Hjärtan, enigt sammanslutna,
söken i Guds hjärta ro.
Lågor, ur Guds väsen flutna,
brinnen klart i Kristi tro.
Han vår hövding, vi hans svurna,
solen han, och vi dess glans,
grenar av hans livsträd burna,
han är vår, vi äro hans.
Gud ske ära! Vilka höjder,
vilka djup av idel nåd,
vilka osägbara fröjder,
oss beredda i hans råd!
Gud, som var och är och bliver,
Unders under är hans namn,
sig i Kristus åt oss giver,
sluter oss i fadersfamn.
Kristus, du som oss förenat
till en helig brödrarund,
lär oss, såsom du det menat,
älska till vår sista stund.
Tänd i oss den helga flamman,
som all själviskhet förtär.
I din sanning bind oss samman,
du som själv Guds sanning är.