←  Dottern och styfdottern
Sagobok för barn
av Peter Christen Asbjørnsen och Jørgen Moe

Haren, som hade varit gift
Herremansbruden  →


[ 71 ]

Haren som hade varit gift.


Det var en gång en hare, som var ute och gick i det gröna.

»Hurrah! hip och hej!» skrek han, hoppade och sprang, och rätt som det var, så gjorde han ett par kullerbyttor och stod på två ben i gräset. Så kom der en räf lunkande.

»God dag, god dag!» sade haren. »Jag är så glad i dag, för jag har varit gift, skall du veta,» sade han.

»Det var ju bra det,» sade räfven.

»Åh, det var inte så bra heller, för hon var ett gammalt skrälle och så var det ett troll till käring jag hade,» sade haren.

»Det var illa det,» sade räfven.

»Åh, det var inte så illa heller,» sade haren, »för jag fick rikedom med henne, hon hade en stuga.»

»Det var ju bra det,» sade räfven.

[ 72 ]»Åh, det var inte så bra heller,» sade haren, »för stugan brann upp och allt det vi egde.»

»Det var då riktigt illa, det,» sade räfven.

»Åh, det var inte så illa ändå,» sade haren, »för hon brann upp, käringen med.»

*
[ 73 ]
Haren och räfven.
Teckning af E. Werenskiold.