Gustav III:s brev till Gustaf Mauritz Armfelt den 27 juni 1791
|
| På Wikipedia finns en artikel om Gustav III. |
Fastän jag knappast är i stånd till att skriva till Er med någon som helst ordning och reda, min gode Vän, vill jag intet låta posten fara utan att Ni får se mina kråkfötter. Jag sänder Franc berättelse om allt vi vet, men det som inte står där, är att den enda ståndspersonen som beledsagade Kungen av Frankrike ut ur Paris var greve Fersen, som Fursten skickade från Le Bourget till son bror, Monsieur, på en annan väg, vilket räddade den stackars Fersen, som är i säkerhet i Luxemburg. Jag väntar på den person, som reste från Stockholm och som passerar Köpenhamn. Den personen bör vara här senast i morgon. Nu har ögonblicket kommit för Katarinas själsstorhet att manifestera sig. Hon har redan så många berättigade anspråk på odödlighet, men allt som suveräner säger eller gör beträffande den gemensamma saken kommer att överbringas till den mest avlägsna Eftervärlden.
Jag ber Er, min käre Vän, att sända min jakt till Warnemünde, när Ni mottagit detta brev. Ty med den vändning som saker och ting tar reser jag antingen om en vecka eller kommer jag inte tillbaka i år.
Och i båda fallen är det bra, att man tror, att jag kommer tillbaka.
Jag omfamnar Er av hela mitt hjärta.
Aachen den 27 juni 1791
G.
Jag gillar allt som ni gjort, Franc och Ni.[1].
Referenser
redigera- ↑ Gustaf III Mannen bakom myten, Gunnar von Proschwitz, Wiken, 1992 sid 463-464