1.
I örtagården,
Full af bedröfvelse,
Jesus i stoftet
Börjar sitt lidande.
2.
»Allt intill döden,
Djupt jag bedröfvad är,
I, mina vänner,
Vaken och bedjen här!»
3.
Ödmjukt han beder:
»Fader, vill du, så tag
Kalken, den bittra;
Ske dock ditt välbehag;
4.
Vännerna somna,
Kunna ej vaka nu;
»Vaken och bedjen —
Petrus, hvi sofver du?
5.
Svetten, som blodsdagg
Droppar på marken ner,
Allt mera ifrigt
Han till sin Fader ber.
6.
Länge han beder,
Smärtan är bitter — men,
Då sänder Fadren
Ängeln från himmelen.