Helsningssång till en ny ledamot i sällskapet N. S.
| ← Till H. C. Andersen |
|
Till Johan Börjesson → |
Helsningssång
till
en ny ledamot i sällskapet N.S.
Det är så godt att tillsammans bo
Och slippa att ensam vandra,
Så ljuft att få sjunga sin visa i ro
Och känna och älska hvarandra.
När höstliga stormar derute gny,
Små foglar till varmare stränder fly,
Och det kan väl ingen klandra.
Så låta vi här, när kammarn är trång,
Våra hjertan vidgas och glädjas.
Med blomsterlänkar af vänskap och sång
Allt närmre vi sammankedjas.
När verlden är kall, när sorgen är tung,
Är det ljuft att sjunga sig varm och ung,
Det må väl de unga tillstädjas.
Välkommen då hit, som en älskad bror,
Med alla de skatter du eger!
Din tanke är klar, din håg är stor,
Tungt ditt ord uppå vågen väger,
Du pröfvat af verlden mera än vi;
Med goda råd du stånde oss bi,
En man i de ungas läger!
Och klingar vår sång ej alltid så rent
Ren skall dock vår vänskap brinna;
Förstå vi ej alltid hvad granskaren ment,
Till hans hjerta dock vägen vi finna.
En endaste regel för sången vi haft:
Guds rike består ej i ord, men i kraft,
Och blott den som kämpar skall vinna.
Välkommen! Det växer Förgät-mig-ej
Också i de låga kärren.
Och gäller det kamp, ej sviker du. Nej,
De delar båd’ segren och ärren.
Välkommen på kärlek och visdom rik,
Och skrif oss ett “blad ur din praktik”,
Välkommen, Anders R—n!