Hemligheten är Upptäckt!/Fjerde Kapitlet
| ← Tredje Kapitlet |
|
Slutord → |
1. Uti de föregående kapitlen har jag bemödat mig att framlägga för läsaren så tydligt och kortfattadt som möjligt de stycken som äro mest stridande mot biblen och sundt förstånd; nu will jag äfwen framlägga Mormonernas bewis för att de skola uppbygga Zion i Amerika, för att fullborda det hela.
Det största bewiset, som de hafwa derför, är uti Jacobs wälsignelse till Josef; wi skola nu betrakta, om Mormonerna hafwa något stöd der.
Jag will göra det i korthet, och derför, om läsaren will förstå mig, så läs först wälsignelserna till Josef i 1 Mos. 48 Cap. och 49 Cap. 22—26 v. samt 5 Mos. 33 Cap. 13—17 v. Dessa ställen, säger Pratt i sin skrift "Mormonsboks Gudomliga trowärdighet" N:o 6, sid. 16, tillhöra Amerika, och då Lehi (se Mormonsbok 1—42 sid) gick från Jerusalem och kom till Amerika, uppfylldes den 22 v. i 49 Cap. för det, att det står, "att skotten gingo upp öfwer muren." Och då det i 26 v. talas om att Josef skulle få större wälsignelser, intill de ewiga högarna m. m., säger Pratt, "att det war Amerika, som Josef skulle få, att det med rätta kunde kallas för de "ewiga högarna," för det att Amerikas bergskedja är så "stor och hög," och att Josef war "åtskiljd bland sina bröder," säger Pratt, "war då Lehi gick från Jerusalem öfwer hafwet till Amerika," ty det säges att de, som "reste från Jerusalem till Amerika woro af Josefs stam." Detta är i korthet hwad Mormonerna tro, och kunna wi finna, att Jacobs profetia uppfylldes, som Mormonerna säga, då hafwa de ett stort bewis för att Israel skulle samlas till Amerika, och då måste hela Mormonismen wara sann. Men om wi finna, att deras uttydning icke är i öfwerensstämmande med det öfriga i biblen, och att den är falsk, då får Mormonismen dödsstygnet för alla sina bewis i biblen.
Wi skola nu se hwad Jacob menar i denna profetiska wälsignelsen. Wi må först lägga märke till, att då Jacob talar wälsignelsen på sin sons huswud, så bodde han uti landet Gosen i Egypten. Se 1 Mos. 47 Cap. 27—31 v. Han liknar Josef wid en planta wid en källa, hward skott wära upp öfwer muren. Det kunde aldrig wara Jacobs mening, som Pratt säger, "att Josefs barn skulle gå från Canaan till Amerika och hafwet wara muren." Ty då "Josef skulle tillwära som wid en källa," då är det klart att Josef liknas wid en planta, som wäxer wid källan, och skotten gå upp öfwer muren. Till ex. om wi antaga att Josef är plantan, och Canaans land är trädgården, och omkring trädgården är muren, så är det naturligt att muren kan icke wara bredare än hela trädgården, utan smalare.
Canaans land är aderton Swenska mil bredt, och tjugo fyra mil långt. Om det nu wore som Pratt säger, då skulle muren wara flera hundrade gånger bredare än trädgården, ty wellan Canaans land och Amerika är omkring twå a tre tusen Swenska mil, och tillika står det icke i 22 v., att skotten skulle gå öfwer och komma pä andra sidan om muren, utan det står: "Deß (plantans) skott gå upp öfwer muren," d. w. s. på höjden. Detta påminner oß om en planta, som fanns i Österländerna och war af den beskaffenhet, att då hon planterades wid en källa, för att blifwa wattnad, så wäxte hon owanligt fort och frodigt, och då hon kom i höjd öfwer muren, då slog hon ut sina skott åt alla håll, och hon stod der med sin stora löfkrona frodig och herrlig. Nu weta wi wäl att i Israel höllos barn nästan som den största wälsignelse, man kunde så på jorden, och i Ps. 127: 3, 5 v. säger David: "Si, barn äro en Herrans gåfwa och lifsfrukt är en skänk. Säll är den, som sitt koger (hus) af dem fully hafwer." 128 Ps. 3 v.: "Din hustru skall wara såsom ett fruktsamt winträd, allt omkring i ditt hus; dina barn såsom oliveqwistar kring ditt bord." Af detta finna wi, att såsom skotten wäxte tätt, det ena wid det andra, så skulle det blifwa med Josef: han skulle, lik denna planta, få det ena barnet efter det andra, till deß att hans stam på slutet blef en stor och herrlig krona, liksom på plantan, som är en liknelse. Jacob hade säkerligen sett en sådan planta, emedan han bodde i det landet, der hon wäxte, och derför liknade han sin son Josef wid henne. Detta är den sanna och rätt betydelsen af den 22 versen. Och huru de än "hatade Josef, så blef han likwäl stark (se 23, 24 v.) genom den mägtiges händer."
Då Pratt af den 25 v. menar, att det skulle åsyftas Amerika, för att det står: "Af djupet som under ligger," och det skulle wara för "de höga bergens skull i Amerika," så skola wi nu se om denna profetia passar till Amrika eller Canaans land. Den, som känner dessa båda länders läge, kan snart beswara det. Canaans land, då wi se det, ligger mycket brant, sluttande ända ned till Medelhafwet, ungefär sålunda: och är ett fullkomligt bergland med sköna dalar och slätter; men Amerika är för det mesta slätt, utom en stor bergskedja, som löper midt igenom landet, och bergsträckan är ungefärligen lika i höjd med Hermons berg i Canaan; men i stället för att lik Canaans land slutta brant ned mot hafwet, så ligger denna bergskedja så långt in i Amerika, att det är ungefär femtio Swenska mil ifrån hafwet. Wid hafwet ligger landet nästan i jemnhöjd med hafwet och höjer sig mycket litet, tills det wid foten af bergskedjan, femtio mil från hafwet, begynner att blifwa brant; det sex ut ungefär sålunda: Således kunna wi se, att Canaans land passar till profetian. Och Jacob som bodde i Canaan, innan han flyttade till Egypten (se 1 Mos. 46 Cap. 1—7 v.), wisste derför huru landets läge war, och derföre säger han åt sin son, att i det landet skulle han få "wälsignelser af djupet (hafwet) som under ligger;" och tillika "på bröst och qwed."
Och då Josef i 26 v. får en större wälsignelse, så säger Pratt, att "den bestod deruti, att Josef skulle få ett större land, än det Abraham fick, nemligen Palestina eller Canaan, och det större landet skulle wara Amerika, och deß berg kan med rätta kallas "ewiga berg", för det de äro så stora, och att Josef skulle "wara åtskiljd bland sina bröder" war att några reste från Jerusalem till Amerika." Efter den Engelska öfwersättningen lyder den 26 v. som följer: "Din (Josefs) faders (Jacobs) wälsignelser äro större än mina förfäders wälsignelser, intill de yttersta gränsorna af de ewiga högarna: de (wälsignelserna) skola bifwa på Josefs hufwud, och på hans hjessa, som blef frånskiljd från sina bröder.
Wi skola nu se hwaruti desa wälsignelser bestodo. Wore Pratts uttydning rätt, "att wälsignelsen bestod deruti, att Josef skulle få ett större land," då will jag anmärka att det står, att det icke war Josef, utan Josefs fader Jacob, som sick den "större wälsignelsen," men "Jacobs större wälsignelse skulle blifwa på Josefs hufwud." För att grundligt få reda på detta, will jag först fråga: Hwaruti bestod den större wälsignelsen, som Jacob fick, än hans förfäder Isaac och Abraham? War det ett större land? Biblen säger åtminstone icke det. Hwad säger biblen att den bestod uti? Jo, den bestod deruti, att Jacob fick flera barn än hans förfäder. Hwar står det? Jo, det står uti 1 Mos. 16 Cap. 15 v. 21 Cap. 3 v. 25 Cap. 1—6 v. Der står att Abraham hade attå söner, och Isaac hade twå söner, se 1 Mos. 25 Cap. 25, 26 vv.; men Jacob hade tolf söner och en dotter, se 1 Mos. 35 Cap. 22 v. 34 Cap. 1 v. Således woro Jacobs wälsignelser större än hans förfäders wälsignelser, och att dessa wälsignelser icke bestodo uti att Jacob skulle få ett större land, kan tydligt ses af 1 Mos. 35 Cap. 9—12 v., det det står, att Jacob skulle få det samma landet som Abraham, och Abraham fick Canaans land till ewig besittning för sin säd, se 1 Mos. 12 Cap. 1—8 v. 15 Cap. 17 Cap. 22 Cap. 15—18 v. Jag will blott anföra ett par versar, nemligen 17 Cap. 8 v., som lyder: "Och skall gifwa dig (Abraham) och din säd efter dig det land, der du en främling uti är, nemliga, det hela landet Canaan till ewig besittningn, och (jag) skall wara deras Gud;" ap. 18 v.: "Din säd skall jag gifwa detta landet (Canaan), ifrån den elfwen i Egypten, allt intill elfwen Frath." Af detta se wi att Canaans land blefgifwet för hela Israels säd till ewigt arf, och då landet war "ewigt," så är det icke att undra på att Jacob omtalar att hans säd (barn) skulle upptaga landet "intill yttersta gränsen af de ewiga högarna." Skulle det wara som Pratt säger, då kunde jag med lika skäl säga, att Norska fjellen med rätta kunde kallas för de ewiga högarna, för det att der äro så stora berg, och begynna säga att det war det landet, som Josef fick i wälsignelsen af Jacob. Det är här icke fråga om, att det kan kallas, utan att wara; alla berg på jorden äro ju lika waraktiga, och då skulle ju också alla berg kunna kallas "de ewiga högarna;" och skulle Josef hafwa på detta sätt hela jorden, hwar skulle då alla andra nationer bo? Skulle de hafwa en annan jord att bo på, eller hur, I Mormoner?
Men säkrast är att Jacobs barns land Canaan skulle blifwa befolkadt af dem, intill det "ewiga Canaans högars yttersta gränsor," ty då landet är "ewigt," då måste högarna i detta landet också wara "ewiga," och denna wälsignelse (se 26 v.) "skulle komma på Josefs hufwud," det will säga: att lika så fruktsam som Jacob war, skulle också Josef blifwa, så att Josef skulle blifwa till en myckenhet af menniskor, se 1 Mos. 48 Cap. 16, 19 vv.
Och att "josef blef frånskild från sina bröder," war på det sätt en son ännu i dag kan blifwa, i det att han är lydigare än sina bröder. Och i 1 Mos. 37 Cap. 3, 4 vv. står det, att Josefs bröder blefwo wreda på Josef, för det att Jacob älskade honom mer och gaf honom mera kläder än de andra bröderna, och i Josua 16 Cap. kunna wi se, att Josef fick twå delar land, emedan Josefs slägt war så talrik, och hans bröder fingo blott en del; äfwen fick Josef den skönaste delen af hela landet, till uppgyllelse af 5 Mos. 33 Cap. 13 v. "Men Josefs land ligger i Herrans wälsignelse, der äro ädla frukter af himmelen, af daggen, och af djupet (hafwet) som under ligger" (isynnerhet i Sarons sköna dalar, några mil från Jerusalem). 17 v.: "Hans herrlighet är såsom en förstfödd oxe, och hans horn spsom enhörnings-horn; med dem skall han stånga (samla) folken i hop intill landets ända (Canaans lands, de ewiga högars yttersta gränsor); dessa äro Efraims tiotusen och Manasse tusen."
Då Pratt talar om Efraims wälsignelse, se 1 Mos. 48 Cap. 16, 19 vv., att de skola blifwa en mängd nationer midt på jorden, säger han, att "det blef uppfyldt, för att Indianerna, efter Mormons bok, woro af Efraims säd, och att de äro en mängd nationer i Amerika." Jag will här bemärka, att efter grundtexten heter det: "att de (Efraim och Manasse) skola förfiska sig midt på jorden." Ordet: "förfiska sig" betyder, att de skola föröka sig lika fort, som fisten förökar sig, ty wi wete att af en siskrom blifwer en hel mängd fisk; så är det med Josefs söner, de skulle föröka sig till en stor hop af folk i en hast, hwilket de äfwen gjorde, se Jos. 17 Cap. 14—18 vv. Och att Pratt säger, att "Amerika är midt på jorden," det är en osanning, ty Amerika är långt och smalt, det sträcker sig från norr till söder, och det finnes intet land hwarken på södra eller norra ändan af Amerika, således kan Amerika icke kallas att wara midt på jorden; men då wi se på jordgloben, finna wi att Canaan ligger midt på jorden, d. w. s. i den gamla werlden, ty det ligger stora landskap på alla sidor om Canaan, så att det i den mest bokstafliga mening ligger midt på jorden, och således är det icke i Amerika utan i Canaan, som de skola tillwäxa och förökas till en mångfaldighet af folk.
I Skand. Stj., 10 Årg., 29 sid., 1 rad. uppifr. tala Mormonerna om "att Indianerna kommo från Jerusalem och att de woro af Josefs stam," att Esaias har följande herrliga skriftställe angående detta: "De wandrade genom öknen hans winqwistar äro förskingrade, och öfwer hafwet förda." (Es. 16 Cap. 8 v.) Detta är ett språk, som synes som ett oomstötligt bewis på, att de hafwa rätt uti sitt påstående, nemligen, att några kommo från Jerusalem öfwer hafwet till Amerika. Men huru förwånad blifwer man icke, då man slår upp ofwannämde kapitel, ty då sinna wi, att det talas om Moabiterna och ingalunda om Josefs säd. Josef härstammade från Abraham, men Moabiterna härstammade från Loth, se 1 Mos. 19 Cap. 37 v. Och Loth och Abraham lefde och bodde tillsammans, se 1 Mos. 13 Cap. 1 v.
Är det på det sätt som I Mormoner wiljen bewisa Mormonismens sanning med biblen, och säga, att den öfwerensstämmer med biblen, då kan man på samma grund och samma sätt af biblen bewisa, att man har Guds befallning på att röfwa, stjäla, mörda, hora, och göra allt slags ondt, ty det står i biblen att det fanns sådana personer, som gjorde det, och sedan står det i Nya Testamentet, Luc. 10 Cap. 37 v., följande: "Gack, och gör du sammaledes."
Men skola wi wara ärliga, så skola wi icke läsrycka språken i biblen, utan se efter hwad som står före och efter, och sätta hwart och ett på sitt rätta ställe, och icke lösrycka språk, för att låta se, hwad läror man kan få ur biblen.
Ett lika stort fel hafwa de tagit i Skand. Stj., 10 Årg., 135 sid., 16 rad. uppifr., ty der citera de följande språk till bewis för, att Israel skall samlas i dessa dagar. Es. 5 Cap. 26 v.: "Ty han skall uppresa ett baner fjerran ibland hedningarna, och locka dem ifrån jordens ända: och si, hastigt och snarligen komma de." Detta synes som ett stort bewis för, att Mormonerna hafwa sannt uti, att Israel skall samlas till Amerika, ty dit samlas ju de ibland hedningarna; men då wi läsa 24—30 v., skola wi finna, att det icke är frågan om att Israel skall samlas, utan att hedningarna skulle församlas till Canaan, för att taga Israel och bortföra det i fångenskap, och detta weta wi att det har skett, ty Herren lockade hedningarna från jordens ända, för att dermed tukta Israel, genom att sätta det i fängelse, hwar det är ännu i dag, fastän några hafwa begynnt att samlas.
I Skand. Stj., 10 Årg., 218 sid., 6 rad. uppif., står det: "Då Mormonerna resa till Utah, är det Israel, som wänder tillbaka till sitt land." Hwad kan wara mera dåraktigt taladt än detta, ty för att kunna wända tillbaka, så måste man förut hafwa warit der, t. ex.: Jag kan aldrig wända tillbaka till England. Hwarför? Jo, för den simpla orsakens skull, att jag aldrig har warit der. Men Israel har sått Canaans land till arf, och derför kunna de wända tillbaka dit; men Israel har icke warit i Amerika och blifwit fördrifwet derifrån till alla nationer, så att det kan icke återwända dit; men i Canaans land har Israel warit, och dit skall det återwända "och icke en blifwa qwar ibland nationerna." Se Hes. 39 Cap. 28 v.
I Skand. Stj., 9 Årg., 51 sid., wilja Mormonerna bewisa att Es. 2 Cap. 2 v. blifwer uppfylld nu, då de resa till Utah-bergen och der uppbygga ett tempel, för det att bergen der äro högre än i Jerusalem, och för det att de äro i alnmått något högre än Jerusalems berg; men wore det så att det alnwis skulle upphöjas, då säger Esaias icke, att templet skulle upphöjas "öfwer alla berg och högar." Det står nemligen, att "detta är det Esaia Amos son såg (märk! icke ett främmande land, utan) om Juda och Jerusalem. Uti yttersta tiden skall det berget (icke templet), det Herrans hus (templet) uppå står, tillredt warda högre än alla berg, och öfwer alla berg upphöjdt warda m. m." Således om I Mormoner skulle få denna profetia uppfylld bokstafligt efter edert uttokningssätt, då måsten I hafwa så stor tro, att I kunde flytta Moria berg (der templet stod) dessa twå a tre tusende mil till Amerika, och likwäl fån I icke templet, utan blott berget.
Således för att få en sann uttydning på dessa Esaja ord, så skola wi se efter huru Israel hade det innan det blef fördrifwet i fångenskap, se 1 Kon. 3 Cap. 2 v. och 12 Cap. 26—33 v. — 2 Kon. 16 Cap. 4 v. innehåller allt det öfriga, som lyder: "Och han gjorde offer, och rökte på högarna, och på alla backar, och under all grön trä." I ofwananförda 1 Kon. 12 Cap. 26—33 v. står det, att Israels Konung befallde Israel, att de icke skulle gå till Jerusalem och tillbedja, på det de icke skulle tillfalla Juda konung igen, och derför uppbyggde han ett altare i Bethel och Dan, och äfwen på andra ställen. Men i de yttersta dagarna skola de icke säga så, utan Israels och Juda hus skola blifwa ett folk på Israels berg, se Hes. 37 Cap., och då skola wäktare på Efraims berg (6 mil från Jerusalem) ropa: Upp och låt oß gå upp till Zion till Herren wår Gud, se Jer. 31 Cap. 6 v. Och Zion ligger i södra ändan af Jerusalem, se 2 Sam. 5 Cap. 6—10 v. 1 Kon. 8 Cap. 1 v. och äfwen står det i Sach. 8 20—23 v. 14 Cap. 16—21 v. Es. 60 Cap. Mich. 4 Cap. 1—5 v. Der kunna wi se att de skola tillbedja i Jerusalem, och då blifwer Herrans hus, berg, upphöjdt öfwer alla de andra bergen, som Israel offrade på i fordna dagar, och det är hwad Esaias menar, ty icke kunde han mena, att berget skulle flyttas till ett annat land på bergen, utan det blifwer nog upphöjdt ändå, fastän det står i Jerusalem, då folk och konungariken skola komma till Jerusalem och tillbedja Herran Zebaoth, som då regerar på jorden, se Uppb. 20 Cap. Det finnes män på jorden nu, som blifwa upphöjda, uan att behöfwa stiga upp på ett högt berg, och då kan också tempel-berget blifwa upphöjdt genom att folk från alla nationer komma dit för att tillbedja Herran, och det behöfwer icke att ställas på ett högt berg i Amerika.
Mormonerna säga, för det att det står: "Zion och Jerusalem," att det skulle wara twå ställen; men jag will bewisa, att både Zion och Jerusalem fanns äfwen i gamla Testamentet. Derom läs följande: 1 Kon. 8 Cap. 1 v. 2 Kon. 19 Cap. 20, 21, 29—32 v. 1 Chrön. 11 Cap. 4—8 v. Jer. Kl. 1 Cap. 4, 6, 17 v. 2 Cap. 1, 8—10, 13—18 v. 4 Cap. 10, 11 v. 5 Cap. 11, 18, 21 v. Es. 31 Cap. 8, 9 vv. Am. 6 Cap. 1 v. Mich. 3 Cap. 10—12 vv. Och då det fanns förr, då är det naturligt, att det är det samma "Zion och Jerusalem," som skall wara i de sista dagarne, och deßutom bruka profeterna sådana dubbla uttryck på flera stållen, t. ex. i Es. 14 Cap. 1 v.: "Ty Herren skall förbarma sig öfwer Jacob, och ännu utkora Israel." Detta kan för en okunnig se ut som om profeten skulle tala om twenne män, Jacob, den ena, och Israel, den andra. Men då wi läsa 1 Mos. 35 Cap. 10 v., finna wi att det är en man. Der heter det: "Och (Gud) sade till honom: Du heter Jacob; men du skall icke mer heta Jacob, utan Israel skall du heta, och så kallade man honom Israel." På många andra ställen begagnar profeten lika uttryck; jag will citera följande: 76 Ps. 3 v. 78 Ps. 21, 61 vv. 122 Ps. 125 Ps. 1,2 vv. Es. 9 Cap. v. 44 Cap. 1, 21, 23, vv. 45 Cap. 4 v. Jer. 14 Cap. 19 v. 26 Cap. 18 v. 50 Cap. 4, 5 vv. Uti Es. 31 Cap. 9 v. står: "Den i Zion en eld hafwer, och en ugn i Jerusalem." Och i Jer. Kl. 4 Cap. 11 v. står: "Han hafwer i Zion upptändt en eld, hwilken ock hans grundwal upptärt hafwer." Således kunna wi se, att det fanns Zion, så wäl som Jerusalem i fordna dagar, ty då Jeremias sjöng sina klagowisor, war Israel redan bortfördt, och elden hade förtärt Zion.
Men Guds folk kallas äfwen Zion. David säger i 78 Ps. 67—70 vv.: "Utan utwalde Juda slägt det berget Zion, som han älskade," ty Jerusalem och Zions berg tillhörde Juda. Och i 135 Ps. 20, 21 vv. utbryter han: "I som frukten Herran, lofwer Herran. Lofwad ware Herren, af Zion, den i Jerusalem bor. Halleluja." Och Esaias 30 Cap. 19 v. säger: "Ty Zions folk skall bo i Jerusalem; du skall icke gråta." Zion är Guds folk, men berget Zion är i Jerusalem, eller rättare: Jerusalems södra ända är byggd på Zions berg. Och "af Zion skall lagen utgå och Herrans ord från Jerusalem." Es. 2 Cap. Jag frågar: Hwad är lagen? Är det icke Herrans ord? Jo, wisserligen. Och hwad är Herrans ord? Är det icke laggen? Jo, wisserligen. Men på hwad sätt skall lagen utgå? Jo, på samma sätt som då Moses fick de tio budorden. Herren talade till Mose, och Mose talade till folket. Så också nu, men med den skillnad, att det skall icke ske i förskräckelse, i rök och damm, utan Herren skall bo i Jerusalem (se Sach. 8 Cap. 3 v). Och från Herrans egen mun skall ordet utgå till Zion (Guds folk). Och Zion bär det ut till hedningarna. Sålunda skall profetian bokstafligt uppfyllas: "Ty af Zion (Guds folk) skall lagen utgå (till hedningarna). Och Herrans ord af Jerusalem," ty i Jerusalem skola de ewiga Guds lagar utgå af honom sjelf.
"Men," säger en Mormon, "står det icke i Es. 33 Cap. 16 v., att Zion skall bo i höjden, och klipporna skola wara deras fäste och beskydd." Jo wäl, och det skall ske också, ty Efraims berg, som ligga 6 mil från Jerusalem, äro så beskaffade, att de tjena till förswar för fienderna, och det wißte Esaias, derför lofwar han Israel, att de skola få bo der, och de skola ändock så förökas, att de skola icke allenast bo i Canaans land, utan de skola småningom intaga det ena af hedningarnas land efter det andra, så att de skola få se ett långt ifrån liggande land; men Jerusalem är centrum (midtpunkten) och der är det först börjadt, men icke Amerika.
Mormon: "Men Esaias säger ju i 20 v., att Zion skulle få se Jerusalem, är deraf icke tydligt, att det måste wara twå samlingsplatser."
Jag: Har du sjelf läst den versen?
Mormon: "Ja, jag har läst den mpnga gånger."
Jag: Huru kan du då säga, att det skall wara twå samlingsplatser? Ty det heter icke: "Se, Zion wår högtidsstad, dina ögon skola få se Jerusalem;" utan det står: "Se Zion (se Guds folk), wår högtidsstad (som heter Jerusalem); dina ögon (Zions, Guds folks ögon) skola få se Jerusalem (wår högtidsstad), en herrlig boning; ett tabernakel, det icke bortfördt warder, m. m."
Mormon: "Du är alltför swår emot mig, men jag will nu anföra ett stycke, som du icke så lätt kan motbewisa. I Jer. 3 Cap. 14 v. står det, att Herren skall låta dem komma till Zion, och gifwa dem der herdar efter sitt hjerta, och det hafwa Mormonerna i Zion (Utah)."
Jag: Du kunde wara god och läsa nämde kapitels 14—19 vv., så skall du finna, att detta Zion är i Jerusalem.
Mormon: "Jag ser att det är icke mödan wärdt att tala löngre wid dig, men ett ord till will jag säga: Esaias säger i 26 Cap. 20 v., att Guds folk skulle gå in i en kammare. Och Saltsjöstaden i Utah, dit Mormonerna samlas, är omgifwen af styhöga berg, så att ingen kan komma öfwer dem, och det är blott tre ingångar, så att det är alldeles likt en kammare, och då Mormonerna först kommo till Utah, så war det en ofruktbar öken; och Es. 35 Cap. talar om att öknen skulle uppblomstra, och det har den nu gjordt i Utah, sedan Mormonerna kommo dit. Kan du wederlägga det också?"
Jag: Om du läser det förstnämnda (26) kapitlets 19, 20 vv., skall du få se, att Esaias talar om uppståndelsen, men tills uppståndelsen sker, skall Guds folk gå in i kammaren och fördölja sig. Se äfwen Job 14 Cap. 13 v. Ps. 30 Cap. 6 v. Och då Esaias i 35 Cap. talar om att öknen skulle uppblomstra, menar han icke Amerikas, utan öknarna, som omgifwa Canaans land; men då du berättar att Utah war en öken förut, och att landet mycket wäl kan liknas wid och wara som en kammare, det wet jag och den kan wäl kallas "bergens kamrar." I Skand. Stj., 6 Årg., 160 sid., 17 rad. uppifr. 7 Årg., 246 sid., 17 rad. nedifr. 9 Årg., 218 sid., 2 rad. uppifr., kallas det så.
Jag kommer ihåg, da Liljenqwist (han är en af de sjuttio Äldste från Utah) war här i somras (1861) för den orsaken, att jag war i twifwel om Mormonismen war sann, jag icke kunde så bewis af honom för deß sanning; han bjöd nog till, men det war icke något bewis. Wi sutto en gång och talade om Christi andra tillkommelse, då sade han följande ord till swar på en till honom af mig framstäld fråga: "Ja, — jag kan på sätt och wis säga, att hans tillkommelse (Christi) är redan skedd, ty han har uppenbarat sig ofta i Zion (Utah), och han wistas i trakten deromkring." Således är summan, att i öknen, i Utah bergskammare har Christus uppenbarat sig, och wistas deromkring. Men huru allwarligt har icke Christus sjelf warnat just för detta, i följande ord i Matth. 24 Cap. 23—28 vv.: "Om någon säger då till eder: Si, här är Christus, så tror det intet. Ty falska Christi och falska profeter skola uppkomma, och göra stora tecken och under (se Uppb. 13 Cap. 13—15 v), så att om möjligt wore, skola också de utwalde förförde warda. Si, — jag hafwer det sagt framföre åt, derföre om de då säga till eder: Si, — han (Christus) är uti öknen; gå icke ut, si, — han är i kammaren; tror det icke. (Så icke åstad, och följ icke heller.) Ty såsom ljungelden ljungar ofwan af himmelen, och lyser öfwer allt det under himmelen är, se Luc. 17 Cap. 23, 24 vv., så warder ock menniskones sons tillkommelse. Men der åtelen (maten) är, dit församlas ock örnarna. Och det blifwer till Canaans land och icke Amerika. Och då de kunna yttra sig så groft här, hwad skall det då icke wara i Utah!!!
Uti en skrift, betitlad: "Det nya Jerusalem," 12—14 sid. står det, "att ett nytt Jerusalem skall uppbyggas i Amerika." Och i Skand. Stj., 10 Årg., 133 sid., 5 rad. uppif. står: "att det nya Jerusalem skall uppbyggas i Independence, i Jackson County i Missourie i Amerika, och att Jesus der skall komma ned, och regera med Mormonerna." Och i "Mormonsbuk," 480—485 sidd. står det, "att Nefiterna (Indianerna) skulla blifwa Guds folk, och att andra folk skulle komma och hjelpa dem att uppbygga Zion der (i Amerika), och att de skola stadfästas der, och ej komma derifrån, utan blifwa ett fritt folk."
Detta har jag påpekat, för att man kan få se att det är Mormonernas, lära att de skola stanna qwar i Amerika, så att icke någon af Mormonäldstarne kan komma och säga, att "Mormonerna skola sedan resa till Jerusalem, och att de samlas till Amerika, blott för närwarande, för straffdomarnas skull." Men wore det så, att Mormonerna skulle komma att resa till Canaan sedan, då blefwe "Mormons boks" profetia i och med detsamma en lögn, ty den säger, "att de skola stadfästas der" (i Amerika).
Och då jag har bewisat Mormonerna, att det icke finnes ett enda bewis i bibeln för att de skola samlas till något annat land än till Canaan och närgränsande land, och icke till Amerika, då hafwa de swarat mig: "Wi predike icke att någon skall samlas till Amerika, utan wi predike Christi Evangelium." Men dertill swarar jag, att det är blott inwändningar för att de skola slippa ifrån, ty nästan i hwar predikan kommer det att talas om, att Mormonerna samlas till Amerika, och äfwen resa stora skaror för hwarje år till Utah. Och i Skand. Stj., 9 Årg., 57 sid. åläggas Äldstarne på det bestämdaste, "att de icke skola förglömma att predika om samlingen till Zion" (Utah).
Jag gick från ämnet, men will nu fortsätta det. Att ett nytt Jerusalem skall uppbyggas, det är helt och hållet inneslutet inom mormonismen, ty i bibelen finnes intet spår dertill. Det är blott ett Jerusalem på jorden som skall uppbyggas, och det är det gamla, som skall uppbyggas på sin förra plats, se Hes. 40—48 Cap. Hesekiel beskrifwer huru det skulle uppbyggas, och äfwen templet. Och Johannes i Uppb. 21 Cap. talar om hur det skulle komma ner från himmelen, på den nya jorden, ty då skall det gamla Jerusalem blifwa nytt, liksom den gamla jorden har blifwit ny. Men i det nya Jerusalem "skall intet tempel wara, ty Allswåldig Gud är sjelf templet."
Det säger han, som wittnesbörd bär härtill: Ja, jag kommer snart. Amen! Ja, kom Herre Jesu. Wårs Herras Jesu Christi nåd ware med eder alla. Amen. Uppb. 22 Cap. 20, 21 vv.