Gustav III:s tal på Stockholms rådhus den 30 augusti 1790

Hållet efter freden vid Gustav III:s ryska krig. På Wikipedia finns en artikel om Gustav III:s ryska krig.

Då jag inför Herrens Altare uppfyllt min första pligt emot Den som gifver segrar och fred, som beskyddat mig och Riket, är det mig en kär skyldighet att åter uppträda på detta rum, der jag för tvenne år sedan tolkade min erkänsla för det nit och trohet J visat, då Riket skakades af in- och utvertes faror, som hotade dess sjelfständighet.

J hafven tagit till vapen till mitt och edert eget försvar. Med hvad känslor af glädje och tacksamhet påminner jag mig detta, då jag hoppas lugnet nu vara återstäldt! J hafven dertill bidragit, då J följt den första böjelse, hvarföre J väpnaden Eder, då J i flera år dermed fortfarit, utan att tröttna vid yrken, så mycket skilda från dem J vanligen omfatten. Det är en hel Menighet, som visat mig osvikliga prof af kärlek och tillgifvenhet. Det händer mig ock, hvad sällan händer Konungar, att hafva svårt till finna medel som bevisa min erkänsla.

Då jag på sådant sätt tolkar Eder den, vill jag lemna framtiden ett vittnesbörd af den trohet, som bör tjena till efterdöme. Jag har derföre beslutit att låta uppresa en Stod eller Obelisk, hvilken skall blifva en kär påminnelse för mina Efterträdare om den trohet jag funnit hos Magistraten och Borgerskapet. De prispenningar, hvilka fallit på min lott, såsom Befälhafvare vid de segrar den flotta vunnit, hvilken jag anfört, skola till detta ändamål användas. Jag önskar att Magistraten och Borgerskapet uppgifver stället dertill. Den ritning, som häröfver är författad, lemnar jag till ÖfverStåthållaren; den är okonstlad, som min erkänsla.

Jag tror mig ej behöfva gifva Eder ett mera öfvertygande bevis om den synnerliga nåd och benägenhet, hvarmed jag är Eder särdeles väl bevågen.

[Konung Gustaf III:s skrifter i politiska och vittra ämnen; tillika med dess brefvexling. Första delen: Tal och politiskas ämnen, Stockholm 1806-1812]