1.
Hur underlig är du i allt vad du gör,
vem kan dina vägar förstå.
Men ett är dock säkert: den väg du mig för
för mig är den bästa ändå.
2.
Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör,
men du skall få se det en gång.
Du ängsliga hjärta, vad sörjer du för?
Ej prövningens dag är så lång.[1]
3.
Mång tusende vagnar, o Herre, du har,
och vilken du väljer för mig
kan göra detsamma, ty lycklig jag far
till himlen i sällskap med dig.
4.
Och när som Elia i ilande fart
jag lämnar den ödsliga strand,
all smärta försvinner och allting blir klart
hos Jesus i fröjdernas land.
5.
I tillbedjan skall vi då böja oss där
och ropa mångtusen i kör:
Rättfärdig och nådig, o Herre, du är
för evigt i allt vad du gör!
6.
Så bidar jag tålig och nöjd med min del
till dess alla varför får svar.
Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel:
ett arv utan like jag har.
