O, du, som verldars millioner
Uti din faders-hägnad tar,
Hvars makt är evigt uppenbar
För alla folk och religioner,
I hvad för hamn du dig vill te,
I hvad för skick dig för oss bilda,
Nationer, hyfsade och vilda,
Dig en gemensam ära ge.
Hvar skall man högst ditt väsen skatta,
Du himlarnes och jordens gud,
Uppå hvars visa allmakts-bud
I rymden verldar blefvo satta,
Du, som åt sferer rörsel ger
Och lifvar knottets strödda härar,
Som uti molnets blixt förfärar
Och uti solens blickar ler?
Från ekens stam till veka sippan,
Till allt är stämpeln af dig sträckt.
Det stoft, som flyr med vädrets fläkt,
Den tyngd, som mässar sig i klippan,
Allt är min häpna undrans mål,
Hvarthelst dig tanken vågar följa,
Från oceanens djupa bölja
Till droppen uti blommans skål.
Men när du ur sitt intet väckte
Planeter, sol och jord och haf,
När allt en varelse du gaf,
Du gaf den sällast åt mitt slägte:
Du skänkte det en känslig själ
Och denna själ en kraft att verka,
Förstånd att dina under märka
Och böjelser att göra väl.
Du gaf den forskande förmåga,
Som öppnar jordens fasta kropp
Och än på fästet stiger opp,
Der gnistrande kometer tåga.
Du menskosjälen värdig dömt
Att vidt naturens verk förnimma;
Men händelsernas nästa timma
Du i ett lyckligt mörker gömt.
För oss du bildade naturen
I skönt och ständigt vexladt skick.
Till rike menskan jorden fick
Och monarkien öfver djuren.
Du gaf oss med förnuftets bloss
En varning emot brott och våda
Och låter oss din godhet skåda
Jemväl i hvad du nekat oss.
Men hvad som högst din nåd förklarar
Och högst hvar dödligs dyrkan får,
Det är det ljus, som från dig går
Och sig för hjertat uppenbarar,
Den lag, du menniskorna lär
Som alla samfunds-dygder föder,
Som säger att vi äro bröder
Och att du allas fader är,
Den tröst vid alla lifvets skiften,
Som talar utur själens grund,
Gör leende i plågans stund
Och skingrar fasans natt i griften,
Den kraft, som lyfter tanken opp
Från kretsen utaf ändligheter
Och öppnar himlars saligheter
För oss i ett odödligt hopp.
O, du, som verldars millioner
Uti din faders-hägnad tar,
Hvars makt är evigt uppenbar
För alla folk och religioner,
Du, som, i allting god och vis,
Gaf känslan för din äras yrkan,
Tag alla hjertans sanna dyrkan
Och alla slägtens lof och pris!
