Han tände lyktor i den mörka dimman

Han tände lyktor i den mörka dimman
av Emil Gustafson
Ur Hjärtesånger 1895 (nr 1). Texten refererar till Ps. 104:24. På Wikipedia finns en artikel om Han tände lyktor i den mörka dimman.


1.
Han tände lyktor i den mörka dimman,
Der han på himlens stjärnegata for,
Och på hans allmagtsord i morgon timman
Steg solen fram på fästets högsta kor,
Och sången ljöd i tusen stämmors ljud;
Pris vare Gud!

2.
Han vatten göt från himlens höga salar,
Och hvalar lekte uti böljan blå
Och bäckar sorlade i gröna dalar
Emellan blomsterhöljda stränder då;
Och sången ljöd i tusen stämmors ljud;
Pris vare Gud!

3.
Och vid en fläkt från himlens andeländer
På söderns kullar cedrar sprungo opp,
Och hjordar betade på gröna stränder,
Och trastar drillade i furans topp,
Och sången ljöd i tusen stämmors ljud;
Pris vare Gud!

4.
Han gjorde mänskobarn med sina händer
Af jordens stoft i lifvets morgonstund,
Och barnets ängel log på sköna stränder
Vid lifvets vårfläkt uti Edens lund;
Och sången ljöd i tusen stämmors ljud;
Pris vare Gud!

5.
Hans röst igenom universum brusar,
Hans blick igenom alla höljen går,
Hans andedrägt i hvarje vindfläkt susar,
Hans lif igenom hvarje åder går,
Och alla verldar gifva återljud;
Pris vare Gud!