I Resenka
|
| Ursprungligen publicerad i Morgonbris nr 9 1920. På Wikipedia finns en artikel om Elsa Collin. |
I Resenka.[1]
Nu komma de åter, de lidande,
som kriget i landsflykt vrok,
de tärda, tunga och bidande
i trasor likt sorgens dok.
De hålla ett bylte i händerna,
det enda dem återstod,
en spillra från hemmet vid stränderna
av Dynas glidande flod.
De komma i tusentals tågande
från hungerns och söndringens land
med bävande längtan, som lågande
förklaras i ögonens brand.
De sjunka till marken, böjande
sitt huvud i jublande nöd,
de lyfta det åter dröjande
och be om ett stycke bröd.
Det är deras land, det befriade,
som susar i aftonens vind
emot dem, där människor skriade
och dödsfasan irrade blind
den morgon de drevos som jagade
från hemmet, som lyste i brand,
likt brottslingars hop anklagade
mot hopplösa intets land.
De trasiga, lidande letterna,
de draga till hemmets dörr
vid sus från de härjade slätterna,
som sjunga så sorgset mot förr,
men hviska ett stilla välkomnande
och ge dem en torva igen,
till ro för fredlösa, domnande,
förjagade kvinnor och män.
- ↑ Resenka är i Lettland gränsstaden till Ryssland, varigenom de landsflyktiga, hemvändande letterna nu passera.