1.
Gud är vår tillflykt, starkhet, borg,
Vår hjälpare i nöden;
Han är vår glädjesol i sorg,
Vårt lif i själfva döden;
Ty frukta vi oss icke mer,
Om hela jorden sjönke ner
Och världen all förginges.
2.
Om hafets ras och böljans svall
Sig ville djärft upphäfva,
Att för dess buller bergen all'
Måst falla ned och bäfva,
Likväl må vi ej frukta oss,
Ty Herrens stad skall ej förgås,
Där han oss vill förglömma.
3.
I Herrens stad är lif och ljus,
Ty Gud bor själf där inne;
Där är vårt rätta fadershus
Och dit vår trängtan brinne!
Halleluja, ty Gud är när
Och vårt beskydd i faran är,
Pris ske hans namn allena!
