Herdinnan (1850)

←  Blinda Flickan wid grinden

Sånger av Pehr Thomasson Herdinnan

Den Liknöjde  →

N:o. 7.

Herdinnan.

E+2+3+6+7.

Lifligt.

44) 1 3 5 6 5 4 3 0 |

Tiden ståndar aldrig still,

5 6 5 6 5 8 6 5 |

Timmarna som swalor fara

1 3 5 6 5 4 3 0 |

Sörja må hwem helst som will,

5 6 5 6 5 8 6 5 |

Jag will glad och lustig wara.

Hastigare.

34) 5 5 4 4 4 3 |

Foglar, blommor och träd 5 5 4 4 4 3

Glädjas och fröjdas med,

5 | 8 7 6 5 4 3 2 1 |

Hwi skulle jag sucka och klaga.

Trasten sjunger gladligen
I naturens stora kyrka:
Han, som jag, wäl har en wän
Att i ro och tysthet dyrka.
Dufwan kuttrar på qwist.
Källan porlar så friskt
Och bäcken hörs susa i dalen.

Lilla Lärkan ljufligt slår
Högt i rymdens blåa salar,
Hennes sång jag wäl förstår:
Hwarje ton till ghertat talar.
Tjädern spelar i topp,
Orren leker... Hopp, hopp!
Se Ärlorna trippa på ängen.

Göken gal i löfrik ek,
Mygg och bi i stora flockar,
Swärma lustigt om i lek,
Skatan skrattar, anden lockar
Sina käraste små
Ut bland böljorna blå,
Der snöhwita swanorna segla.

Öfwer allt är frid och fröjd;
Endast muntra, glada wäsen
Swäfwa om från dal till höjd
Ibland blommorna och gräsen.
Ingen klagande röst,
Intet suckande bröst
Mitt öra förnimmer i skogen.

Sorla lifligt muntra bäck!
Källa, porla friskt i dalen!
Dofta rikligt rosenhäck!
Dufwa, kuttra ömt i alen!

Min älskling kommer snart,
Kysser mig – det är klart
Och se'n står wårt bröllop till hösten!

---