verlden fick rusta –
Aldrig man fann honom klaga och pusta:
Sällan hans bröst klämde fram något »ack!»
Didrik bara teg och drack.
Didrik hade ock en fru,
Första året dråplig qvinna.
Skillnad sen på förr och nu
Didrik fick besinna:
Allt som matronan fick ister kring magen,
Snäste hon gubben och skärpade lagen,
Tillade honom mång lyten och lack [1] –
Didrik bara teg och drack.
Didriks bröstarfvinge Jöns,
Virtuos på kam och giga,
Snattade sin grannes höns,
Älskade hans piga.
Gubben en gång smällde junkern på flinten.
Mor kom så till och försvarade pilten –
Didrik försigtigt sin rygg undanstack,
Kröp till vrån och teg och drack.
Didrik gubben, stackars mes,
Hade ock en enda dotter,
Som af bibel och katkes.
Gjorde papiljotter,
Frestade tången på sjette budordet,
Fick engång tvillingar hastigt vid bordet.
Gumman hon svor som en ryss och kossack –
Didrik bara teg och drack.
Didrik skuffad inom hus,
(Kan man det förtänka gubben!)
Tog sig jemt ett aftonrus
Klockan sex på klubben,
Hängde sin hatt på den vanliga spiken
Alltid ordentligt, gaf hin politiken;
Och när det hände slikt vådeligt snack,
Didrik bara teg och drack.
Didrik med sitt gråa hår
Och med ölet spildt på hakan
Ändtligt läggas uppå bår
Såg den ömma makan.
Didrik så nöjd följde liket i koret,
Myste och tyckte just om sig med floret,
Skyndade hem och spenderade rack, [2]
Sjöng i glädjen, sjöng och drack.
Karl Warburgs noter i Lenngrens Samlade skaldeförsök, 12:e upplagan 1890. redigera
Externa länkar redigera
På Projekt Runeberg finns noterna till melodin.