Själens suckar före och under det yttre kallets syszlor och arbete
1.
I Jesu namn och nåd allena
Will jag mitt arbet gripa till:
Han wärdes sig med mig förena,
Att werka så som Han det will.
Hans wilja helge arbetet,
Så blir det afsigtsfritt och lätt.
2.
Mitt syndafall den frugten gifwer,
Att jag med mödawerkar här:
När det mig swårt och tröttsamt blifwer,
Jag det som bättringsöfning bär,
När tyngd och ledsnad trycka mig,
Då låter synden känna sig.
3.
Jag att arbeta wisst är pligtig,
Det är Ditt Ord mig budet är;
Men öfwa denna dygd så wigtig
Jag kan ej, om ej Du mig lär:
Mig fattas både kraft och råd,
Ty litar jag blott på Din nåd.
4.
Gif då, att jag i Dig må werka;
Ehwad jag gör, Ditt werk må ske.
Du wärdes sjelf mig muntra, stärka
Alltjemt med Din närwarelse,
Att från min egen lust jag dör
Och Dig förutan intet gör.
5.
Jag will i allt åt Dig mig gifwa:
Bryt ned min wilja, att jag få
På Dig må se och i Dig blifwa,
Att jag Ditt werktyg wara må.
Låt mig få fästad bli wid Dig,
Att Du blott werkar genom mig.
6.
Ren afsigt wärdes Du mig skänka,
Från werlds- och winstlust gör mig fri,
Och låt mig wid mitt werk blott tänka,
Hur jag må Dig behaglig bli:
Det göre mig till sysslan böjd,
Och under mödan städse nöjd.
7.
Låt mig, af sådan drift intagen,
Med stilla sinne skicka mig,
Försigtig, trogen och indragen,
Wid oro hwila dold i Dig,
Och under all mångfaldighet
Dock bli hos Dig i enslighet.
8.
Än till, än från, hur Du täckts föra,
Än mot, än med, ej som jag will;
Låt ingen ledsnad mig förstöra,
Till glömska att jag hör Dig till.
När Du i sorg och nöd mig för,
Mig nöjd och öfwerlåten gör.
9.
Bewara själ och sinnen alla
För egenwilja, girighet;
Låt mig ej alltför djupt nedfalla
I tomt bekymmer och förtret.
Blir jag förströdd, o Himlavän!
Så drag mig snart till Dig igen.
10.
Att på Din Andas ledning märka
Förutan flärd och skrymteri,
Samt till Din ära redligt werka,
Låt jemt min hufwudsyssla bli.
I allt låt mig Din wilja se;
Allt hwad som sker, i Dig ock ske!
11.
Du allting lif och wårdnad lemnar:
Gif, att jag Dig tillbeder, spör, Dig ser,
wid allt hwad jag tillämnar,
Wid alllt hwad jag fördrag bör.
I allt mitt mål Du wara må,
I allt mit lof, min kärlek få.
12.
O att, hwar gång jag andan drager,
Jag ock med suckan innerlig
Till Dig, min Gud, min tillflykt tager,
I stoftet böjer mig för Dig;
Gif, att en wördsam suck uppgår,
Så ofta hjertat i mig slår.
13.
Du sjelf mitt råd, min wishet ware!
Tron uppå Dig, och kärleken
sig skönt i allt mitt werk förklare,
Att Jesu Ande käns igen
Ibarnslig enfald, ödmjukhet,
Och fromhet och saktmodighet.
14.
Må Jesu bild städs hos mig finnas,
Hans ljus i ord och wandel min.
Så att min nästa ock må winnas,
Att i Hans rike träda in,
Och känna sig till bättring böjd,
Och prisa Dig med tacksam fröjd.
15.
Låt ej med dem mig göra lika,
Som twärtemot hwad Jesu bjöd (Matth. 6: 19, 31-33),
För jordens goda endast fika
Med sorg och ord till sin död:
Med rikamannen de också
Sin lön i detta Lifwet få (Luc. 16: 25).
16.
Nej bort att sådan skatt förwärfwa,
Som här så lätt och snart förgår,
Den rost och mal och tjuf förderwa!
– Blott den, som Jesum skåda får
Och Honom eger, han blott wann
Den skatt, som ewig är och sann.
17.
Låt mig ej så mitt hjerta fästa
Wid det, Du af mitt arbet ger,
Att jag ej tänker på min nästa,
Som jag i nöd och armod ser:
Nej, lär mig af det gifna ge,
Jemwäl de onda godt bete.
18.
Wid allt det arbete jag drifwer,
Befordra Du Ditt werk i mig,
Så att mitt högsta syfte blifwer
Att ega och omfatta Dig,
Att redan här ja lefwa må
I Dig, och Du i mig också.
19.
Till desz en gång från allsköns fara,
Från sorg skall wara,
Att älska Dig, att salig bli,
Att skåda, njuta, lefwa Dig,
I Himlens höjd ewinnerlig.
