Historietter/Tuschritningen
|
DRÖMMEN OM EVIGHETEN → |
EN aprildag för många år sedan, på
den tid då jag ännu undrade öfver
lifvets mening, gick jag in i en liten
cigarrbutik vid en bakgata för att köpa
en cigarr. Jag valde ut en mörk och
kantig El Zelo, stoppade den i mitt
fodral, betalade den och gjorde mig
färdig att gå. Men i detsamma föll det
mig in att visa den unga flickan, som stod i butiken, och hos hvilken jag ofta
brukade köpa mina cigarrer, en liten
handteckning i tusch, som jag
tillfälligtvis hade liggande i plånboken. Jag hade
fått den af en ung konstnär, och i mitt
tycke var den mycket vacker.
»Se här,» sade jag, och räckte henne den, »hvad tycker ni om det här?»
Hon tog den i handen med nyfiket intresse och såg på den mycket länge och mycket nära. Hon vände den på flera olika håll, och hennes ansikte fick ett uttryck af ansträngd tankeverksamhet.
»Nå, hvad betyder det?» frågade hon till sist med ett vetgirigt ögonkast.
Jag blef en smula häpen.
»Det betyder ingenting särskildt,» svarade jag. »Det är bara ett landskap. Det är mark, och det där är himmel, och det där är en väg ... En vanlig väg ...»
»Ja, det måtte jag väl se,» fräste hon till i tämligen ovänlig ton; »men jag ville veta hvad det betyder.»
Jag stod rådvill och förlägen; jag hade aldrig kommit att tänka på, att det skulle betyda någonting. Men hennes föreställning stod icke att rubba; hon hade nu en gång fått för sig att taflan måste vara något slags »hvar är katten?» Hvarför skulle jag annars ha visat henne den? Till sist satte hon upp den mot fönsterrutan för att få den genomskinlig. Troligen hade man någon gång visat henne ett slags egendomliga spelkort, som under vanlig belysning föreställa ruter nia eller spader knekt, men som, då man håller dem upp mot ljuset, föreställa någonting oanständigt.
Men hennes undersökning gaf intet resultat. Hon lämnade igen handteckningen, och jag beredde mig att gå. Då blef den stackars flickan med ens mycket röd och bröt ut med gråten i halsen:
»Fy, det är riktigt illa af er att göra narr af mig så där. Jag vet mycket väl att jag är en fattig flicka, som inte har haft råd att skaffa mig någon vidare bildning; men därför behöfver ni väl inte göra narr af mig. Kan ni inte säga mig hvad er tafla betyder?»
Hvad skulle jag svara? Jag skulle ha gifvit mycket för att kunna säga henne hvad den betydde; men det kunde jag icke, ty den betydde ju ingenting!
Ja, det är nu flera år sedan dess.
Jag röker nu andra cigarrer och köper
dem i en annan bod, och jag undrar nu
icke längre öfver lifvets mening; men
det är icke emedan jag tror mig ha
funnit den.