1.
Härlig är Guds himmel blå.
Det är skönt att se uppå,
hur de gyllne stjärnor blinka
och med stilla skimmer vinka
||: oss från jorden upp till Gud. :||
2.
Det var mitt i julenatt.
Andra stjärnor lyste matt,
men med ens på himlens båge
tände en sin klara låge
||: som en sol bland stjärnor små. :||
3.
Denna stjärna, ljus och blid,
som går upp i midnattstid,
bådar, att i Juda rike
föds en konung utan like.
||: Så var sagt från forna dar. :||
4.
Vise män av Österland
drogo genom öknens sand
att den Kungen känna lära,
att den Kungen offer bära,
||: som var född i samma stund. :||
5.
Så han fanns i Davids hem,
i det lilla Betlehem.
Ingen prakt var där att finna,
men där satt en fattig kvinna,
||: med ett nyfött barn i famn. :||
6.
Stjärnan troget följde de,
tills de fingo Kristus se.
Ock för oss går upp en stjärna;
om vi henne följa gärna,
||: komma vi till Jesus Krist. :||
7.
Denna stjärna, mild och ljus,
strålar fram i Herrens hus.
Det är Herrens ord det klara,
som han låtit uppenbara
||: att oss lysa på vår väg. :||
8.
Ständigt före oss hon går,
må vi följa hennes spår.
Upp till himlen hon oss leder,
där i fröjd vi falla neder
||: för vår Herre Jesus Krist. :||
