Hör på, ho lilla Greta
av Johan Jolin
Ur Ny Visbok af B. C. (1893). Texten av Johan Jolin och med i Filikromens 1:a häfte.


En komedi

Hör på, ho lilla Greta, ett ord jag säja vill — sa' jag.
Ack, kära Anners lilla, jag tiger tyst och still — sa' ho.
Det är just såsom så, att, att, att, att, att — sa' jag.
Åh stå ej så och skälf som en rötta för en katt — sa' ho.

Jag tänkte, tänk om Greta kund' tycka om — (mej sjelf, skulle
jag säja, men jag tordes inte så badus)
kund' tycka om min — ko sa' jag
Att Anners va så stollig, det kunde jag ej tro — sa' ho.


Om Greta kunde älska — (mej sjelf, skulle
jag säja, men jag tordes inte så badus)
min lilla svarta gris — sa' jag.
Åh, Anners ä' så hufvebryll som brömsen i en spis — sa' ho.

Om Greta kunde älska m—m—m— — mitt fula gråa ök sa' jag.
Jag kunde först med Anners få göra mitt försök — sa' ho.
(Men så gick jag tillbaka två steg till och så sa' jag):

Ack! Herre Gu' om Greta kund' ta sej fram med — mej — sa' jag.
Ack! Gu' i himlens tron, låt mej betänka med — sa' jag.
En vecka till betänketid, men inte blir det nej — sa' ho.

(Nä jekeln sa' jag, och gick fyra steg fram.)
Ack, toles jag få anhålla — om en liten — puss — sa' jag.
Jag hoppas aldrig Anners begagnar yobaksbuss — sa' ho.
(Nej fy vali, sa' jag. Tackar allramjukast — sa' jag.)

Ack, får jag ta om lifvet, och hålla sesåhär — sa' jag.
Åh, Anners ä' för go', som vill göra sej besvär — sa' ho.
(Tackar allramjukast, sa' jag)
Ja...Greta ho va dögduger som sjelfvaste hunn. (Men nu...)
Men nu så städar ho för studenterna i Lunn.