Gud är mitt ibland oss

Gud är här tillstädes

Tillskrivs Tersteegen och diktad 1729. Det är också möjligt att det är hans översättning av en latinsk text författad av Thomas à Kempis. Den här presenterade versionen är sjunde sången ur Lilla Kempis utgiven i Stockholm 1876. Texten där tagen ur Peder Håkansson Syréens Sångbok Christlig Sångbok utgiven 1843. En alternativ sång på samma tema finns i Andeliga Sånger och Werser 1806, nr 815 under rubriken "Om Låf och Tacksägelse samt Guds Tillbedjande", men med okänd författare/översättare. Den sjungs till Mel. 195, som enligt Melodie-Registret är densamma som används till den tyska psalmen Gott ist gegenwärtig. På wikipedia finns en artikel om Gerhard Tersteegen.

Versionen i Lilla Kempis 1876

Intrycket af Guds herrliga och kärliga närwarelse.

1.
Gud är här tillstädes:
Allt af honom glädes,
Allt skall ära ge.
Allt i osz må lära
Ödmjukt wörda, ära
Hans närwarelse.
Må wi rätt,
På wärdigt sätt,
Slå wår blick för Honom neder,
Offra pris och heder.

2.
Gud är osz helt nära.
Englar honom ära,
Böjde, natt och dag
De, med enig tunga,
Helig, helig sjunga,
Wörda Hans behag:
Hör ock Du,
O Herre! nu
Osz, då wi, ehuru ringa,
Dig ett offer bringa.

3.
Allt fåfängligt nöje,
Werdslig lust och löje,
Gladt wi offre opp.
Dig wi osz förskrifwe,
Dig wår wilja gifwe,
Dig wår själ och kropp:
Herre! war wårt stöd, förswar;
War osz när i kraft och styrka.
Dig wi swage dyrka.

4.
Lär mig rätt Dig prisa,
Och rätt wördnad wisa
För Ditt majestät.
Och som Englar kära
Din närwaro ära,
Wörda Dina fjät
Och Ditt bud,
Du store Gud;
Så må jag ock flitigt laga,
Att Dig städs behaga.

5.
Outgrundlig worden,
Himlen, luften, jorden,
Allt uppfyller Du;
Allt hwad ses och höres,
I Dig lefwer, röres —
Jag mig sänker nu
In i Dig,
Och Du i mig:
Låt mig Dig blott se och finna,
Men mig sjelf förswinna.

6.
Lifsens ljus, du sköna!
Låt mig Dig så röna,
Af Dig lifwas så,
Som de blommor späda
Sig för solen gläda
Och i fägring stå.
Uppfyll mig
Med kraft af Dig:
Låt din stråle i mig werka,
Mig Din Ande stärka.

7.
Gör mig ödmjuk, stilla,
fri från flärd och willa,
Genomträng min själ
Med Ditt ljus, det klara;
Sjelf Ditt werk bewara,
Led det till mitt wäl.
Anden min,
Till himlen Din,
Låt på örnawingar swäfwa,
Efter Dig blott sträfwa.

8.
Jag will Dig mig gifwa,
Dig en boning blifwa,
Dig en egendom.
Wärdes när mig wara,
Dig i mig förklara,
Gode Fader kom!
Herre kär!
Ditt barn jag är,
Ewigt lof jag Dig will bära,
Älska, lyda, ära.

Nr 815 Andeliga Sånger och Werser 1806. Mel. 195.

1.
Gud är här tilstädes!
låtom osz knäböja,
Och hans stora Namn vphöja!
Gud är midt ibland osz!
Låt osz stilla wara,
Då han sig will uppenbara.
Han, blott han, ingen an
Gud och HErre blifwer,
Den man äran gifwer.

2.
Gud är midt ibland osz!
Han som äfwenledes
Utaf Seraphim tilbedes;
Helig, helig, helig,
med en himmelsk tunga
Alla Engla-Chorer sjunga;
O wår Gud! Hör wårt ljud,
Då wi swaga, ringa,
Dig wår låfsång bringa.

3.
Högsta Gudomswäsend'!
låt det dig behaga,
Att tilbedjas af osz swaga;
Måtte wi allständigt som
Guds helgon göra,
Wåra harpor ljufligt röra;
Måtte wi ewigt bli
Dig till fröjd och fägnad,
Gud, wår tröst och hägnad!

4.
Gör osz små och böjde,
stilla och indragne,
Af din ljufwa frid intagne;
Som sig blomstren öpna
och mot solen luta,
För att hennes wärme njuta,
Hjelp osz så Redo stå,
På din strålar märka,
Låta dem få werka.