Gud, var mig nådig!
Jag lider ångest,
min kropp förfaller
af vedermöda,
min själ förvissnar
af mycken sorg.
År af min lefnad
förgå i suckar,
min kraft är bruten,
och jag försmäktar
för mina synder;
förbarma dig!
Jag är försmädad
utaf min ovän,
jag är en börda
för mina grannar,
jag är förgäten,
liksom en död.
I skymf och ofärd
är jag förkrossad,
liksom en spillra,
af alla trampad;
min Gud, jag tröstar
på dig allen!
I dina händer
stå mina dagar,
jag hafver syndat,
och du mig agar,
ditt anlet, Herre,
låt lysa mig!
Låt mig för folken
till skam ej varda,
och åt min ovän
mig ej antvarda!
O Herre, Herre,
förbarma dig!
