Andromake.
Vill sig Hektor evigt från mig vända,
där Achillevs’ hjältearmar sända
nya offer jämt till Hades’ hall?
Vem skall väl din späda ättling lära
svinga spjut och fädrens gudar ära,
om i dag han ser sin faders fall?
Hektor.
Dyra maka, gråt ej mer och klaga:
ut till striden längtar jag att draga,
Gudar lägga svärdet i min hand.
Faller jag för dessa murars frälsning,
vill jag bringa stolt min segerhälsning
ned till Stygens skuggomhöljda strand.
Andromake.
Aldrig hör jag mer ditt vapen klinga:
ingen skall det mer i striden svinga,
Priams släkte slocknar i sitt blod.
Intet ljus står dig i Hades åter,
blott Cocyten uti öknen gråter,
och din kärlek dör i Lethes flod.
Hektor.
All min tanke, all min längtans lågor
sänker jag i Lethes lugna vågor,
dock min andes kärlek ej.
Hör! den stolte mig till striden kallar,
hejda sorgens vilda ström som svallar:
Lethe släcker Hektors kärlek ej.
